Snart ensam mamma med 7 mån bebis

All styrka till dig! Du har en tuff tid framför dig. Men vad bra att du kan flytta ut så snabbt. Desto förr desto bättre, så att saker & ting inte blir ännu mer infekterade. Har du en god relation till dina föräldrar, får du stöd & avlastning?

Att bli föräldrar är en stor omställning! Jag tror att tiden isär kan ge er båda perspektiv på er situation. Kanske kan ni hitta tillbaka till varandra, annars får ni rikta in er på att få en så vänskaplig relation som möjligt för sonens skull. Men just nu: flytta, hör inte av dig, var tillgänglig när han hör av sig för att träffa sonen.

Jag har en jätte bra relation till mina föräldrar dom är jätte hjälpsamma, vi kommer flytta 2 timmar bort från pappan men jag kan inte stanna kvar i samma stad då jag ej kommer få någon hjälp . Just nu kan jag verkligen inte ha någon vänskaplig relation till honom mår så dåligt över allt detta, och han inte bryr sig alls och är hur lycklig som helst. Men vet att det kommer sen längre fram i tiden, då vi ändå måste ha nån slags av relation, men vill han träffa sonen så självklart får han det, även fast jag tror att han inte kommer göra det så värst ofta. Han byter inte blöja,matar eller nåt sånt även fast jag har bett och han är ganska egoistisk person, tar sig själv först i alla lägen vilket ska vara tvärtom när man får barn, så skulle inte heller våga lämna honom själv. Men måste bara försöka klara av detta för sonens skull, inte kul att må såhär känner mig helt förkrossad..

Pappor börjar oftast ta mer ansvar när inte mamman är med eller ber om saker och sen klagar att de gör det fel, så bli inte förvånad om ni snart har vv med byte var 4e dag

Han är för liten och är jätte fast vid mig gråter om jag e borta mer än 30 min så nae skulle aldrig lämna honom hos pappan. Kanske när han är 1-2 men till och med då skulle det göra ont i hjärtat en sån far förtjänar inte sin son, om han inte verkligen skärper till sig man vet aldrig. Men jag som har tagit hand om sonen i princip själv hela tiden och slitit sönder mig är också rädd att liksom förlora tid med sonen om pappan nu skulle kräva att ha honom varan helg i framtiden, men det löser dig hoppas jag. Hur klarar ni andra mammor av det ? Men men han vill ju leva själv som han sa han trivs bäst så vi får väl se . Vill ändå att min son ska ha en far, men sån som har är nu är han bara en dålig förebild

Hej! Det där känner igen för jag har gått just på samma. Du måste gå vidare jag vet att det inte lätt men du måste. Du har ju flyttat och det är bra. Tänk inte på honom och hör aldrig av dig, du kan ju börja leta eftet nån som vill leva resten av livet med dig. Jag trodde att min fru vill göra det men hon orkade inte mer, hon vill ha hennes jävla sungel liv tillbaka. Nu har vi barnet en veacka här och en där och har gått vidare och håller på att hitta annan . Jag vet att det jobbigt och vara i sån sitation men man måste kämpa på och gå vidare annars blir det ännu värre.. du sa att du flyttat 2 timmer från honom det är bra då slipper du träffa honom o då blir lättare att glöma för att du måste göra det om du vill vara lycklig.. tänk på ditt liv nu och barnets. Om du vill ha nåt el fråga nåt bara säga till.. vart bor du förresten? //

Att du gjort allt innan ger dig inte mer makt att bestämma över ungen el hur ug ska se ut om ni har delad vårdnad, ungen har bott med pappan som alltså inte är en främling men du förstör detta genom att försvåra ug och ev vv med byte oftare för du kommer sakna ungen...hm hur tänker du för inte tänker du på barnets bästa el sätter barnets behov i centrum

Jag har inte flyttat än men jag ska flytta helgen som kommer ska bli så skönt och inte se denna människa. Inte så roligt när ens partner gör så här starkt av dig o klara av detta :) Hur har det gått med allt föresten ? Kommer du överens med mamman ? Jag kommer koncentrera mig helt på mig och barnet vill inte ha någon partner eller så efter det som hänt. Jag bor i finspång ska flytta till stockholm vart bor du ?

Jag vet men det borde det göra egentligen, han gick med på att jag skulle ha ensam vårdnad tror inte han bryr sig så mycket, men missförstå mig inte nu jag tänker inte lämna mitt barn hos någon som inte vill ha ansvar, vill han ha det i framtiden så visst men just nu litar jag inte på och lämna sonen hos honom, och tror inte ens han vill det själv eftersom han tycker han är jobbig när han är med honom då han tjuter bara men när jag är med så är han glad. Han kan komma och hälsa på så länge.Om du bara visste vad han har gjort och hela vår situation hade du förstått. Barnets behov är att vara med personen den känner trygg med, och det är mig i detta fall så

Se över möjligheten att få ensamvprdnad om er son. Umgängesrätt finns så barnet bör givetvis ha en så god relation till båda sina föräldrar. Men att ha delad vårdnad med någon som man inte har bra kommunikation med kan vara jobbigt när tex beslut om vård eller skola skall tas.

Klart att barnet har rätt till sin pappa. Men man rek inte vv boende före en viss ålder.

Är den ena föräldern inte intresserad är det vettigaste att den som vill ha barnet tar den biten?

TS du kommer fixa detta! Även m du tror att det är hela världen just nu att lämna en sån omogen kille så kommer du till insikt snart att detta va ett bra beslut för dig o lillpojken! u kommer finna någon som kommer älska o uppskatta både ig o sonen! All lycka till dig!

Till Anonym, 
Du kommer klara dig alldeles fint och din lilla kommer ge dig styrka som du knappt vet att du besitter. :)
Man klarar av mer än man någonsin kan tro.

Styrkekramar :)

Tack för ert stöd:), uppskattas jätte mycket. Vissa stunder känns det bra att jag äntligen kommer bort från denna människa , sen bara jag tänker på att vi nu efter all denna tid tillsammans ska vi flytta isär och tänk om det var anorlunda och så som vi alltid pratat om framtiden och fler barn ,så kommer tårarna. Känslorna är lite upp och ner just nu, men det är normalt antar jag

Klart som fan du fixar detta! Har du klarat att flytta ifrån honom så kommer du klara det finfint! Du är stark och kommer se tillbaka o undra varför du grät över en sån skitstövel till *karl*!

Har inte flyttat än gör det nu i helgen, så ser ju honom varje dag eftersom vi bor ihop, han verkar vara glad och bete sig som allt är okej, medans jag lider inombords. Jag försöker vara så stark jag kan just nu och klarar mig ändå men det kommer bli bättre när jag inte behöver se honom längre.

Kan man någonsin sluta älska sitt barns pappa ?

Hmm ja till 100% kan man det och det blir bättre och han släpar bara efter i papparollen känns det som. Jag tror att alla barn som har en fungerande relation med barnets andra förälder strävar efter att det ska funka och då enbart för barnet. Hen har rätt till både mor och far. Min sambo har blivit brutalt och katarofalt bort sliten från sin son pga en mamma som anser sig veta mer, detta gör ont i mig för kvinnor tror art de kan göra vad som vara för att vi fött dem och ammat dem, männen i barnens liv är lika viktiga som vi och speciellt för pojkar och vise versa.

Kämpa för att det ska funka för ditt barns skull så kommer du få det bästa av det när hen är stor. Då du har gjort allt i din makt och om han nu är så kass så kommer hen att få veta det i slutändan men det är inte upp till dig att döma utan det gör erat barn i slutet om det fick åt pipan.

Gör ditt bästa för att vara en god mor och du kommer klara allt.:)

Stort lycka till//

Det han gör kan jag förstå är psykiskt knäckande, och han gör det bara för att du ska må dåligt! Låt inte han knäcka dig TS. Du är stark och han är en nolla som kommer inse det när allt är för sent. Låt inte han se att du lider det förtjänar han inte! Du o sonen kommer fixa detta!

Han ångrade sig dagen innan vi skulle åka, jag bad honom sova hos hans pappa några dar innan vi skulle åka så jag slapp se honom. Men han förstog tydligen hur det var att vara utan oss och bad om förlåtelse och sa att han inte kan leva utan oss. Jag beslutade att förlåta honom för han ville verkligen ge 100 % nu och sa att han förstår nu hur mycket han älskar mig. Det har bara gått 2 dagar men han är en helt annan person, hjälper till hemma,med vår son och är hur gullig som helst. Men vi får se hur länge det varar, klart jag har mina tvivel och vill inte släppa honom för nära mig igen, lite jobbigt är det men hoppas det går över. Tack för allt stöd igen, det hjälpte jätte mycket !

anonym TS.. Jag bor i stockholm och kan ta hand om dig om du söker närhet,ömhet..