Dumpade för att han har barn, var det ett misstag?

Personligen har jag kommit underfund med att jag passar med män som har barn sedan tidigare, har inga själv. Tycker ofta att det är lite mer fason på dessa män och har inget konkurrenstänk, blir gärna polare med barnen men behöver ej leka hobbymorsa.

Men konstellationen fungerar inte för alla och uppenbarligen var det inte något för dig, du gjorde helt rätt som spolade. Leta upp någon som passar dig bättre istället, har han barn så får man vara beredd på att faktiskt vara nummer två.

Svårt att säga, själv sökte jag efter en man utan barn.

Kändes självklart pga alla de anledningar du räknade upp.

Det är jag glad för idag.

Det är troligen mycket enklare att träffa en partner med vuxna barn när man är äldre.

Det är ofta ganska jobbigt att vara tillsammans med någon som har barn sen tidigare. Många tankar och känslor som väcks som man behöver lufta och bolla med sin partner. Om då killen är dålig på att prata så lär du inte få det lätt. Tror du tagit helt rätt beslut att lämna. Leta efter en kille utan bagage! 

En positiv sak till med män med barn är om man endast vill ha en unge själv, räcker med att ligga på förlossningsbordet en gång bara...syskon får den ju redan. Problemet löst!

Men som sagt, jag och en kompis till som inte heller har barn tycker helt olika i den här frågan. Så stå på dig!

När det gäller dina känslor så finns det inget rätt eller fel, men inget som jag kände igen mig alls.
Nu hade jag inga sådana önskningar eller förväntningar alls, jag hade inga planer på barn.
Men när jag blev gravid, så var det mer en trygghet att han hade varit med om detta tidigare, jag visste att han var en bra pappa (och fortsatte med detta när han fick sitt tredje barn, inga förändringar med andra ord)

Det som gjorde att jag tidigare valde bort män med barn var för att dels hade småbarn och sedan så var jag inte intresserad av barn.
Jag hade dessutom sett många kvinnliga vänner träffa män med barn och där männen försökte få kvinnorna att bli extramammor (och det tog slut, för det var inget de ville bli)

Dina anledningar för att göra slut är konstiga och bygger på dålig självkänsla. Om pappan skulle jämföra olika graviditeter, så skulle det säkert handla om positiva saker som t ex, "Gud vad skönt att du mår bra, Mitt ex "anna" hade foglossning hela graviditeten." Han skulle antagligen inte jämföra till nackdel för dig.
Men eftersom du alltid skulle tro att det var till nackdel för dig, så tycker jag att du gjorde rätt som avslutade ert förhållande. Jag själv skulle aldrig tro att min partner jämförde mig med sitt ex på det sätt du beskriver.

Jag har barn med en man som har barn sen tidigare, jag har också barn sen tidigare. Min sista graviditet och förlossning var lika stor händelse och lika speciell som min första, min man känner naturligtvis likadant som mig.
Trots det så var mitt sista barn oplanerad och min man ville inte ha fler barn, han tyckte det räckte med dom barn han har med sitt ex.
Jag valde att behålla och jag lovar dig att min man känner stor tacksamhet för att jag övertalade honom. vårt gemensamma  barn är mycket älskat och självklart jämför vi våra tidigare barn med vårt gemensamma, på t ex så var mina första barn otroligt snälla och lugna och sov bra när dom var små, vårt gemensamma sov aldrig en hel natt på sina första tre år= mycket påfrestande, vårt gemensamma är mycket vildare och vi är så tacksamma för att vi fått detta barn, som är helt annorlunda än våra tidigare barn, precis som alla barn är olika varandra, men inte mindre älskade för det.

Har inte haft nån att prata med angående detta så jag är väldigt glad för de svar jag får! Tack snälla.
Visst hade det varit bättre om mitt ex åtminstone kunde öppna munnen och säga något. Det är därför jag står nu med så många frågor, jag vet ju inte om han höll med mig eller tyckte annorlunda. Någon gång kunde han säga "du har fel" men han kunde inte förklara hur.

Riktigt bra män som man trivs med växer inte på träd, därför är det väl så svårt att släppa tankarna på denna. Visst har pappor fördelen att de är mer mogen och lugn, men annars ser jag inga fördelar med att de har barn.
Mitt ex har barn i övre tonåren så det var inte precis frågan om något varannan-vecka-liv, de sköter sig själva.
Vad det handlade om var att jag har dåligt självförtroende och stod inte ut med tanken på att hans barns mammor (2 st) presterat så duktigt och gett honom hans livs största upplevelser Jag var bara ett trevligt ligg liksom...

Nä, jag valde nog rätt ändå...

Jag tänker att orsakerna du nämner inför ditt val mest är baserade på rädsla. Det kunde ha gått så som du beskrev, men det kunde också ha blivit annorlunda. Att du trots det valde att lämna beror nog på att kärleken inte räckte till. I så fall hade du nog satsat och kanske även känt dig trygg med din parter. Och då har du ju gjort det rätta valet.

Det är nog alldeles riktigt. Han älskade mig väldigt mycket och behandlade mig alltid med respekt och omtänksamhet, en sån man alla vill ha. Han blev aldrig arg på mig trots att han hade anledningar till det.
Själv släppte jag aldrig fram min eventuella kärlek. Redan från första stund kände jag att det inte kunde funka pga hans barn, så jag lär aldrig mina känslor växa. Jag var rädd, ja. Sa aldrig till honom att jag älskar honom. Jag var nog rätt jobbig faktiskt

Nej det är en helt annan upplevelse att få barn med någon ny. Att säga att man "redan skulle upplevt det" är som att säga att man "redan upplevt sex" med någon och därför är man förbrukad då. Men det är få som bara kan tänka sig bli ihop med oskulder. Det är lika stor skillnad, eller egentligen mycket mer, att få barn med en ny person.

Det sista jag tänkte på under graviditet/förlossning/nyfödingsperioden var när jag gick igenom det med mitt ex, lika lite som jag tänker på mitt ex när jag har sex med min nya. Totalt annorlunda och det kändes som att jag gjorde allt för första gången eftersom det var så nytt - och så är det så olika med olika personer. Graviditeten, förlossningen... ja allt blir helt annorlunda och dessutom så är ju barnet helt annorlunda då så man tar hand om det på ett annat sätt, alla barn är olika, speciellt om de har olika föräldrar.

Mitt ex och min nuvarande tar hand om barnet på helt olika sätt men båda är bra och det som passar bäst för just det barnet. Man får ju instinkter som matchar med ens barn tänker jag.