Resa från sex månaders bebis?

Varken jag eller sambon hade överhuvudtaget funderat över att lämna något av våra barn i den åldern utan en av oss. Om valet är 2 eller 3 nätter, så självklart 2. Den allmänna rekommendationen de första året är ju en natt per år (ålder på barnet) = 1 år - 1 natt, 2 år - 2 nätter.

Barnet hade fått följa med.
Om det står mellan 2 och 3 nätter så tycker jag två, barnet är ju väldigt litet och i en ålder då det kan vara känsligt för separationer, bara i början av anknytningsprocessen osv.

Vår lilla tjej är 6.5 månader nu och jag skulle inte klara av att lämna henne. Skulle sakna ihjäl mig efter henne och oroa mig.

 Jag har lämnat vår son längre än så när han var 1-2 år.
Jo jag har hört om dom rekomendationerna men det är ju många som säger olika.
Men kanske det är bäst att börja med två nätter.

Allt går. Frågan är hur bra det blir.

jo såklart men vad är det ni tror som kan hända? 

Som vuxen kan man göra precis som man vill.......

Professionen är inte särskilt oense om detta. Finns hur mycket information som helst om man verkligen är intresserad. Exempel:

www.bt.se/nyheter/boras/psykologen-ger-sina-basta-tips-br-(3138544).gm

Ingenting egentligen, under förutsättning att ni har en barnkär och förståndig barnvakt. Och du verkar ju inte vara typen som kommer att må dåligt själv. Många mammor kan ju inte tänka sig att vara ifrån så små barn mer än någon timme.

Jag blev själv bortlämnad betydligt längre än så i den åldern, och har verkligen inte lidit någon skada av det, och känner verkligen inte att jag skulle ha haft svårt att anknyta till mina föräldrar, eller varit ängslig för att de skulle lämna bort mig för alltid. Snarare känner jag en varm kärlek även till de släktingar som jag fick vara hos. Det blev som ett andra hem.

Ja dom ska vara hemma och mormor kommer till dom.
Jag var borta tre nätter när min son var 9 månader och det var jobbigt sista dagen så det är därför jag är lite velig. Min son har inte visat något som tyder på att han blev skadad av att vara borta heller bara att han har nära relation med mormor och morfar.

Hade aldrig lämnat dottern vid 6 månader. Förstår inte hur man kan...

men är det för er egen skull ni inte vill lämna eller för barnet?

För barnets och min skull såklart.

I vårt fall, för barnets skull. Tror helt enkelt inte på det ur barnets perspektiv av olika orsaker. På så sätt skulle det väl också vara för vår skull, att göra något man inte finner rätt och riktigt verkar dumt.

Jag glömde säga att jag är nyfiken på varför du ställer den frågan?

Det hade inte funnits på kartan att båda föräldrarna hade lämnat sonen med barnvakt när han var så liten. Inte en chans. Det tror jag inte alls är bra.

För barnets skull såklart. Jag tror inte att det är bra. Även om barnet hämtar sig efter en stund när man återkommer så känns det ju inget vidare att barnet inte förstår om föräldrarna kommer tillbaka eller om de har försvunnit för gott. Det ville i alla fall inte jag utsätta en liten bebis för.

Vem säger något annat? Här talar vi om flera hela dagar och nätter och inte enstaka timmar. Jag är uppriktigt nyfiken. Ge mig ett namn på en sakkunnig person som säger annat så kollar jag upp resten själv, jag kommer läsa med stort intresse då jag hitintills inte stött på någon genom studier eller IRL som skulle säga att det är att rekommendera.

Jag undrade om man tror/tycker att barnets skadas eller om man tycker det är jobbigt själv för att man oroar sig. 
Jag har inte något namn på någon person eller studier förutom egna erfarenheter och vad dom på bvc och andra personer  sagt till mig. 
Nu har jag i alla fall bestämt mig för två nätter. 

Tack för ditt svar, då förstår jag.

Nej alltså, jag tror att det är ytterst sällsynt att ett barn skadas långsiktigt. Sker det däremot vid upprepade tillfällen under kort tid och det gäller så här pass lång tid borta, möjligtvis. För mig skulle det handla om det kortsiktiga. En 6-månaders bebis är precis i början av anknytningsprocessen, förstår inte att ni kommer tillbaka då den inte alls har samma tidsperspektiv som dig och mig (det är en evighet för en så liten bebis), är mest troligt känslig för separationer från de människor som det har börjat knyta an till. Det skulle med andra ord kunna komma att vara en ganska jobbig upplevelse för barnet där och då.  DEt hade räckt för mig eller oss då min sambo är av samma åsikt. Jag hade inte oroat mig över om mitt barn blev väl omhändertaget då jag, liksom du som som det verkar, hade haft världens finaste personer vid dess sida. Jag hade dock funnit det onödigt sett till barnet av de orsaker jag nämnde ovan.
Ni har bestämt er för två nätter och det är helt upp till er, ett råd är att barnvakten sover hos er innan i ett par nätter och umgås intensivt med barnet i er närvaro så mycket som möjligt innan det är dags, det kan kanske underlätta för barnet när ni sedan försvinner.

Nej, egna erfarenheter och en BVC-sköterska väger inte speciellt tungt men du ska självklart utgå från vad du tycker är riktigt.

Sedan har jag självklart ingen aning hur det ser ut i er familj. Kanske träffar barnvakten barnet mer än pappan. Att säga att en bebis knyter an till en mormor som den träffar en gång i veckan är lika dumt, enligt min mening, som att säga att den har knyter an till en pappa eller mamma som veckopendlar och barnet bara ser på helgerna. Krävs ju lite mer än att vara släkt eller förälder för det.