Att få hjälp

Jag har gjort en gastric bypass på grund av statistiken. Endast 5% av de som går ner utan sådan hjälp går upp igen. Har tidigare gått ner 40kg på egen hand, men gick upp mer och mer efter några år och då bestämde jag mig för operation eftersom jag var en av dom 95% som går upp igen.

Det har varit jävligt tufft och jag har många gånger ångrat den, det är absolut ingen 'lätt utväg'. Men efter att ha haft ätstörningar sen jag var 11 - tidvis anorexia, mestadels bulimi och en kort period fetma så kan jag idag konstatera att jag är helt fri från mina ätstörningar. Idag äter jag som vilken normalviktig som helst, hjärnan har under tvång blivit omprogrammerad under en lång tid. Många tror att operationen enbart gör att man inte kan äta lika mycket, men det är bara halva sanningen. Man mår riktigt riktigt dåligt om man äter för snabbt, för mycket fett eller för mycket socker och det är det som gör skillnad. Det blir som att lägga handen på en het spisplatta, efter att man bränt sig ett par gånger lägger man automatiskt inte handen där igen :) 

Som du säkert förstår kan jag slå ett slag för gastric bypass om man känner att man mår riktigt dåligt år ut och år in.

Oavsett vad du väljer att göra så finns det bara ett sätt att gå ner i vikt på, äta mindre än vad man gör av med. Sen finns det olika metoder att gå tillväga på, alla passar inte just en själv. Vissa minskar på kolhydrater, vissa föredrar viktväktarna, vissa att räkna kcalorier - alla dessa fungerar eftersom de går ut på att minska kcaloriintaget. Gå promenader, simma eller träna gör dels att man kommer i form, men även att belöningssystemet i hjärnan blir tillfredsställt, något det annars kanske blir av socker. Man kan få träning på recept av sin läkare, bara att fråga om det! 

Jag känner igen mig i allt du skriver, jag kör på med någon diet och slutar lika fort. Det har varit så hela mitt vuxna liv men har nu tagit mig i kragen och tänker inte på att gå ner i vikt utan hitta en livsstil som passar mig hela livet. Det är bara du som kan hitta den motivationen, ingen annan kan göra det åt dig. Är du nöjd med din vikt? Jag tror att förr eller senare kommer du vara tvungen att gå ner den vikten om du vill leva. Skriv en lista med fördelar och en med nackdelar och ha den på kylskåpet, det är ett bra sätt att tänka, är det värt att äta onyttigt? En PT kan du skaffa de hjälper även med ett kostschema. Lycka till!!

Glows, var har du sett den statistiken att 95% går upp? Då måste de personerna fortsatt med samma vanor och sett viktnedgången som något tillfälligt.

Jag läste det innan jag ens kollade upp alternativet operation, finns studier på detta. Men fick även siffrorna på sjukhuset. Det handlade om att kroppen strävar efter att återfå vikten den hade, dels p.g.a. hormonella processer. Minns inte exakt fakta just nu och avskyr att inte sitta på bra källor, men det vore ju lätt att kolla med någon kunnig läkare om man är intresserad av det.

Med gastric bypass går många upp efter tag även trots den, men inte alls lika mycket, utan det handlar om några procent. Operationen är ingen mirakelkur, utan man får kämpa även om man opererat sig. Många går ner till 'enbart' övervikt från sjuklig fetma, de som kämpar går ner till normalvikt. Även om jag bara kan äta lite och inte för mycket sött eller fett kan jag fortfarande välja att äta efter någon timma igen. Vill jag är jag snart uppe i en godispåse om dagen, så det är som sagt bara ett verktyg - inget bananskal.

Jag anser även att det är viktigt att jobba med det mentala, orsaken till varför man ätit sig mot döden. Den finns ju fortfarande kvar även om man inte kan äta på det sättet längre. Många blir nog deprimerade när kroppen förändras och psyket inte hänger med, det man tidigare gömde sig under finns inte längre. Och när vikten slutar sjunka snabbt uteblir de där kickarna, en känsla av otillräcklighet kan infinna sig. Har även läst att många har svårt att finna sig i sin nya kropp, de ser fortfarande den där enorma människa de var innan och kopplar hela sitt värde till det. En ordentlig resa med andra ord och inte en genväg som många vill kalla det.

Som kvinna verkar det vara svårt att ta ansvar för sin egna fetma. Du verkar iaf delvis ta ditt ansvar och det är jag glad över. Men slutar du inte leta efter mirakelpiller eller hjälp-dig-själv-VHS-band så tar jag bort dig som vän från facebook.

Gastric bypass är ett sätt för feta människor att vara lat på bekostnad av samhället (bla bla bla fetma är också dyrt för samhället yada yada). Jag föreslår att du undviker det.

Jag vet hur det är att vara i din sits. Jag har varit i den sitsen flera gånger. Vi har alla olika sätt att motivera oss själva eller få oss att inte falla av vagnen så att säga.

För mig hjälper det väldigt mycket om jag sätter i system av samla data i min viktnedgång. Anteckna varje dags vikt, olika kroppsmått, göra fina små diagram osv. Detta gör det hela till rutin och en form av intern tävling. 

För andra kan det vara att man inte vill vara en vrålfet mamma, eller kanske att ens hetsätande livsstil ska gå ut över barnen. Ett klassiskt tips är att berätta för så många som möjligt att man tänker gå ner i vikt. Detta gör att hjärnan har svårare att bryta dieten då det skulle innebära skuldkänslor vilket den vill undvika.

Sådana här frågor är svåra att svara på när man inte har mer insikt i en persons liv, hur personen fungerar och liknande. Det finns, som du vet, inte ett "så här gör man" utan man måste själv hitta ett fungerande system/tankesätt/diet.

Din nu och för all framtid,
Dirty87_22cm_frångolvet_omjagsitterpåhuk

Jag tänker att man kanske ska strunta i samhället i denna fråga och istället tänka på sig själv och sin familj. Nu kostar fetman samhället mer pengar än en operation, men även om man inte vill ta till sig det argumentet förkortar det ens liv att vara fet. Så att säga att man absolut inte ska göra en gastric bypass är lite förenklat enligt mig.

Jag har själv gått ner 40kg på egen hand, innan dess har jag bantat i perioder, anorexia en period, bulimi en period och hetsätande. Hela livet kretsade på något sätt kring mat och det är helt borta nu! Ingen självsvält, kräkningar eller dylikt, mat är bara något man äter för att orka med dagen och för att ge kroppen näring. Jag kan sakna att kunna stoppa fingrarna i halsen och efteråt få de där underbara belöningshormonerna flödandes genom hjärnan, men jag kan inte kräkas idag så det är inte ett alternativ längre. Jag kan heller inte överäta, och svälta mig själv vill jag inte längre eftersom jag vill ta hand om kroppen, hade aldrig kunnat komma dit på egen hand utan har istället fått många år helt sjukdomsfri från ätstörningar. För mig spelar det inte så stor roll om jag anses vara lat av vissa, för jag är isf lycklig tack vare det och kan njuta av livet istället för att gå med ständig ångest.

Finns tyvärr bara 2 saker som funkar att gå ner i vikt och det är motion och äta mindre mängd mat. Så allt med magiska piller och olika ät metoder som ska förvandla en till smalisen funkar tyvärr inte. Det skapar hopp men kostar bara en massa pengar utan något vidare resultat.

Försök skaffa dig en app på på mobilen som kan mäta och kartlägga när du är ute och går. Som sen läggs upp på en hemsida och sen skapar du ett schema om när och hur långt och hur ofta du ska gå den där rundan. Sen börjar du med att räkna kalorier igen eller rättare sagt du äter bara det som får plats på en liten talrik eller som väger en viss massa.
Efter du gjort dessa två saker är det bara du som kan få det att funka för fuskar du i ätandet så funkar det inte och skiter du i att gå så blir det ju ingen ändring.
Så kanske skaffa en som kan peppa dig tills du har kommit igång.

Så glöm alla dom där magiska sakerna som ska göra dig trådsmal bara du skickar dom en näve full med pengar. Och istället ger dig fan på att börja röra dig och äta mindre.

Lycka till.

Nej, det finns bara 1 sak som fungerar och det är din energi ut ska vara större än din energi in.

I övrigt är dina åsikter rätt vettiga