• Anonym (helt sluut)
    Äldre 28 Oct 17:41
    187399 visningar
    1054 svar
    1054
    187399

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Jag är helt övertygad att min sju månaders har autism och tycker det blir tydligare för var dag.

    Är så otroligt slutkörd av alla funderingar, faktagooglingar sökningar efter symtom osv. Det snurrar oavbrutet i mitt huvud och jag iakttar barnet varje vaken sekund. Kommer ju inte få diagnos än på ett tag. Hur fasen står man ut med väntan???? Det funkar bara inte att sätta sig ned och se tiden an.

    snälla har någon nått konkret tips?? Har redan kontakt med psykologen för egen del pga detta

  • Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
  • Anonym (Snäll­a)
    Äldre 28 Oct 17:44
    #1

    Snälla du, jag har läst din andra tråd. Du behöver komma bort hemifrån! För ditt bästa och faktiskt för barnets bästa också! Byt med din sambo så du kan gå tillbaka till jobbet och få annat att tänka på. Du verkar verkligen inte må bra av att vara hemma!

    Och visst tar du tabletterna som du fått utskrivna? För din egen skull. Det kan ta tid innan de börjar verka.

  • Mamori
    Äldre 28 Oct 17:45
    #2

    Du kan börja med träning för autistiska barn redan nu för det är bra även för vanliga barn så det gör inget om du skulle missbedömt. Det kan göra det lättare, att du vet att du gör allt du kan. En diagnos gör ingen stor skillnad i den åldern. Vad har hemför symptom?

  • Anonym (Men tagga ner!!)
    Äldre 28 Oct 18:01
    #3
    +1

    Oj du skriver tråd på tråd om detta. Om någon behöver hjälp är det du! detta kan itne vara friskt att haka upp hela sitt liv på en sån sak. Jösses. Och jag både HAR ett eget autistiskt barn OCH jobbar med autistiska barn och så farligt är det faktiskt inte.

  • Äldre 28 Oct 18:15
    #4

    Oj...... varför tror du han har autism?

    Min son är autistisk och jag förstår inte din hets att få diagnos.....

  • Anonym (livrä­dd)
    Äldre 28 Oct 18:23
    #5
    Anonym (Men tagga ner!!) skrev 2014-10-28 18:01:50 följande:

    Oj du skriver tråd på tråd om detta. Om någon behöver hjälp är det du! detta kan itne vara friskt att haka upp hela sitt liv på en sån sak. Jösses. Och jag både HAR ett eget autistiskt barn OCH jobbar med autistiska barn och så farligt är det faktiskt inte.



    Är också livrädd för att få ett autistiskt barn.
    Tror min mor hade det (outredd) och vi har i stort sett vuxit upp i ett helvete.
    Mitt barn har Asberger och jag törs inte skaffa flera.
    Mitt barn fungerar i skolan och med vänner men jag är orolig för hur det skall bli när hen blir stor.

    Blir glad när jag läser ditt svar och hör om din erfarenhet.
    Har du flera barn?
    Har du varit i djup kris när du fick barnet utredd?

    Tacksam för svar.
  • Anonym (helt sluut) Trådstartaren
    Äldre 28 Oct 18:36
    #6

    Listan på symtom är låååång.

    Bla mycket kort i ögonkontakt. Lite ointresserad av främlingar. Tittar väldigt kort på nytt folk och ler inte mot dem.

    Tittar inte efter pekningar och inte heller blickpekning. Jollrar inte. Låter aaa i olika nyanser, mer som glädjetjut. Ibland eee.

    I matstol sitter hon med armarna rakt ut som för att balansera och vickar på handlederna.

    Tittar inte på mig ex när hon vill ha en till tugga mat eller tappar en leksak.

    Är extremt nyfiken. Finns inte en rörelse eller ljud som hon missar och hon kan vrida nacken av sig för att titta vart folk tar vägen när dom går iväg, men när nån väl kommer fram och pratar med henne är det mindre intressant. Listan kan göras superlång. Förut åt hon inte heller i famnen( alltid ätit flaska från dag ett) men det har jag tränat och det funkar nu i lugn miljö.

    Jag känner att ovissheten är värst! Mycket för att pappan inte håller med mig och därför inte kan stötta mig i detta förrän vi fått diagnosen.

    Tycker också det känns svårt att börja jobba med henne när jag inte har verktyg för hur jag ska göra, och det gissar jag jag får hjälp med när diagnos är satt

  • Äldre 28 Oct 18:45
    #7

    Nu blir jag jävligt provocerad!

    Skit i alla diagnoser i världen! Njut av din lilla och låt henne vara den hon är UTAN att du söker en massa fel hos henne!!!!!!!!!!

  • Anonym (helt sluut) Trådstartaren
    Äldre 28 Oct 18:48
    #8

    Tines: vilket provocerar? Jag ber om ursäkt men iaf för min familjs och dotterns del så tror jag absolut att det blir lättare efter diagnos. Att få lite hjälp i hur vi kan hjälpa henne utvecklas.

  • Äldre 28 Oct 18:51
    #9
    Anonym (helt sluut) skrev 2014-10-28 18:48:55 följande:

    Tines: vilket provocerar? Jag ber om ursäkt men iaf för min familjs och dotterns del så tror jag absolut att det blir lättare efter diagnos. Att få lite hjälp i hur vi kan hjälpa henne utvecklas.


    Det provocerar att du söker fel hos ett barn som inte ens kanske har en diagnos. Varför njuter du inte så länge det går utan ett liv med diagnoser?

    Om din dotter inte har nån diagnos kommer du ångra att du gått hela hennes babytid med att leta en massa fel hos henne.

    Ni kommer få hjälp tids nog om hon har diagnos. Tro mig!
  • Litet My
    Äldre 28 Oct 18:54
    #10
    +1

    Föds alla spädbarn på familjeliv med Autism nu för tiden?

Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka