Less på sambon (långt inlägg)

Alltså.. jag har inte varit i din sits.. Men min spontana tanke är: 

Sätt dottern i pappas knä och sen säger du "Hej då, nu är det min tur att göra något skoj" sen går du. 

Jag tror att det är dags att ställa ett ultimatum (om du inte redan gjort det), tala om att du inte orkar dra hela lasset och att om han inte börjar hjälpa till så ser du ingen annan lösning än att separera. Jag tycker man alltid kan ge en chans, men har ni redan diskuterat detta tidigare och det inte hänt något så kommer det troligtvis inte att göra det heller. 
Jag tycker som du att man inte ska stanna i ett förhållande endast för barnens skull. En nära vän till mig att har levt precis som du sen deras dotter föddes (hon är nu 6 år) och har precis separerat, hon är väldigt lättat och lycklig och mår bättre än på många år. Hon har gett chans efter chans, haft diskussion efter diskussion med en person som tycker allt bara är bra och inget behöver ändras (Så klart han tycker, han sitter ju i guldsits) tills de till slut knappt kan vara i samma rum utan att bli irriterade för att den andra andas för högt, om du förstår vad jag menar. Livet ska inte ha sina bra stunder, det ska ha sina dåliga.  

Där har du det patriarkala förtrycket i ett nötskal. När ska kvinnor inse att sådan är mannens natur? Jag har levt ensam i 12 år eftersom jag för länge sen insett att alla män är likadana. Så fort det blir tal om att ta lite ansvar så flyr de fältet eller lägger sig på soffan. Så jävla typiskt och du är långt ifrån ensam gumman. Precis som någon annan skrev här. Sätt ungen i knät på honom och gå ut och roa dig och lev livet. Så han får lära sig att det innebär delat ansvar att ha barn. Tyvärr så kommer det nog leda till att han lämnar dig, men då slipper du irritera dig på honom och hans närvaro och du slipper ställa upp på ofrivillig sex med någon du inte är attraherad av. Tro mig, jag upplevde det som en lättnad när jag fick ensam vårdnad om barnet. När jag ville ut och ha roligt fanns det de som gärna ville ställa upp och vara barnvakt. Vet inte om det är så i ditt fall, men det kan vara värt vad det kostar att anlita barnvakt då och då. Lite självbevarelsedrift får man ha som kvinna.

Alltså.. jag måste säga emot dig här. 

Det är inte alls i männens natur. 
Det finns individer som är respektlösa och ansvarslösa. Dessa individer finns både med manligt och kvinnligt kön. 

Jag har varit sambo fyra gånger. 
Första sambon tog mer ansvar för hemmet än vad jag gjorde, och jag är på inget sätt soffliggare som inte bryr mig. 
Andra sambon tog ansvar när jag bad honom Aldrig gnäll, men han såg inte vad som behövdes göra på samma sätt som jag, men när jag påpekade det så var det inga problem att ta tag i det. 
Tredje sambon var en skit och jag tog i princip ensamt ansvar för hem och hans barn (ja, hans barn - inte mina) 
Nuvarande sambon och jag är väldigt lika och vi ser saker på samma sätt. Ser vad som behöver göras och kompletterar varandra. Exempelvis är jag extremt morgontrött, så han tvingar aldrig upp mig på morgonen utan tar hela morgonrutin med barn och allt själv. Jag är en liten plockare, så jag plockar undan och håller det snyggt och fint hemma. Han har noja på att dammsuga och tvätta fönster, två saker jag HATAR. Jag å andra sidan har koll på tvätten.. Osv osv. 

Synd att du blivit så cynisk, när det nog "bara" är så att du har träffat fel män. 

Precis, det finns nog även män som ser vad som behöver göras och tar hand om barnen utan att behöva säga till. Tror det kan ha att göra med hur de blivit fostrade och om de nånsin bott ensam eller direkt gått från mammas hem till samboskap.

Min sambo plockar undan efter sej och stiger upp när hans flicka vaknar på mornarna och sköter allt när det gäller blöjbyte etc utan pikar från min sida.

Jag har då varit i en situation som var rätt lik den du beskriver och mitt bästa råd är att du sätter dig vid köksbordet eller var det blir och berättar just vad du har skrivit här för din sambo. Det är ju inte att man bråkar med varandra, men det kommer att leda dit om ni inte reder ut saker och ting ihop. Själv gjorde jag grodan att försöka formulera för mig själv vad det var som kändes fel mellan mig och min före detta i stället för att bara säga det rätt ut.