Ensam vardag, fast i relation
Jag är bara så trött på livet. Jag älskar mina barn men vet inte hur jag ska göra med min sambo. Han ägnar för stor del av livet åt sitt intresse. Han tar inte ansvar för något. Bilar blir inte besiktigade (visst besiktningen kan jag göra men inte det som måste åtgärdas innan). Minst en dag varje helg är han borta för att kunna utöva sitt intresse och kommer då hem tidigast 18.00.
Vi köpte hus som behöver renoveras och han hade stort intresse för att vi skulle få fint men som nu svalnat helt. Han har projekt som inte är klara och huset är i värre skick nu än nät vi köpte det. Jag kan inget i byggbranschen och han har jobbat som snickare. Jag har målat och gjort KLART i en del rum. Men hand projekt är bara påbörjade.
Han anser själv att han visst prioriterar familjen men det gör inte jag. Han menar på att han "kunde likaväl varit borta hela helgen" wow vilken uppoffring.
Jag tappar sugen med det mesta och behöver få lite verklighetsuppfattning. Är det jag eller han som prioriterar olika? Jag utövar "mitt intresse" genom att barnen ständigt är med mig vilket gör att det inte är lika roligt längre då det mest blir gnäll, skrik och stress i kombination.
Har länge funderar på att lämna men vi kan inte sälja huset i det här skicket och jag skulle få fixa allt själv och det löser jag inte just nu.
Hjälp....?