har min man fått förlossningsdepression?

Puffar lite.

Det verkar efter vårt prat igår som han bara tröttnat på mig fastån han säger att han inte gjort det. Han kan ändå inte säga vad som är fel men det har inte varit såhär länge bara nån vecka. Jag har ingen aning om vad som har ändrat på dessa veckor. Han säger att det bara känns som vi är tollsammans för att vi har barn.

Det är ju förstås svårt att sia om. Kanske är han bara nedstämd eftersom han känner att resten av familjen inte släpper in honom? En liten bäbis som nästan enbart har behov och utbyte med mamman och en trotsig treåring som kanske även även hen tyr sig väldigt mycket till mamma. Han kanske känner sig lite utanför. 

Kanske har han sömnbrist? Att få barn är ju skitjobbigt och det är egentligen svårt att avgöra vad som pågår med din man innan allt lugnar ner sig och babyn sover mer och både du och han har tid att tänka och återhämta er lite. Hur mår du själv?

Kan hända. Treåringen är vissa dagar riktigt hemsk mot honom. Pappa gör allt fel och får inte sitta i soffa osv. Förstår till fullo om han känner sig utanför. Lite bättre har det blivit nu sedan bebisen kom då var det riktigt kaos.

Trött är han nog men vill ändå inte gå i säng tidigare för att få mer sömn. Han vaknar aldrig av barnennästan utan det är jag som skötrr nätterna för att han ska få sova.

Har dock börjat tro att vi kommit in i den klassiska sjuårskrisen.

Jaha, då borde han ju vara utvilad i alla fall, med tanke på att han får sova på nätterna. Ville han ha ett andra barn? Kom han inte i håg hur det var?

Förutom att ni har fått ett till barn nyligen har det skett något annat som han finner stressande/jobbigt och därför tar ut problemet på dig som han känner när han får minsta lilla motgång hemma? Förändring på jobb (arbetstider, mer stressigt osv), förändrade relationer med vänner, familj och dylikt? Har du upplevt honom stressad/deppig tidigare? Började detta beteende direkt efter att barnet kom eller har det smugit sig på de senaste dagarna/veckorna? Verkar han medveten om att han ändrat beteende själv (till att spela mycket) eller att ändra sina intressen (t.ex promenaderna) eller är det mer som om han isolerar sig från er utan att riktigt vara medveten om det, om du förstår hur jag menar?

Jag försöker bara brainstorma lite alternativa orsaker som kan vara problemet, för att ni lättare ska kunna komma fram till orsaken. Det jag menar är att bara för att ni nyligen har fått ett till barn, så behöver det inte innebära att det är huvudproblemet till hans mående, utan att han redan innan barnet kom upplevt andra situationer jobbigt och att det med en "jobbig" bebis och 3-åring blir för mycket. 

Efter mycket prat med honom så säger han att han inte älskar mig mer. Han har inga känslor alls lvar utan vill hellre leva livet som singel. Han vill skiljas helt enkelt. Säger han inte behöver mycket ssker utsn jag får ta allt jag vill ha och så säljer vi resten inklusive huset. Hans känslor har försvunnit helt på bara några veckor. Vi ska prova familjerådgivning funkar inte det så lär det bli skilsmässa.

Oj, det var ju tråkigt. Inget kan kunde tänkt ut innan ni skaffade barn nummer 2? Hur känner du? Och brukar han vara så här.... omogen? För visst kan förhållanden braka, men just med en nyfödd, känns det ju lite hastigt påkommet. Nu vet du i alla fall. Stackars dig. Skickar de klassiska styrkekramarna....

Lite har det gått både framåt och bakåt sedan mitt sista inlägg. Han har kollat på lägenhet och skickat in papper men vill endast isåfall ta en paus inte skiljas helt och hållet. Ringde idag och bokade samtal åt honom med min bm som var väldigt förstående och under vårt samtal snabbt över telefon så verkade hon också tro att det kan var nån form av depression han fått.
Han har inte hört något om lägenheten ännu så om dom ringer i morgon under tiden han är i jobb kommer han ringa upp först på torsdag efter samtalet.

Nej han är annars inte så omogen av sig utan har ändrat väldigt mycket i sitt beteende dom sista veckorna. Därav har jag börjat tro han blivit deprimerad.

Han kan kanske testa sig med klassiska självtesten MADRS:

www.netdoktor.se/depression/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/

Han har idag besökt dom på vårdcentralen för att få prata med någon och kom hem efteråt med några papper och en ny tid till läkare till nästa vecka. Som jag redan konstaterat innan men fick bekräftelse på idag så är han deprimerad. Vilken sort vet jag inte om det bara är en "vanlig" depression eller en förlossningsdep. vet vi väl först nästa vecka efter att han besökt läkaren. Känns skönt att veta att det inte bara är något som han kommit på nu helt plötsligt att han inte har några känslor mera osv. utan att det faktiskt finns någon bakomliggande orsak till hur han känner. Han kommer få hjälp antingen medicin eller samtal.
Han kommer troligen att flytta ut iaf men då endast för att vi vill att det inte ska bli värre. Med två småbarn som gnäller och vill ha uppmärksamhet så orkar han inte med dom utan blir mer stressad och arg när dom bara gnäller och den större trotsar och bråkar för att få nån form av uppmärksamhet från honom. Jag tycker verkligen synd om min man för att han mår så dåligt och man ser hur han lider av att vara hemma och vill bara sitta framför sin dator för att " fly från verkligheten".