Ågren inför kommande abort...
Jag är 35 år, gift, fast jobb och frisk. Nu är jag gravid....och planen är en abort. Vi har två fina barn sen tidigare och har alltid sagt att vi inte ska ha fler. Förra graviditeten var väldigt jobbig och slutade med sjukskrivning pga utmattningsdepression som efter förlossningen klassades som förlossningsdepression. Jag hade ingen energi att ta hand om det äldre barnet och min man fick ta allt den första tiden. Nu är lillebror 3 år och livet rullar på bättre och vi har njutit av att barnen har blivit större och mer självständiga.
Men trots detta så gnager en orolig känsla i mig. Det känns så fruktansvärt sorgligt att jag aldrig kommer få vara gravid igen, aldrig få möta mitt barn den där första ggn, aldrig mer en liten bebis. Det är så definitivt helt plötsligt.även fast förnuftet är helt med på att jag inte alls har energin att gå igenom det igen, att jag vill räcka till de två barn vi har idag, så påverkar nog hormonerna och moderskänslorna det mer än jag trodde.
Jag mår illa, har molvärk, brösten ömmar. Jag bär på ett liv. Och om några dagar är det bara borta...tomt....
Ngn som varit i liknande sits?
