• indie

    vad gör man?

    Min dotter ska ha barn. Sitt första och det är en oplanerad graviditet. Pojkvännen är också inställd på att bli pappa. De är unga 20 år har arbete båda två men bor hemma. Vi har sagt att vi hjälper dem tills det har löst sig för dem och allt var ganska bra. Men sen blev pojkvännens föräldrar som tokiga och har slängt ut sin son. Så nu bor han hos oss. Han mår dåligt, min dotter är stressad över detta. Och jag försöker att hålla ihop och lugna och stötta. Jag känner mig arg och frustrerad över att hans föräldrar gjort det enkelt för sig och att allting hamnar i vårt knä. Någon som har upplevt något liknande? Hur gjorde ni jag känner mig oerhört pressad och ensam i att stötta dessa två.

  • Svar på tråden vad gör man?
  • MorCaa

    Hjälp dem att skaffa eget boende! De behöver tiden att lära sig bo själva innan det kommer en bebis.. :) har de inte råd av nån anledning så ring soc. De hjälper till! Grattis till mormorskapet! ;)

  • indie

    Tack jag hjälper dem så mycket jag kan. Det är svårt att få bostad i vår kommun. Köerna är långa men de står i kö. Pengar till hyra finns men jag tror inte att soc kan hjälpa dem med lägenhet.

    Det hade ju varit skönt om hans föräldrar också kunde tänka sig att stötta...

  • MorCaa
    indie skrev 2014-10-31 15:28:24 följande:

    Tack jag hjälper dem så mycket jag kan. Det är svårt att få bostad i vår kommun. Köerna är långa men de står i kö. Pengar till hyra finns men jag tror inte att soc kan hjälpa dem med lägenhet.

    Det hade ju varit skönt om hans föräldrar också kunde tänka sig att stötta...


    Förstår dig helt! I de flesta kommuner har man förtur vid speciella tillfällen.. Jag fick hjälp att få en lägenhet när jag väntade min första.. Det krävdes dock av min mamma att säga att hon inte heller ville hjälpa.. (Vilket var en lögn) ;)
  • indie

    Ja vi kanske ska försöka med socialtjänsten om inget händer. Jag tycker att det är konstigt att allt bara handlar om mamman på mvc. Det finns inte mycket stöd till blivande pappor. Det känns lite skevt att de inte erbjuds något samtidigt som de förväntas dela ansvaret fullt ut. Jag får agera både mamma, svärmor, kurator och rådgivare.

  • MorCaa
    indie skrev 2014-10-31 16:45:52 följande:

    Ja vi kanske ska försöka med socialtjänsten om inget händer. Jag tycker att det är konstigt att allt bara handlar om mamman på mvc. Det finns inte mycket stöd till blivande pappor. Det känns lite skevt att de inte erbjuds något samtidigt som de förväntas dela ansvaret fullt ut. Jag får agera både mamma, svärmor, kurator och rådgivare.


    Ja visst är det löjligt?!? Hur gamla är de? Jag fick ju barn som 18 åring och här finns det nåt som heter unga mammor och även en egen grupp för unga pappor.. :) kan vara värt att kolla upp det.. ;) nu var det är 16 år sen snart men när jag ser tillbaka på det var det ett jättestort stöd för mig.. :) och även för pappan..
  • BigMami

    Jag har egentligen inga tips att komma med men ville skriva en rad ändå

    Vilken fin människa du verkar vara & vilken fantastisk mormor du kommer att bli

    Det är jättefint av dig att stötta & erbjuda dem hjälp tycker jag. Det är ett tungt lass att dra på att vara både mormor/farmor och allt vad det heter! Vad trist att hans föräldrar har kastat ut honom. Det är ju ändå deras barnbarn, sitt kött och blod! Kanske de tänker om när chocken har lagt sig?

    Har ni frågat mvc angående särskilt stöd för pappor?

    Kyrkan kanske kan ställa upp på något vis? Vårdcentralen?

    All lycka till och hoppas att det ordnar sig med boende! (Kolla blocket och privata hyresvärdar)

  • indie

    Tack både MorCaa och Bigmami

    De är 20 år och på mvc finns en grupp för unga föräldrar efter att barnet är fött. Men inget speciellt för pappor. Jag hoppas verkligen att hans föräldrar sansar sig med tiden. Det är 2 fina skötsamma unga vuxna som ska bli föräldrar för första gången. Och värre saker kan väl hända än att ett barn blir till.

    Vi kämpar på och söker information och på något sätt kommer det väl att ordna sig till slut.

  • MorCaa

    De tänker alldeles säkert om när det lagt sig.. I mitt fall så var det mamma som först sa att hon inte kunde bli mormor för hon hade ingen dotter kvar.. Otroligt tungt som 17 åring att ta det.. Men ca 2 månader innan så sansade hon sig och började finnas där.. Visst finns ärren kvar än idag men hon har varit en underbar mormor till mina barn.. (Har idag tre och ett fjärde på väg) allt löser sig till slut på ett eller annat sätt.. Speciellt när såna som du finns i liven som har det tufft! :)

Svar på tråden vad gör man?