Dålig förälder för att man har en psykisk sjukdom?

Självklart påverkar en depression hur man är som förälder och självklart märker barnet att man är annorlunda än innan.

Det är klokt att be omgivningen om stöd så att barnet kan få komma ifrån och leva vanligt familjeliv, åka och bada, leka med kompisar osv även om en förälder är sjuk.

Det förstår jag också, men såklart att jag tar hand om mitt barn! Vi åker till badhus och lekland någon gång varannan månad, kanske. Men vi går ut och leker varje dag och jag försöker alltid se till att hitta på något med henne varje dag också, även om orken inte finns där riktigt. Tack och lov har hon en fantastisk pappa också som hjälper till mycket.

Med tanke på hur många som berättar om sin misserabla barndom med psykiskt sjuka föräldrar är det nog inte konstigt att barnmorska undrar lite

Det gör du säkert men du skrev själv att du inte orkar hålla skenet uppe. Att besöka badhus eller lekland en dag av 60 känns inte riktigt så optimalt. Du skriver att ni går ut och leker varje dag och att du försöker hitta på saker. Var är barnets kompisar?

Tror att hon tänkte som jag när jag läste dina rader, - att det måste vara
jobbigt att ta hand om sitt barn när man har depressions liknande symtom,
och man har fullt upp med att ta hand sig själv. Det är klart du tar hand om din flicka, tror din barnmorska ville väl, hon tänkte kanske att du ville prata av dig
lite.
Tror inte hon stämplar dig, gör inte det du heller.

Hon har kompisar, några stycken som hon leker med några dagar i veckan, då hon har lust. Dottern är inte så jättesocial av sig då hon har autism, utan håller sig väldigt mycket till sina föräldrar fortfarande.

Jag vill inte få någon stämpel på mig för att jag inte alltid orkar hålla skenet uppe. Jag ligger liksom inte i sängen och gråter hela dagarna.

Tack!

Om er dotter har en diagnos och särskillda behov är det kanske inte konstigt om barnmorskan undrar lite. Kanske kan vara idé att prata lite med henne om stöd.

Klart depressionen påverkar ens föräldraförmåga. Det är inget snack om saken. Det är dock inte alla som har insikt om det. Jag har själv utmattningsdepression och det påverkar mitt föräldraskap. Inte så att barnen far illa utan de får mat, rena kläder, sin hygiens skött osv, men orken finns inte. Allt de där extra prioriteras bort för att jag ska orka med det absolut nödvändigaste. Nu är mina barn ganska stora så jag har kunnat förklara för dem hur jag mår och så finns den en till förälder som ju tar ett större ansvar. 

Shit. Jag har inte varit på leklandet med kidsen sedan maj. Badhus undantaget simskola är också ett halvår sen. Shit. 

Det måste vara det faktum att jag är bipolär som gör att jag inte hänger där oftare. Jag är verkligen en kass förälder!