Min man vill skiljas efter 15 år och två barn, vi har hus och ekonomi ihop. Jag är fullständigt förtvivlad, kan inte äta känns som att livet är slut, alla praktiska och ekonomiska svårigheter som väntar. Jag vill göra ett sista försök att hitta tillbaka men hans känslor är slut säger han. Det är sån fruktansvärd sorg jag vet inte om jag klarar detta, jag kommer ju dö ensam vem vill ha en begagnad 37 årig tvåbarnsmamma?
Himmel, vad jag känner igen mig i dina känslor. Är visserligen man, men även män kan ha känslor... Ligger någon vecka före dig i processen. Första dagarna var bottenlösa.
Jag tog mig genom de första dagarna med att läsa om andras historier. Familjeliv.se är en jättebra site för sånt (tyvärr).
Skrev också mina egna tankar. Kalla det dagbok eller vad som helst. Har aldrig gjort det förut, men det kändes på nåt sätt bra att formulera allt.
Skriv av dig i detta forum. Även om du får svar från personer du aldrig träffat eller sett, är stödet och deras tankar viktiga. Man tror att man är själv om detta, men det är tyvärr så många som har gått och går igenom samma sak. Jag är inte på nåt sätt igenom och är fortfarande på botten. Men, och det är viktigt, det finns en väg framåt, så mycket inser jag nu.
Lider med dig. Det gör så ont...
Var i exakt samma situation för 1,5 år sedan. Kunde inte äta, kräktes och fick ångestattacker så jag trodde att jag inte kunde andas. Det enda jag ville var att sova för att få glömma en stund, men det gick inte heller förstås.
Det blir bättre förstås! Jag träffade en ny man efter drygt ett år och hade en härlig vår och sommar. Nu på hösten har det blivit lite sämre igen. Saknar fortfarande min kärnfamilj väldigt mycket. Det som är jobbigt är att jag aldrig har kunnat förstå och förlika mig med min mans beslut att skiljas. Visst hade vi en del tjafs men i övrigt bra och attraktionen fanns kvar från båda håll. Det är så svårt att acceptera om man inte förstår varför!
många styrkekramar till dig!
Vi åxå men vi är helt överens. Men 20 år och 3 barn i spridda åldrar är ändå tungt. Gått otroligt fort! På 14 dagar så har jag köpt en bostadsrätt och flyttar in i helgen. Mitt ex löser ut mig från huset sen delar vi upp resten 50/50. Det som skrämmer och lockar mig är ensamheten. Dagliga pratet ingen att bolla beslut i smått och stort. Men jag ser ändå ljuset i tunneln och ska bli spännande/ skrämmande att pröva sina vingar. Att våga landa ensam och inte rusa in i ett förhållande som en snuttefilt. Fördjupa sig i intressen som varit begränsande förut och börja bygga upp ett nytt eget liv:) tänk känslan att kunna göra precis vad som helst sin barnfria vecka! Resa träna eller bara slappa:))????
Hej
Jag var i en liknande sits för 2 år sen. Vi skiljde oss o jag hittade lägenhet o flyttade inom två månader. Allt gick väldigt snabbt. Jag hade väldig ångest o slutade äta. Gick ner 8 kg. Började dejta, vande mig vid att vara själv. Efter tre månader träffade jag ny kille o vi flyttade ihop. Extremt dålig ide. Ett halvår senare gjorde jag slut o nu bor jag själv o är nöjd m det. Har barnen varannan vecka o får dem extra nästa varje vecka, vilket jag gillar. Har några män jag träffar regelbundet. Allt har löst sig. Vad jag vill säga är att om du vill kan du hitta en ny man och det blir bättre. Mitt ex o jag har jättebra kontakt o samarbetar runt barnen. Han har flyttat ihop m en bra tjej som ungarna gillar. Det kan bli bra m skilsmässa även om det är jobbigt i början
Hej
Jag var i en liknande sits för 2 år sen. Vi skiljde oss o jag hittade lägenhet o flyttade inom två månader. Allt gick väldigt snabbt. Jag hade väldig ångest o slutade äta. Gick ner 8 kg. Började dejta, vande mig vid att vara själv. Efter tre månader träffade jag ny kille o vi flyttade ihop. Extremt dålig ide. Ett halvår senare gjorde jag slut o nu bor jag själv o är nöjd m det. Har barnen varannan vecka o får dem extra nästa varje vecka, vilket jag gillar. Har några män jag träffar regelbundet. Allt har löst sig. Vad jag vill säga är att om du vill kan du hitta en ny man och det blir bättre. Mitt ex o jag har jättebra kontakt o samarbetar runt barnen. Han har flyttat ihop m en bra tjej som ungarna gillar. Det kan bli bra m skilsmässa även om det är jobbigt i början
Är i samma sits men känner just nu bara ångest och åter ångest! Min man och jag är helt överens och när vi pratar om oss, om att det inte går längre, känns allt på det klara och vi tänker och känner detsamma. Vi tycker fortfarande om varandra men har tappat det som förband oss som älskande.
Jag tog beslutet för drygt tre veckor sedan efter att först ha provat 3 månader som särbor. Vi har efter alla våra år ihop (25) en grundtrygghet i varandra.
I går såg vi på film ihop hemma hos honom. Jag bröt sedan fullständigt ihop och bara grät och skakade. Min man tyckte jag skulle stanna över natten (vi har inte sovit ihop på en månad). Det kändes skönt att få ligga och klappa och titta på honom under natten (inget sex). Han sov och jag låg och "sörjde" hela natten. Jag känner att jag nog nått botten av sorg nu och befinner mig där. Tanken att vi är "öppna" för nya relationer känns avlägset från min sida medan min man känner att han så smått vill träffa en ny. Det gör bara ont, ont, ont :´(
Det positiva med att vara en del av statistiken är att vi är fler som går/ gått igenom samma sak och kan stötta och hjälpa varandra igenom en tid som skakar om hela ens värld. Man tappar ju hela sin identitet i processen. Det är en klen tröst när man känner sig fullständigt ensam med sina bekymmer. Men du är inte ensam.
Jag har själv haft ett fruktansvärt tufft år och ser mer och mer ljuset i tunneln alla pratar om. Gifta 12 år, 2 barn, hus. Varit tillsammans hela mitt vuxna liv med en person jag anser har svikit mig nåt kolossalt och trodde aldrig jag skulle kunna se ljust på tillvaron igen. Efter att ha gått in i väggen efter skilsmässobeskedet, sjukskriven i 2 månader, sjukhusvistelse i 2 veckor och vänt från döden och tillbaka pga allt det här, gör att man fokuserar på allt det fina man faktiskt har.
Jag har 2 fantastiska barn, ett underbart hus jag fick bo kvar i, ett liv som jag får bestämma själv över och ett oerhört stöd från dom i min innersta cirkel. Jag lever! Och är tacksam över att jag slapp spendera andra halvan av mitt vuxna liv i något jag trodde var ett kärleksfullt äktenskap. Tydligen var det ensidigt.
Du kommer klara det här, det lovar jag dig. Tiden läker inte alla sår, men den får åtminstone ångesten och panikattackerna att blekna med tiden. Precis som med hjärtesorgen, sorgsenheten och ensamheten.
Kram.
Det positiva med att vara en del av statistiken är att vi är fler som går/ gått igenom samma sak och kan stötta och hjälpa varandra igenom en tid som skakar om hela ens värld. Man tappar ju hela sin identitet i processen. Det är en klen tröst när man känner sig fullständigt ensam med sina bekymmer. Men du är inte ensam.
Jag har själv haft ett fruktansvärt tufft år och ser mer och mer ljuset i tunneln alla pratar om. Gifta 12 år, 2 barn, hus. Varit tillsammans hela mitt vuxna liv med en person jag anser har svikit mig nåt kolossalt och trodde aldrig jag skulle kunna se ljust på tillvaron igen. Efter att ha gått in i väggen efter skilsmässobeskedet, sjukskriven i 2 månader, sjukhusvistelse i 2 veckor och vänt från döden och tillbaka pga allt det här, gör att man fokuserar på allt det fina man faktiskt har.
Jag har 2 fantastiska barn, ett underbart hus jag fick bo kvar i, ett liv som jag får bestämma själv över och ett oerhört stöd från dom i min innersta cirkel. Jag lever! Och är tacksam över att jag slapp spendera andra halvan av mitt vuxna liv i något jag trodde var ett kärleksfullt äktenskap. Tydligen var det ensidigt.
Du kommer klara det här, det lovar jag dig. Tiden läker inte alla sår, men den får åtminstone ångesten och panikattackerna att blekna med tiden. Precis som med hjärtesorgen, sorgsenheten och ensamheten.
Kram.
Anonymt (Detgårframåt) Tack för dina fina ord och din hoppfullhet! Dina ord behövs nu när det känns svart och jobbigt!
Jag började äta rosenrot. Oron lättade nå djävulsk:) Först kändes beslutet kanonbra båda två var på och ville separera så fort som möjlig. Men sen kom oron smygandes. Ensamheten kanske exet dejtar en annan medan jag håller på att flytta tex. Men rosenroten har gjort underverk känner mig harmonisk och tillfreds med tillvaron och besluten jag fattar. Så nu packar jag för fulla muggar och ser fram emot flytten. Barnen har börjat vänja sig och ser så smått framemot flytten
Ts, du är inte ensam i detta! Eller om detta. Vill du följa min resa så är jag trådstartare av "På väg att bli lämnad efter tio år". Livet är grymt. Ibland finns inga ord för att beskriva hur man känner eller mår. Även om man aldrig fullt kan sätta sig in i hur någon annan mår, så är vi åtminstone många här som kan ana vad du går igenom. Det har gått ett halvår sedan min sambo berättade att han ville lämna mig. Sedan tre månader tillbaka har vi varit separerade. Efter en månad isär flyttade han in hos sin nya kvinna och hennes barn. Livet är en plåga just nu. Men tiden läker. Jag mår fruktansvärt fortfarande, men i små små steg återvänder livet. Jag finns gärna här när du behöver skriva av dig.
Min man vill skiljas efter 15 år och två barn, vi har hus och ekonomi ihop. Jag är fullständigt förtvivlad, kan inte äta känns som att livet är slut, alla praktiska och ekonomiska svårigheter som väntar. Jag vill göra ett sista försök att hitta tillbaka men hans känslor är slut säger han. Det är sån fruktansvärd sorg jag vet inte om jag klarar detta, jag kommer ju dö ensam vem vill ha en begagnad 37 årig tvåbarnsmamma?