Mår dåligt av nya jobbet

Är det så mycket och intensivt eller är det något du upplever det att vara? Det kan kännas överväldigande att få ett jobb om man varit arblös en tid.
Hursomhelst, ta en sak i taget, om det går, annars kan du ju inte bli bättre än de förutsättningar som ges och det är ju inte alls ditt fel.

Har haft det ungefär som du och det slutade med att jag knäckte ihop en morgon vid köksbordet.
Jag bara grät och grät.

Ringde chefen och sjukskrev mig, stannade hemma en vecka och överlade med mig själv hur jag skulle göra.
När veckan var slut bokade jag ett möte med min chef och tog med mig alla mina tankar nedskrivna i ett dokument så inget skulle glömmas om känslorna tog över.

Jag sa som det var, jag pallar inte. Orkar inte känna mig jagad jämt.
Min chef var hygglig och erbjöd mig en "lägre" tjänst med lägre lön om jag ville vara kvar i företaget.
Jag nappade på det och idag jobbar jag på golvet men mina fd kollegor "längre upp" som olika chefer.
Jag trivs, lämnar jobbet på jobbet och att det kostade en del i lön... det var det värt.

Jag skulle bita i det sura äpplet och göra det som krävs för att jobbet ska bli gjort. Sätta en "deadline" för hur länge jag tänker stå ut, t ex ett år, och ha det som mål att orka hela vägen. Försöka hitta strategier för hur jag kan effektivisera arbetet.

Som t ex, att kommande vecka väntar "en massa presentationer som jag måste förbereda", hur många presentationer rör det sig om? En eller flera om dagen? Är varje presentation individuell eller är det samma sak som ska presenteras hela tiden? Försöka att återanvända så mycket material som möjligt. Kanske sänka kraven på perfektion och tänka "good enough" istället.

Håll ut! Alla jobb är krävande i början. Tre månader är en ganska kort tid. ALLT kommer att gå lättare med tid och erfarenhet.

Tack för era svar. Håller med om att 3 månader är en ganska kort tid i sammanhanget... och problemet ligger nog också i att jag är en ganska skör/känslig person... inte att jag har psykiska problem eller så, men man skall ju vara så jäkla tuff och kaxig och oberörd i dagens (jobb)samhälle och jag är inte den personen. Tjänsten jag fick var inte vad jag trodde när jag sökte den om man säger så...

Och visst har jag höga krav på mig själv vilket ibland gör att man kan blåsa upp kraven ännu mer, men många krav är sådant som jag indirekt skall hinna med enligt lagen...lagen förespråkar vissa deadlinetider osv... 

så tacksam för de input jag har fått höra...har inte någon familj som kan lyssna riktigt...

Alltså det är ju inte alls otroligt att jobbet du har fått faktiskt har orimliga krav på vad du ska hinna utföra, men det betyder ju inte att du ska jobba dig sjuk, bara att jobbet faktiskt blir sämre utfört än det skulle bli om du behövde göra hälften så mycket. Tänkte på det imorse, när jag läste i språkspalten i DN om översättarnas villkor, hur en översättare idag får en dag på sig att översätta vad en översättare kunde få två veckor på sig att översätta för några årtionden sedan, + att det inte sker någon kvalitetskontroll heller (därav alla kassa översättningar på TV). I praktiken är det säkert fullt möjligt att utföra arbetet, men det blir av naturliga skäl sämre gjort.

Så för dig handlar det nog främst om att sänka kraven på dig själv, OCH antagligen att acceptera att jobbet i början kräver ganska mycket övertid. Men det kommer att ge med sig med tid och erfarenhet.