Orkar inte mer! Varför somnar hon inte??
Nu orkar jag inte mer! Har en dotter på 10 månader som är helt omöjlig att lägga på kvällarna. Vi har haft problem med att somna henne sen hon föddes. Hon sover hos oss, för det är enda sättet av ALLA som har funkat sådär. Jag har inget emot att ha henne där heller, det är mysigt. När hon väl har somnat är det inga problem, några uppvaknande ibland men det är väl fortfarande normalt i denna åldern. Men att få henne att somna! Omöjligt!
När hon var nyfödd fick hon attacker på kvällarna där hon grät och grät och grät. Det var aldrig inom ramarna för kolik (verkade inte ha smärtor eller gaser i magen), utan vi förstod att det var när hon blev trött. Hon kallsvettades jämt när det var läggdags, och det gör hon fortfarande, och hon var helt hysterisk ibland. Vi tolkade detta som någon sorts rädsla/ångest över att sova. Vi provade ALLT. Vagga i vagnen, köra i bil, amma, ge flaska, bada henne, sjunga för henne, läsa, bära runt, lägga ensam i spjälsängen osv - i alla olika möjliga kombinationer. När vi äntligen hittat en rutin vi tyckte funkade ett par dagar höll vi såklart stenhårt på denna - men då var det som att hon förstod att det var läggdags och då funkade inte denna rutin en enda gång till. Hon somnade ofta av ren utmattning tillslut. Jag sökte redan då råd via en psykolog för det jag uppfattade som "ångest". Hon sa att det var heeeelt normalt för ett spädbarn att ha svårt att somna. Inget att oroa sig för, bara fortsätta hålla henne nära osv.
Men - nu är hon minsann inte ett spädbarn i den bemärkelsen längre. Hon leker och förflyttar sig runt och snackar och lever sitt eget liv. Och det är fortfarande samma sak. Hon vill/kan inte somna! Varje kväll tar det upp till fyra timmar att lägga henne. Vi provar ALLT. Ofta är hon lugn och "försöker" somna i början, men det är som att hon märker att det inte går och blir till slut stressad och börjar rulla rundor, dra av strumporna, kasta ut nappen, protestera. Så då får vi bara börja om från början, förutom att hon är lite gnälligare och tröttare nu. Hon kallsvettas fortfarande när hon blir trött - och behöver ha oss nära hela natten. Och detta är extremt prövande för oss, vi själva är trötta och irriterade på henne och det förstör hela våra kvällar med dessa långa rutiner som ändå inte funkar....
Jag bedömer att vi har en normal anknytning där hon utforskar världen med oss som sin trygga bas och hon har inte varit med om några separationer/andra traumatiska händelser. Vi ska ta upp detta på BVC på tisdag, men jag undrar nu om några andra föräldrar har varit med om samma sak?? Snälla - säg att det går över! För vi är TRÖTTA!!!