• Äldre 20 Nov 02:03
    6415 visningar
    6 svar
    6
    6415

    Enorm hemlängtan, gravid och bor utomlands i min sambos hemland. Han vill att vi bor här för alltid jag vill tvärtom

    Hej jag känner mig ensam och behöver råd och hjälp utifrån. Jag och min underbara partner har varit tsm i 4 år. Jag är 24 han är 40. Vi älskar varandra. Han är en sån unik och fantastisk människa jag vill att han ska var pappa till mina barn! Vi har bott 2 år i Australien tillsammans sen reste en längre tid tillsammans sen så bodde vi i Sverige med min familj och även jobbade i Sälen. Vi spenderade sammanlagt 1.3 år i Sverige. Nu är vi tillbaka i Australien och jag har lyckats få ett permanent partner visa. Men för att behålla det i framtiden så måste jag bo i australien i 3 år av 5 år. Det var jättesvårt och dyrt visum att få men men. När vi var i Sverige så ansökte jag om visumet och var så taggad på att få det. Vi skulle åka tillbaka men ja var nog naiv och tänkte aldrig på att jag kanske faktiskt skulle ändra mig om att vilja bo i ett annat land än mitt hemland. Hela tiden i sverige fick jag också en sån innerlig längtan efter barn med min partner. Jag känner/kände mig så redo att jag inget Heller ville än att ha ett "kärleksbarn" med honom. Jag tog ut min spiral och så var det dags att lämna Sverige. Jag var så ledsen när jag sa hejdå till alla. Och det var hjärtekrossare att se hur ledsna dem var. Jag var så lycklig i Sverige men var så inställd på att vi skulle tillbaka till Australien så jag tänkte aldrig på att ja kanske faktiskt kommer få hemlängtan. Iallafall vi kom till Australien och fick börja på nytt med allting. Vi fick börja bygga ett hem på den gård hans föräldrar bor på och skaffa bil och jobb. Vi båda har jobb nu och bilar och allting är så mycket lättare för honom här i hans hemland med språket och att han har alla verktyg och dylikt så han kan arbeta och verka som en man medan i sverige det var lite som att han kände sig som ett barn som behöver hjälp med allt. Men det har verkligen vart svårt här med att bygga ett hem och samtidigt bo väldigt primitivt och ända sen jag kom hit för 3 mån sen nu så har jag bara haft längtan att ja vill tillbaka hem. Det tar isär på hela min själ. Jag vill hem till mitt hemland och min egna kultur och mitt fantastiska land med sånt fantastiskt system för barnfamiljer osv.

    Efter en månad här nere så blev jag gravid. Jätteglada båda två blev vi ! Vi vill verkligen ha barn tsm men mina föräldrar är mest ledsna dem tror att dem har förlorat sin dotter och att ja aldrig mer kommer flytta hem nu. Vilket jag också är rädd för eftersom om jag nu skaffar barn här med min australiensisk man så kan det bli omöjligt att åka hem med barn i framtiden och jag kan bli fast här osv. Han vill att vi ska ha standard basen här och åka dit en gång om året kanske spendera 6 månader där eller 2 år en gång sen komma tillbaka hit. Men realistiskt sett så kan det bli svårt med jobb osv sen när barnen ska börja skolan så kanske de inte alls går. Jag vill att våra barn ska växa upp i sverige med svenskt system. Men han vill som sagt att vi ska vara här.

    Så nu står jag här 2 månader gravid (8 veckor) och min man håller febrilt på att bygga och fixa ihop vårat nya hem här så att jag ska trivas . Men varenda dag varenda minut vill jag hem. Jag vill ha barn med honom och jag vill verkligen vara med honom resten av livet. Jag vill inte separera och sen åka hem och bli ensam mamma. Eller göra abort och göra Slut och åka hem. Men med barnet som sk komma så kommer det betyda ännu mindre valfrihet och att jag kan bli låst. Än så länge är det ju bara vi två men jag älskar verkligen honom och skulle inte vilja spendera mitt liv med någon annan. Mitt dröm scenario just nu är att han och jag flyttar hem till sverige och har barnet där. Men det vill inte han just nu o även om han säger att "andra barnet kan vi ha i sverige och stanna där i två år sen kommer vi tillbaka hit " så vet jag att han alltid kommer vilja leva här down under. Verkligheten säger till mig att det kan bo ännu svårare och ännu större problem i framtiden om ja inte agerar nu på nått sätt.

    Hans argument just nu är att vi ska vara här för att han vill att han gamla föräldrar som är 83 år båda två och gaggiga ska få uppleva och se barnet samtidigt som mitt visum som vi kämpade för så hårt och betalade stora pengar för måste bibehållas och säkras så att "vi i framtiden kan komma och gå som vi vill"

    Själv känner jag att ja inte bryr mig om visumet alls längre. Jag känner mig inte hemma här als uran vill hem till Svedala. Men hans föräldrar och att dem ska få se barnbarnet är viktigt för mig.

    Vad ska jag göra jag är fortfarande ung. Kanske sk jag avbryta hela grejen och åka hem och börja studera. Fast tanken på att lämna honom gör mig förkrossad. Han skulle nog gå med på att följa med till sverige tror jag. Om jag typ tvingade honom men hur själviskt är inte det och hur lycklig blir han då ?

    Har ingen att prata med , vi bor på vischan och har långt in till ställen som svenska kyrkan tex. Min familj kan jag inte riktigt prata om det här med för dem är så ledsna att ja åkte hit så jag fick lov att säga hela tiden att "var inte så dramatiska , jag vill det här med vi kommer tillbaks också " jag vill inte att dem ska börja tycka illa om min sambo.för att han är här och vill va här med sin familj. Jag försöker säga till mina egna föräldrar att dem kan inte vara egoistiska och vilja att vi bara ska va i sverige . Eftersom min sambo också har föräldrar som är gamla och kanske inte ens har så lång tid kvar i livet.

  • Svar på tråden Enorm hemlängtan, gravid och bor utomlands i min sambos hemland. Han vill att vi bor här för alltid jag vill tvärtom
  • Äldre 20 Nov 02:52
    #1

    Tycker din sambo verkar ha en sund inställning. Du å andra sidan verkar inte mogen for ett internationellt forhållande. Du skulle nog väntat med barn tyvärr, men nu är det ju som det är. Din bild av Sverige som "fantastiskt system för barnfamiljer" är dessutom en illusion. Vet du ens vad Australien har att erbjuda barnfamiljer? har du ens orkat ta reda på det innan du valde att bli gravid med en Australiensisk man? Ert/era barn kommer att vara både Australiensiska och Svenska, du bor ta din visumsituation på storsta allvar; eftersom du annars i framtiden kan hamna i en sits där era barn väljer att bo i det hemland du inte får lov att bo i. Du vet inte hur saker kan ändras. Det borde ligga i ditt intresse att bli Australiensisk medborgare så fort du kan. Du verkar ganska omogen.

    (Btw, studera en svensk utbildning kan du gora via nätet. Inte allt, men en hel del ges som nätbaserad distans.)

  • Äldre 20 Nov 05:23
    #2

    Tack för svaret men känns mer som kritiskt påhopp än som välmenande hjälp och råd. Visst om det är det du tycker så ok men det gör inte min situation klarare elelr lättare att lösa. Att jag verkar omogen osv, det kanske jag verkar som men jag tror vissa 30 40 åringar också kan känna en stark hemlängtan. Jag vet vad australien erbjuder barnfamiljer och invånare och vilket system de har här och det går inte ens att jämföra med sverige. Sverige är bäst i världen vad gäller förmåner för dess folk. Dessutom så trivs jag ju inte här, jag har kommit på att jag vill leva hemma i Sverige och det är nu jag har en chans att påverka hur resten av vårat liv blir och var vi kommer vara. Och det är sant att jag inte tänkte på det innan, det skrev jag ju till och med i mitt inlägg men nu är det så och alla gör misstag och nu behöver jag reda ut min situation.

    Ditt svar gav mig varken tröst eller hjälp och jag är fortfarande lika förvirrad över detta dilemma.

  • Äldre 20 Nov 11:42
    #3

    Vilken enormt jobbig situation du befinner dig I. Jag bor ocksa I Australien (Adelaide) och har snart tre barn med min australiensiska partner, har varit har sedan 2006. Till skillnad fran dig sa har jag ingen langtan efter att bo I Sverige, men det ar definitivt en stor sorg att sa sallan kunna traffa min familj.

    Som jag ser det har du I stort sett bara tva val: gora slut och flytta tillbaka till Sverige (vilket maste ske nu, nar barnet val ar fott har du absolut ingen mojlighet att flytta hem igen utan pappans medgivande) eller ocksa att bestamma dig for att detta ar mannen du vill leva med och gora allt for att du ska bli lycklig har. Vill du tex fortsatta att bo ute bo vishan? Om inte sa sag att ditt krav ar att  ni ska flytta nagon annanstans inom landet.

    Jag hoppas verkligen att du/ni kommer fram till en losning som bada blir lyckliga med. Lycka till!

  • Äldre 20 Nov 12:33
    #4

    Vet inte varför jag kände att jag äntligen skulle skaffa medlemskap så jag kunde svara på din TS. Egentligen finns det väl inget som jag kan säga för att hjälpa dig eftersom din situation är rätt komplicerad. Men jag känner verkligen med dig då jag själv bor i Australien och har insett att jag trivs så mycket bättre i Sverige.

    Jag har valt att inte ha barn så min situation är väldigt annorlunda än din men när man har en australisk partner så är det ju inte bara att flytta hem.

    Jag kan bara tänka mig vilken ångest du har just nu för jag kan förstå dina tankar om att du borde fatta ett beslut så fort som möjligt. Risken är att din hemlängtan kommer bli ännu starkare när du väl har fått barnet. Inte just för att du föredrar det svenska systemet men också tror jag att du kommer sakna att inte ha dina föräldrar nära när du själv har blivit mamma. Jag vet också andra utlandsmammor som har sagt att hemlängtan blir större för att man vill att ens barn ska ha liknande barnupplevelser som en själv och självklart vill man att sitt barn ska ha starka band till sin egen familj så som föräldrar och syskon.

    I din TS låter det som att du har en väldigt stark känsla av att du redan vet att du inte kommer att trivas med ett liv i Australien. Kommer du ihåg hur du kände för Australien när du valde att flytta tillbaka? Det var ju ändå bara några månader sen och du måste ju ändå ha haft en ganska så klar bild eftersom du har bott här i två år tidigare. Inte för att det kanske spelar så stor roll nu med tanke på att du verkar känna så stark som du tycks göra men jag tänker att ska du behålla barnet så måste du förmodligen ge livet i Australien en ärlig chans. Har du frågat dig själv ifall dessa tankar om att inte trivas kanske bara hör till graviditeten och all oro som följer med den?

    Själv har jag bott här i nästan tio år men har inte förrän ganska nyligen insett att Australien inte passar mig. Hade jag haft barn hade jag troligtvis fått den känslan mycket tidigare men utan barn kan man åka tillbaka så mycket oftare och jag tror det är därför det har funkat för mig.

    Om det är så att du redan nu vet att du inte kommer att trivas så tror jag risken är stor att du i framtiden kommer känna att du sitter fast. Som du själv säger så är det inte så troligt att ni kommer att kunna åka till Sverige för att stanna i ett halvt år eller två som din sambo föreslår och det är ju inte heller passande att bo i Sverige ifall din man inte trivs där, då är du ju inte lycklig i alla fall.

    Om du nu ska ha barn nu så tror jag inte du har så mycket annat val än att ge livet i Australien en chans och sedan ta beslut om att flytta till Sverige senare innan barnet/barnen börjar skolan. Samtidigt måste du vara klar och tydlig med din sambo hur du känner så han kan ställa in sig på en ev. flytt.

    Får jag fråga vad är som gör att du inte trivs?
    Är ledsen att det tyvärr inte finns något bra råd att ge.

    Kram på dig

  • Äldre 20 Nov 16:55
    #5
    bounty skrev 2014-11-20 05:23:16 följande:

    Ditt svar gav mig varken tröst eller hjälp och jag är fortfarande lika förvirrad över detta dilemma.


    Tog du inte tillvara nåt ur mitt inlägg bevisar bara min point. Men whatever.

    Ska du ha barn måste du inse att du även måste sätta andra fore dig själv; 1) barnet 2) hela familjens bästa. Diskutera med din man, eller pojkvän eller vad han nu är; blivande barnets far.
  • Äldre 9 Feb 22:46
    #6

    Tack för era svar! Trots att det var några år sedan. Tänkte bata berätta hur det gick sen. Vi fick en dotter i australien och bodde kvar i ca 3 år. Men nu har vi flyttat till Sverige och fått en son här. Vi flyttade till Sverige för att vi fick köpa ett hus så billigt så vi slapp ta lån och kan leva mer fritt. I australien hade de varit 10 ggr dyrare. Och för att vara nära min familj med hjälp och så med barnen. Och för att småbarnsfamiljer har det bra i Sverige. Och för att vi älskar snö och skidåkning. Men tro inte att det var lätt heller att flytta tillbaka. Ojojoj. Jag har haft värsta hemlängtan till Australien haha så bisarrt. Min man har vart ok som vanligt men jag har verkligen fått en chock av att komma hem.. Men summa sumarum så är det "alltid grönare på andra sidan" och vi kommer nog flytta tillbaka till Australien i framtiden när barnen blir lite äldre.

Svar på tråden Enorm hemlängtan, gravid och bor utomlands i min sambos hemland. Han vill att vi bor här för alltid jag vill tvärtom