När vet man om han är den rätte att skaffa barn med?

När man inte behöver ställa den frågan.....

När man är så säker att ingen tanke på annat finns

Om han uppfyller det grundläggande: inte för ung,inte kriminell,inte psykiskt sjuk,ansvarstagande (t.e.x en som vill jobba) och det viktigaste av allt-att han vill ha barn. Och det ska man fråga redan från början anser jag. Det var ett krav på min blivande,jag ratade alla som inte ville ha barn. Man läser ofta här om tjejer som efter flera år upptäckt/fått veta att deras män egentligen inte vill ha barn och det är slöseri det-på år och engagemang.

Det är verkligen så klyschigt att när man träffat den rätte då undrar man inte längre, allt blir så självklart.

Jo men tänk på alla som - Vi älskar varandra så.

och sen 4 år senare när barnen är 1 och 2 så är det skilsmässa.

När du inte kan tänka dig att ha barn med någon annan! ;) Eller när du känner att oavsett vad som händer så vill du ha honom vid din sida och om de skulle gå så illa som en skilsmässa, känna att du kan lita på att han kommer finnas där för ert barn...

Men snälla du.. saker händer alltid i livet som man ofta inte kan styra över.

Så om du ska ha en garanti att ni alltid ska vara ihop så kommer du aldrig kunna skaffa barn.

Håller med om att det inte låter som att du träffat rätt när du ställer den frågan. När man ser en självklar gemensam framtid tillsammans och känner trygghet och tillit till sin partner har man en god grund att stå på. Men som sagt, det finns inga garantier. Ni kan ändras, saker kan hända. Men det får man lösa då i så fall. Men det är bra om man är beredd på att det är en prövning att skaffa barn. Man behöver en stabil relation om man ska klara av det tillsammans. Båda måste vilja göra de uppoffringar som krävs. Bra att prata om det innan man bestämmer sig.

Jag visste att det var rätt när jag kände att han tog fram det bästa i mig och jag det bästa ur honom. Och det faktumet att jag skulle fortsatt leva med honom även om vi inte skulle kunna få några barn (för oss tog det tid). Då visste jag att han var den rätta för mig och då är han också den rätta att bilda familj med. Han hade dessutom en stor längtan efter barn, vilket såklart gjorde beslutet ännu lättare :)

Man ska nog passera nyförälskestadiet iaf och ha hunnit uppleva vardagen. Jag brukar tycka att efter 2 år, då är allt nytt och rosaskimrande passerat.

Skaffa inte barn för tidigt är mitt råd. Samt att det är en ansvarsfull man med ekonomin i skick, inte psykiskt instabil, svartsjuk, festprisse. MEN garantieer finns aldrig, fakta är att en stor del skiljer sig idag. Dom första åren med barn ÄR jobbiga - därav rådet att inte skaffa barn för tidigt.

Psykiskt stabil och rekorderlig är ju alltid A och O. Annars så vet jag inte, mest en känsla av att vilja föröka sig med just honom kanske? Drivs man av passion och känslan av att man funnit sig en bra avelstjur så är det väl bara att köra på.

Jag tror min kille är den rätta.

Men vi kommer att ha det dåligt ekonomiskt, bo trångt, stressigt och så vidare.

Hur ska man göra för att hålla ihop? Ha egen tid?

Måste ni ha så bråttom då? Kan ni inte satsa på att försöka skapa de förutsättningar ni vill ha? Om ni gör det till ett gemensamt mål med delmål kan ni sträva tillsammans vilket gör det roligare. Och vill ni kan ni sätta en tidsgräns, att när det gått x tid så försöker ni bli med barn oavsett. För ibland kan man inte få allt perfekt.

Fundera på vad som är "good enough" för er. Att skaffa barn är som sagt en utmaning, då är bra om ni inte har allt för mycket att bekymra er över utöver föräldraskapet. Det behöver däremot inte betyda att båda har fasta jobb och hus. Utan ni får fråga er vad ni behöver för att känna att ni trivs och är trygga. Egentid kommer inte lösa allt, och det är dessutom svårt att få ihop med ett litet barn. Men visst kan det vara ett sätt att få "andas" lite.

När du gråtande förklarar att du inte vet vem pappan är utav: han, hans bror, din killkompis, grannen, killen du inte vet namnet på på krogtoaletten, kollegan, de två du låg med på utlandssemestern, och han svarar: "Det gör ingenting, jag älskar dig, och förlåter dig, och skall uppfostra det som mitt eget ändå".

På föräldrautbildningen fick vi träffa en psykolog från familjerådgivningen och hon sa att det bästa tipset hon kunde ge oss var att man tillsammans skulle bestämma sig för vilka saker som skulle prioriteras bort när barnet kräver massor, för allt kommer ändras. Det som får många par att bråka är tydligen olika prioriteringar. Så det ska man ha koll på innan.

En forskare på sociologiska fakulteten på Linnéuniversitetet har tagit fram ett frågeformulär för att garanterat utröna om någon är den rätta/e att skaffa barn med. Det består av 176 flervalsfrågor för kvinnor och 3 ja/nej-frågor för män.

Jag tror det är något som växer fram. När man ser framför sig att man kommer hem från affären och där ligger mannen helt utslagen i soffan med bebisen på bröstet och snarkar ikapp och ser det som en framtid man ler åt innan som en dagdröm - det är en bra hint.

:)