Behöver sex/kärlek

ingen som känner igen sig? :(

Jag tycker jag känner igen mig i dig, även om jag är en del år äldre. Törstar efter fysisk kärlek, men känner ointresse av att närma mig nån eftersom det tar för mycket "energi". Allt detta med att ge sig ut o leta nån, dejta osv, nej det är för jobbigt. Men att ändå längta efter att bli berörd utan massa krav osv, vad gör man?!

Tröstäter jag med, men väldigt måttligt o försöker leva någorlunda nyttigt.

Det enda som hjälper är att försöka tänka på nåt annat (vad det nu kan vara).

Goddag. Det är jag. Dirty88.

Jag vill få berätta att jag ofta önskar att jag hade någon att sitta i soffan och bara vara nära men samtidigt vill jag inte ha en partner. Jag vet dock inte om mitt liv påverkas lika mycket av det här som ditt verkar göra.

/Dirty87

Jag känner igen en hel del av det du beskriver. Sex, kärlek, kel och mys är allt jag saknat i hela mitt vuxna liv. Periodvis kan jag vara riktigt deppad över det. Annars försöker jag göra nåt åt det men det är inte det lättaste alltid.

Hoppas du snart hittar någon som ger dig det du behöver!

Tack för era svar, önskar även er det bästa :)

Hoppas på fler kommentarer och mer sympati!

Jag skulle uppmana dig att inte ha sex bara för att du mår dåligt.

Hej, känner verkligen igen mig. Som du sa "mycket som händer nu" skola/framtid/planer/vilka planer/förvirring mm. Press! Och mitt i allt vill jag ha något slags stöd tror jag. I form av Någon...

Samtidigt är jag ointresserad/för sårad för att vilja träffa någon. Vill men samtidigt känner jag mig inte redo eftersom jag fortfarande har känslor kvar för en annan.

Ganska nyligen har jag insett att jag tröstäter. Förödande eftersom jag försöker träna och blir "snygg". Det där lät fel. Men jag har en plan, men så motarbetar jag mig själv och jag kan inte hindra det heller. Maktlöst liksom :(

Precis så känner jag. Exakt, exakt samma. Känslor för en annan, behöver stöd från någon - vem som helst(!) - och vill så mycket. Stress, stress, stress är det enda jag har och får. 

Vet att det här är en period för oss men saker och ting hade fungerat mycket lättare om jag hade någon som kramade om mig och sa något fint till mig när jag behövde det. Hade det kommit från personen jag älskar och saknar hade jag fått vingar som tagit mig ända till mars... Men han älskar någon annan och vill/kan inte ha kontakt med mig.

Jag hoppas att du har det bättre än mig, fastän jag tror vi har det väldigt lika.. Kram

Som du säger är det (väl) en period... Men det känns som att man måste göra val hela tiden. Hela tiden ha ett mål. Eftersom alla ständigt frågar "jaha, och vad ska du göra sen då?" efter skolan menar dom. Och då är det som att man Måste ha ett mål. Alltid vara på väl någonstans. Och visst är det bra, men jag känner bara att allt är så löst; jag vet inte var jag ska bo/vill bo, jag vet inte var jag ska jobba, jag har väl mål och drömmar men jag ser inte vägen dit ännu.

Och då känns det som att om jag hade en variabel i det hela, en partner tex, så skulle jag veta en sak iaf. Vill man vara positiv kan man ju säga att "livet ligger öppet", men jag ser inte enbart bra saker med det fria valet just nu..

Tack :) Hoppas desamma, att du på nåt vis lirar dig ur det här. Kram

Usch för självömkande människor.

Varför skriver du så? Jag ser det som positivt att man vågar uttrycka det man känner och har inom sig och vågar be om hjälp.

Fortsätt skriv TS :) Jag känner precis igen mig i dig. Kram :)

Fast vederbörande bad om sympati. Det är inte ödmjukt. Men skall inte förväxlas med "förtjänar inte sympati".

Om man mår dåligt eller har det jävligt så Är det synd om den - oavsett vad du eller någon annan tycker.

Och oavsett din åsikt så tycker jag min situation är jobbig, det behöver inte betyda att jag inte gör något eller försöker förbättra situationen.

Ber dig lämna tråden nu och kommer varken läsa eller svara/kommentera något du skriver. Ha det bra "Man"

Förstår dig precis! Pluggar själv på universitet nu och är halvvägs till vissa mål men jag ville såklart mer med mitt liv. Dock inte "kört"; vet att många undrar hur jag lyckats.

Men fortfarande... Kärlek skulle vara det ultimata.

Du kommer hitta din grej snart, tro mig. Lita på dig själv och leta alltid efter glädje och lycka.

Kram på dig med, ännu en gång :)

Jag bara påpekade att man inte bör be om sympati.

Det är moderatorerna som avgör min existens i tråden, inte du.

Folk ber om precis vad som helst i denna värld.

Finns väl bra mycket hemskare saker att be om, än att be om lite sympati.

Ser inte varför man inte "bör" be om det, om man nu behöver det.

Då säger man något som antyder att man behöver sympati, inte uttryckligen säger att man vill ha sympati. Det är inte ödmjukt, vem som helst skulle hålla med mig om det.