Min man...
Jag är frustrerad. Gift sedan några år. Har inte haft sex "på riktigt" på flera år. Jag har världens snällaste man och jag tycker så mycket om honom... När vi träffades så berättade jag att jag tyckte att bra sex var en viktig del i ett förhållande och han höll med. Precis i början funkade det "någorlunda" även om det alltid gick för honom efter någon minut. Men jag som sedan tidigare förhållande var van att ha sex relativt ofta, kanske en gång om dagen i snitt, tänkte att jaja, med tiden så "vänjer" han sig och det kommer bli bättre, så att jag också "hinner med".
Tyvärr har det med tiden tvärtom blivit värre. Han klarar oftast inte av att genomföra ett samlag, han blir inte tillräckligt hård, eller så går det för honom innan han har hunnit in. Det som är mest frustrerande är att han verkar nöjd med att vi (läs: han) har sex kanske en gång i månaden eller varannan. För att jag ska bli upphetsad snabbt så behöver jag ha sex OFTA, inte en gång i halvåret.
OM han väl får stånd och jag inte hinner bli upphetsad innan det är över så tycker han att jag ändå inte visat tillräckligt intresse och att det iaf delvis är mitt fel.
Vi har barn tillsammans och jag försöker tänka att "sex är inte allt" vi har det ju hur bra som helst tillsammans i övrigt... Men det tär på mitt självförtroende. Innan jag träffade honom så kände jag mig ganska attraktiv, men nu... När inte ens min man kan eller vill ha mig mer än högst någon gång var tredje månad... Jag vet inte... Jag känner mig oattraktiv och ledsen. Jag börjar få förståelse för att hans ex var otrogen. Jag är inte sådan. Ibland önskar jag att jag var en sådan person som skulle kunna tänka mig att vara otrogen, bara för att få känna mig åtrådd... Men jag kan inte. Hellre skiljer jag mig. Men det känns jävligt ytligt också, att lämna någon pga dåligt/obefintligt sexliv.
Ofta tänker jag att det inte spelar någon roll. Jag vet att han tycker mycket om mig. Han vill gärna pussas och kramas och ha närhet. Vara med mig hela tiden. Men jag tror att han egentligen hellre läser en bok eller ser på tv än att krypa ned naken med mig. Eftersom vi har sex så sällan, så känner jag knappt någon attraktion längre heller... Det är hemskt att "försöka" och sedan bara känna uppgivenhet.
Ni behöver inte kommentera om att jag ska skaffa massageapparat, det är inte det jag behöver. Jag behöver känna att min man vill ha mig, att han åtrår mig. Eller om ni tänker säga att han får tillfredsställa mig på andra sätt... Jag tycker inte det är upphetsande med oralsex t ex om han inte blir upphetsad av det. Då känner jag mig utlämnad och äcklig. Jag vill inte att han ska göra ett "jobb" och tillfredsställa mig. Ibland inbillar jag mig nästan att han tycker det är avtändande när han märker att jag blir upphetsad. Jag vill att han tänder på mig, och på tanken att ha sex med mig. Jag vill inte vara någon som han "måste" tillfredsställa för att inte bli lämnad.
Han har försökt att ordna det. Han har gått till läkare, men de säger att det inte är något fysiskt fel på honom. Vilket får mig att känna än mer att det är mig han inte vill ha innerst inne. Han säger att det inte stämmer. Att det inte finns någon annan han hellre vill dela sitt liv med än med mig. Ibland känns det bra. Ibland känns det som... Är det värt det? Är det vad jag vill? Trygghet. Vänskap. Ett helt liv utan attraktion och "pirr i magen"? Jag vet inte jag... :(
