Sa upp kontakten med föräldrarna idag

Förhoppningsvis kan det bli en ögonöppnare för dem. Tyvärr finns det föräldrar som enbart lever genom sina vuxna barn istället för att inse att de är vuxna människor som också har ett eget liv och en egen integritet.

BTW, har också brutit med mina föräldrar de höll också på så även fast det fanns större/fler anledningar till att jag bröt. Det är ca 1,5 år sedan nu, även om jag kände mig elak då så väger det upp att känna sig som en egen individ och slippa ångesten inför varje påtvingat besök och varje påtvingat telefonsamtal (för jag fick minsann veta vilket ego jag var som inte kunde prata på arbetstid med min adoptivmamma om absolut ingenting alls).

Känner igen det där. Börjar redan känna friheten

Ja, tyvärr orsakar det betendet mer stress än vad man anade när det pågick. Åtminstone var det så för mig.

Har du haft nån kontakt överhuvudtaget sen dess? Kanske typ högtider och sånt

TS: Knappt någon. Min mamma har dock försökt nästla sig in på olika ganska fula sätt till sist. Var tvungen att vara mer tydlig/elak än jag ville. De skickar dock oftast nån present till barnbarnen men mer är det inte. Tyvärr är de båda helt socialt inkompetenta vad det gäller tex svärföräldrarna så att bara bjuda in dem på barnens kalas, jul och så fungerar inte. Trots att jag önskar vi kunde haft en åtminstone ytlig kontakt och att de kunnat fungera som normala morföräldrar till barnbarnen så går inte det pga hur de beter sig så barnen blir ledsna eller ska dra in dem i varför jag brutit. Till sist fanns ingen annan väg än att bryta rakt av.

Vad svarar du när dom säger att dom kommer förbi o hälsar på, eller att dom ska sova över? Går du med på det?

Och när dom ringer dig på jobbet. Svarar du då o pratar med dom?

Anonym(hm): Nu var det som sagt längesedan (1,5 år sedan vi sågs) men jag sa nej innan, problemet var att det aldrig godtogs utan snarare blev ett krav från deras sida än en förfrågan. Samma med att svara i telefonen från jobbet vilket jag ofta kunde då bara för att kolla om det var något viktigt men när mamma i synnerhet inte accepterade det utan snarare maniskt fortsatte babbla fortare och fortare för att förhindra att samtalet inte tog slut så slutade jag svara. Kunde på min höjd skicka nåt sms "jobbar, vad ville du?" För att sedan få lägga undan telefonen då det kom 5 samtal minst i tät följd därefter. Nu fick jag tyvärr såra på djupet med sanningen men visst har de och i synnerhet mamma fortsatt ringa och smsa om skitsaker, skickat kort och hållt på men har inte svarat. Dock handlade det i mitt fall om väldigt mycket annat i deras föräldraskap än att höra av sig konstant som gjorde att jag valt att distansera mig helt. Hur går det för dig nu? Och vad sa du när du bröt? Accepterade dina föräldrar det?

Ibland har jag gått med på det. Andra gånger har jag sagt att jag inte är hemma fast jag är det. 

Hurvida jag svarat på jobbet brukade bero på vad jag gjorde för stunden. Men dom sista gångerna har jag skitit i det helt. 

Tycker inte detta är jämförbart. Lilla My har i andra trådar spytt galla över sina adoptivföräldrar. Kan vara skador av att vara adopterad eller från tidig barndom som är orsaken till att hon gör så.

Jag förstår. Av det du skrivit tycker jag du gör helt rätt i att bryta med dom, eftersom du faktiskt försökt prata med dom massa gånger o det ändå inget hjälper. Sunt av dig. Eftersom allt ändå vänds mot dig när ni pratar så går det ju inte.

Dom behöver nog lära sig att det är du som styr din skuta, inte dom. Men även om dom inte förstår nåt, så behöver dom lära sig ATT det är så.

Kan bara önska dig lycka till på färden, håll ut tills du ser nån ändring. Vad syskonen gör får stå för dom, huvudsaken att du blir nöjd iaf.

Anonym(läs): Pinsam du är!!! TS får i övrigt gärna läsa man trådar de är garanterat sökbara. Vad har adoption med saken att göra? Bitter much?

Min mor var så, och henne sade jag upp kontakten med. Det var iofs en hel del mer, men även det. Ibland ringde hon från affären och sa, nu är jag i affären och ska ha handla.
Jaha, vad har jag med det att göra? Det är inte så att hon ville veta om jag kanske behövde något som hon kunde köpa och lämpa av, då jag bodde 40 mil ifrån henne. Man blev lite trött ibland.