42 år och gravid!

Hej!

Är 40 år o väntar på nr 4 i v 16. Förstår din oro, den kommer nog alltid finnas där men den blir mer hanterbar ju mer tiden går och när alla vet om det. Jag var extremt orolig första veckorna, blev lite lugnare efter första läkarbesöket och u-ljudet, sedan blev det ännu bättre när KUB:en visade mkt låg risk för trisomi och nu har vi berättat för de allra flesta och alla blev så glada. Resan är fortfarande lång och mkt kan hända men min känsla i magen är mer harmonisk i dag än tidigare. Lycka till!

Hej!

Jag förstår att du är orolig, jag har också varit där. Nu är jag i vecka 31 & oron minskar (konstigt nog). Jag är 42 år & har 2 döttrar som är 22 & 17 år sen tidigare. Allt känns så otroligt bra, i var in på ett sent UL för ca 2 veckor sedan p.g.a av att jag har så mycket sammandragningar. Läkarna & barnmorskorna gick igenom hela bebisens kropp grundligt, allt såg jättebra ut . Såg inga avvikelser på något sätt, känns underbart!
Alla i våran omgivning är glada för våran skull & Pyrets storasystrar kan knappt bärga sig .

Lycka till!!!

Jag är 42 år och är i vecka 30. Jag har visserligen inte fullföljt än, men allt ser bra ut hittills.

Det som förvånar mig lite är att vården inte verkar se några risker alls med min ålder. Jag trodde att jag skulle få lite extra övervakning eller så, kanske någon extra kontroll, för att jag är 40+. Men det är snarare lite tvärtom. Eftersom detta blir mitt tredje barn tänker barnmorskor och läkare att jag är rutinerad och klarar mig i stort sett själv. Fast det var sju år sedan jag födde barn sist!

Jag tror att man bör komma upp mot 45 innan man ska anses tillhöra någon riskgrupp.

Så är det nog, jag har inte heller blivit annorlunda behandlad än vad en 20 åring har blivit av varken min barnmorska eller läkare. Min yngsta är 17 år, så det är ett tag sen 

Jag är nyfiken. Varför skaffar endel kvinnor sitt första barn i 35+ års ålder? Jag tycker det är väldigt konstigt. Kvinnans kropp har ju varit färdig för att klara av att bära ett barn längre. Jag tror att yngre mammor har mycket bättre ork och skapa bättre relationer i allmänhet med sina barn. Att bli mamma är ju ett naturligt kall och man slutar ju inte att leva sitt liv trots att man får barn tidigt.. Dessutom har unga mammor piggare och fler släktingar i livet och barnet får på så sätt ett rikt nätverk. Så varför klagar ens kvinnor som är över 35 på att det är svårt att skaffa barn?

jag har inte bloggat så länge men det kommer mycket mer, ni får ha tålamod :) hoppas att ni vill stanna.

elisabethblixt.blogg.se/

Hake: Vad du tror och tycker har väldigt lite med TS att göra. Starta hellre en egen tråd i ämnet.

OT men ska ändå svara på det här..

allt är inte svart eller vitt.  Det är inte så enkelt som att bara skaffa barn när man är typ 23 år.  
Viljan och lusten att bilda familj tidigt finns nog där för många men livet gör att det inte är möjligt förrän långt senare.  

och så finns det dom som faktiskt inte vill ha barn men av olika anledningar faktiskt ändrar åsikt vartefter tiden går.

Skapar relationer gör man med hjärnan (psyket). Det fattar du när du blir lite äldre och har mer erfarenheter. 

Jag födde mitt 11:e barn för nån månad sen. Graviditeten var rätt bra. Lite foglossningar i slutet. Inte värre än grav då jag varit yngre. Fl gick kanonbra. Lättare än många av de andra. Fick en frisk flicka. Har en funktionshindrad tjej också som jag fick vid 21 års ålder.......Har inte än märkt att jag orkar sämre trots ålder o att jag har väldigt många småbarn o har haft bebisar i snart 24 år