Vill ha så mkt tips som möjligt ang, IVF !

Lite av de jag undrar är. när dom tar ut äggen hur pass ont gör det och får man smärtstillande och/lr lugnande?
Den tag man tagit ut äggen, kan man röra sig som normalt? (te.x) Åka därifån och gå stan, såna saker?

Hur gör dom när dom ska sätta tillbaka ett embryo? Är man sövd då? Eller vaken?

Hur ofta har det tagit sig för er som genomgått IVF?

Ingen ?

Kom igen nu, jag vill så väldigt höra från någon som har gått igenom det

Jag har gjort 3 ivf. Ja det känns när de gör äggplockning, men jag trodde det skulle göra ondare. Jag har haft mellan 20-25 ägg varje gång. Första och andra gången var helt okej, som ordentlig mensvärk under plocket. Men man får smärtstillande intravenöst dvs i blodet och de lägger lokalbedövning i slidan där de ska sticka. Det som känns är i äggstockarna. De är inte snåla med att ge mer smärtlindring om man önskar. Man ska enligt min klinik även grunda med Alvedon en timme innan man kommer dit. Tredje gången hade de en nyare sorts nål som inte riktigt fungerade och jag hade fruktansvärt ont men inte så man inte klarar av det. Tänka på att andas... Jag fick även värmekudde på magen som lindrar. Man erbjuds även lugnande i form av stesolid innan äggplockning, men jag har tackat nej till det då jag inte kännt mig orolig alls, utan nyfiken. Det jag fått som smärtstilladande i blodet har varit fentanyl och jag blir ganska hög på det insåg jag och mår illa på det, men fått snabbverkande mot illamående.

Eftersom jag varit ordentligt överstimulerad vilket vissa kvinnor blir så har närmaste veckan efter plocket resulterat i sjukskrivning och vila, magen har varit väldigt öm och svullen eftersom jag fått vätska i buken. Vissa drabbas, en del inte. Då har det varit jobbigt att röra sig och gjort ordentligt ont. Verkar dock vara vanligare att inte bli överstimulerad.

Jag har gjort ET dvs äggåterföring med tvådagarsembryo och själva proceduren är ungefär som en vanlig gynundersökning. De visar embryot via tvmonitor innan det sugs upp i katetern och för upp det i livmodern och sedan kan man gå hem och vara som vanligt. Detta moment tar bara några minuter och känns inte alls. Sedan är det den där långa väntan på gravtest...

Försök ett resulterade i graviditet men slutade i ma.

försök två tog sig inte.

försök tre resulterade i tvillinggraviditet då de satte tillbaka två embryon då mina har ganska dålig kvalitet. Men ena tvillingen dog, den andra lever kvar och jag är nu i gravvecka 25.

Ska jag se tillbaka så jobbigast har varit överstimuleringarna och missfallen. Men sistnämnda är ju inte orsak av ivf i sig.

Tack för ditt svar och Grattis till den lille
Jag är så sjukt orolig inför detta och samtidigt är det ju våran sista chans att få på naturlig väg.. Får jag inte mens nu den 3 så kommer allt med sprutor m.m sätta igång. Självklart vill vi detta men det känns även skrämmande.

Jag gjorde också en spolning i tisdags men jag har inte gått på ett möte efter det så jag vetinte hur nästa steg är.
Men är det alltid så att efter en spolning så är nästa steg IVF?

Eller är detta individuellt, för pregotime eller liknande får man väl bara om man inte har regelbunden mens?

Det där med Äggplock gör olika ont för olika kvinnor. Jag tillhör de som har extremt ont och inte så mycket hjälp av smärtlindringen. Sen finns det kvinnor som knappt behöver smärtlindring och har nästan inte ont alls.
Första gången behövde jag ingen sjukskrivning efter ÄP men andra gången var jag sjukskriven i två veckor.
Återföring är smärtfritt men jag skulle nog inte skutta omkring den dagen utan försöka ta det lite lugnt ändå.

Decibel: Pergotime kan man få även om man har regelbunden mens bara för att testa om inseminering kan fungera och säkerställa att man får mogna ägg. Jag har regelbunden mens men har ändå testat Pergotime innan IVF.

Av 5 ÄP har två gjort svinont,ett sådäront och två knappt känts. Man brukar vara spak,blöda lite och ha ont efteråt så jag har inte kunnat levt som vanligt just den dagen. ET känns ingenting,går på några minuter.
CA 22% får barn efter en IVF. Det värsta är inte det fysiska utan det psykiska. Väntan på om det blir ägg att plocka,väntan på befruktning,väntan på om det blir ET. Där har jag fallerat totalt med 7 behandlingar,5 ÄP och endast 2 ET. 3 ET till med ED däremot. Att ruva är den värsta tänkbara tortyr,finns inget som hindrar tankarna att skena och man känner efter hela tiden. Men man överlever allt och ca 4000 barn föds varje år efter IVF så många lyckas ju faktiskt också!   

Det är nog olika, för våran del blev nästa steg IVF eftersom spolningen var det enda kvar att undersöka och eftersom han inte hittar några fel på oss så blir det på den vägen. Insemination var uteslutet för oss då vi gjort ett "efter samlagstest" som visade att spermierna hade tagit sig dit dom ska,

okej förstår...ja det verkar vara himla olika

lycka till!

Ja jag förstår att det psykiska måste ta hårt på en, gruvar mig redan

Men hur mår man av behandlingen innan med hormonerna? Läkaren sa att det är som att gå in i klimakteriet det kändes ju sådär lagom kul.. Har alltid haft svårt för hormoner.

Lycka till själv

ahha okej tack!
men hmm när får man inseminering då? alltså  jag har googlat ihjäl mig på detta men blir inte klok.
när får man inseminering och när får man IVF? tycker jag läser mest om IVF

Jag har mått otroligt dåligt under hormonbehandlingarna. Å andra sidan är jag superkänslig för hormoner,  t o m minipiller. Jag har under två av mina behandlingar fått Gonal-f och sista gången menopur. Menopur kan ge något färre ägg men bättre kvalitet, jag fick 25 ägg och 3 av toppkvalitet, alltså två till mig och ett till frys. På gonal fick jag inga toppkvalitetsägg alls, dock något enstaka godtagbart och av bra kvalitet.

När jag fick gonal så grät jag varje dag och var färdig att hoppa ut genom fönstret på 8 våningen typ.. Med menopur lite mer bara svängig i humöret och lätt ledsen men inte lust att att hoppa framför tåget. Nu har vi kört korta protokollet alla gånger, så det har ju handlat om ca 2 veckor sprutning per försök. Så mitt byte av preparat var pga måendet.

Även om det inte hade resulterat i graviditet så kan jag nog säga att försöken har varit värda att genomföra, trots att vi betalat dom ur egen ficka. För då vet jag att vi i alla fall gjorde det vi kunde göra. Jag tänker även så med smärta och psykiska måendet -det som inte dödar , det härdar och jag får en erfarenhet många inte har, ehh min sambo också förstås.

När det var som jobbigast tänkte jag att "man klarar mer än man tror" och vi är inte först ut, så kan andra så kan jag...

Decibel: Vi fick välja om vi ville testa en insemination innan vi körde igång med IVF och det ville vi men när det inte gav något gick vi vidare.

Melin: Det där med hur man mår av hormonerna är också väldigt individuellt. Det där med klimakteriet låter som en del av nedreglering som jag aldrig har genomgått så vågar mig inte på att svara hur man mår där.
Sedan stimuleringsfasen med Gonal, Menopur eller Puregon kan man också reagera olika på. Jag blev smått mordisk men värst är för mig när man sedan sätter in progesteron. Progesteron reagerar jag väldigt starkt på och får gravidsymptom redan flera dagar innan återföring, väldigt roligt (INTE) om det sedan misslyckas.
Bästa tipset jag kan ge vid ruvning är att försöka hitta små delmål att ha på vägen. Kan vara att gå på bio, fika med kompisar, äta god middag eller något helt annat bara något att se framemot till nästa dag så går tiden lite fortare.

Efter få se nu... 13 hormonbehandlingar kan jag säga att jag kommit relativt lätt undan. Huvudvärk med en spray,varade ett par dar. Svullnad och viktökning-går bort efter ÄP om man inte blir gravid. Vid korta metoden hamnar du inte i nåt klimakterieliknande alls. Pillren inför ED har varit värre faktiskt,men de används inte inför IVF.