Skulle ni dumpa....

Nej, naturligtvis inte. Däremot skulle jag nog fundera på att dumpa någon som ville bli sambo med mig efter 2 månader...

Varför ska man flytta ihop efter ett par månader?

Absolut.

Hela poängen med att skaffa en man skulle ju vara att få nån att dela hyra med.

Nej absolut inte.

Jo det hade jag gjort , annars hade vi ju inte kunnat sitta klistrade 24/7 .. inte kunnat tävla med varandra , eller kunnat gråta över han drog till Thailand eller han skulle klaga på maten etc, etc, etc

Är du sådäringa ironisk eller? Jag hade sett till att bli med barn så fort som möjligt och vägra göra abort, så hade han varit fast iaf i 18 år. Det bästa är att knyta dem tätt intill från början på ett sätt så de aldrig kommer loss. Kanske en liten olycka hade varit lämplig, så där så att de behöver ens omvårdnad 24/7 och är helt beroende av en.
Kan vara bra att spela på deras samvete också, se till att få till stånd en komplicerad operation, så att han inte kan med att lämna dig i det tillståndet. Sanningen är mindre viktig i din mission.

Vaddå, det kan man väl göra även utan att bli sambos? Man flyttar bara in hos killen/tjejen alldeles diskret, alltså, utan att säga någonting. Man går liksom bara aldrig hem därifrån.

Så nä, jag skulle inte dumpa. Jag skulle flytta in.

Haha herregud så härliga ni är!

Tack för ett gott skratt! ;)

Nej. Däremot om vi inte har samma mål i förhållandet. T ex om jag vill flytta ihop efter 3-5 år men hen kanske inte vill det förrän om 10+ år. Har precis gått igenom en separation pga det.

Nej, däremot om han ville bli sambo efter bara ett par månader. Jag menar jag vill ha hedern i behåll ett tag till utan att visa upp mina högar med smutstvätt, min skönsång i duschen och högljudda rapar som jag skrattar åt ;)

Nja. Däremot efter sex månader ;) Vi flyttade ihop efter sex månader - helt på grund av ekonomi, tänkte jag säga, men det är inte sant (Men ja, det spelade in; jag hade en hyra på drygt 6 tusen helt själv - och jag var aldrig där! Det är ett ganska dyrt förvarningsutrymme det...) 

Grejen är den att jag alltid fiick komma till honom, han kom till mig ungefär 2 kvällar i månaden, resten av tiden fick jag bo i en plastpåse och gå på nåder inför hans otäcka rumskamrat. 
Så efter sex månader sa jag "Jag tror inte jag kan leva såhär längre, du måste verkligen försöka engagera dig mer i att vi ska kunna träffas - och så måste du göra något åt din rumskamrat" 
Sedan packade jag min plastpåse och gick till jobbet.

Två timmar senare skickar han meddelande att "Ujujuuuuj, så svettigt det här ÄR!" 
Då visade det sig att han efter ett lååångt snack med sin rumskamrat hade bytt sovrum med honom, så att jag kunde flytta in, och var mitt uppe i att flytta alla saker :) 
Jag behövde aldrig hota med något, men jag behövde framföra att dåvarande upplägg inte fungerade för mig - han kan ju inte läsa tankar, ändå :)