Ofrivillig barnlöshet
JAG lovade mig själv att om jag någonsin fick barn så skulle jag skriva här för att ge alla, som önskar bli mammor och pappor, hopp.
Här sitter jag så nu en regnig och grå novemberkväll och tänker på er där ute. Jag ska försöka ge min historia i korta drag.
Jag träffade min man i april 2002. Vi förlovade oss i augusti 2005 och gifte oss i juni 2006. Vi planerade att skaffa barn runt årsskiftet
Då vi haft oskyddat sex ett tag så började vi med att göra en utredning. De hittade inga fel. Vi ville dock hjälpa naturen lite på traven och ställde oss i kö för de ivf försök man får av landstinget. I väntan på detta valde vi att köra igång med en privat klinik för att göra ivf. 2007/2008. Efter alla sprutor mm så fick de ut 4 st ägg som var fina nog att sätta tillbaka och frysa ner. Det var väldigt lite tyckte de och sa att mina ägg var inte i super kvalitet. Det fanns inte i vår värld att detta inte skulle lyckas så när det inte gjorde det så blev vi såklart ledsna och förvånade. I frysen hade vi dock 3 st ägg kvar, men då även dessa inte blev till ngt så kände vi uppgivenhet. När vi började köra igång med detta var jag 33 och min man 32.
Sedan gjorde vi de 2 försök man fick av landstinget vintern 08/09 Detta var i Huddinge. Även här så vart det få ägg. Endast ett ok ägg per uttag blev någorlunda ok till att sätta tillbaka. Även detta misslyckades.
Vi valde att åter igen pröva en privat klinik, denna gång linne. De tog alla prover mm och konstaterade att jag hade mycket dålig äggkvalitet. De sa att vi självklart kunde göra en ny ivf runda hos dem men att resultatet skulle bli lika med noll.
De frågade om vi övervägt äggdonation. Vi sa nej. De sa att våra chanser att bli gravida med mina ägg var ca 5% men med äggdonation runt 80%.
Vi fick kontakt med en klinik i Danmark som anbefallde en klinik i Thessaloniki, Grekland.
Vi tog till Grekland sommaren 2010. Vi fick tillbaka 2 ägg, lyckades ej. Vi åkte och gjorde 2:a och 3:e försöket sommaren 2011 och 2012. Det kostade 4000eur första gången och sedan att använda nedfrysta ägg 1000eur. Inget lyckades. Under denna tid ställde vi oss också i kö för adoption. Vi genomgick hela processen med föräldrautbildning, läkarundersökningar och nätverksdag mm. I mars 2013 blev vi så godkända för att adoptera. Vi tittade på Kina och barn med särskilda behov.
Det ska också nämnas att jag under denna tid provade allt jag läste som skulle underlätta för oss att bli gravida.
Dricka te, sluta med kaffe, yoga, akupunktur osv....till och med en runda övervägde vi surrogat.
2012 kom vi till en fertilitetsläkare som vi blivit rekommenderade och som vi hört mycket om. En läkare som finns i Stockholm. Han tog prover mm och hänvisade oss till en klinik i St Petersburg som de samarbetade med. De var mycket duktiga när det gäller äggdonation och hade hög lyckadnivå. Vi funderade länge och väl men bestämde oss för att ändå hålla fast vid att adoptera. Nu hade det ju gått ca 7 år sen vi började och jag har inte varit i närheten av att vara gravid. Sammanlagt under åren hade vi väl gjort ca 8-9 försök.
I feb träffade jag så en gammal bekant som träffat samma läkare och de hade också blivit hänvisade till att göra äggdonation i Ryssland. Nu väntade de tvillingar. Det lät ju fantastiskt. Jag kunde inte släppa detta. Tänk om ödet ville säga mig ngt. Jag gick hem och lyckades övertala min man. Vi ringde vår läkare och sa att vi beslutat oss för att göra ett sista försök.
Vi fick prova lite andra mediciner som också skulle hjälpa oss på vägen.
I maj 2013 åkte vi så till Ryssland. På ava-klinik blev vi väl mötta av Olga. Vi fick tillbaka 2 ägg som var långtidsodlade.
11 maj satte de tillbaka dessa. Jag fick östrogen plåster, prednisolon, trombyl, folsyra och fragmin. Runt 22:a gick vi till Sofiahemmet och tog ett blodprov. Vi var ÄNTLIGEN gravida.
Jag fortsatte med mina mediciner till runt 12:e veckan.
Nästan hela de 3 första månaderna var jag illamående och spydde. Jag hade alla tidigare gångerna bett till Gud om att ge mig ett litet tecken på att jag var gravid. Allt man löser om i alla tidningar på internet mm. Ömma bröst, illamående, trötthet you name it.
Ja nu fick jag så det hela. Men det var en enorm glädje blandat med rädsla över att något skulle hända.
Jag var beräknad att föda 26:e januari 2014. Redan när jag kom in i vecka 26-27 var jag rejält ting och hade mycket vatten i kroppen. Jag gick upp ca 30kg.
I början på dec hade jag svårt att gå och fick också lite blödningar. 9:e dec var sista dagen på jobbet och alla tyckte jag nu bara skulle ta det lugnt och njuta fram till födseln.
Natten mellan 11-12 dec fick jag värkar. Jag var då i vecka 33.
Kl 12:26 och 12:27 kom våra tvillingar med akut kejsarsnitt.
De låg på neonatalen i ca 14 dagar med sond. De hade lite problem med andningen till en början.
Idag är det två underbara barn som snart är 1 år.
Vad vill jag så med detta? Jo, ge aldrig upp - sök andra vägar. Andra mediciner. Alla kvinnor är inte lika. Jag fyller snart 41, och äntligen är vi den familj som vi försökt att vara i flera år.
Jag vill ge alla kvinnor hopp!!!!
När jag ville bli gravid så var jag ofta inne på familjeliv och letade svar på den ända frågan man har: VARFÖR BLIR JAG INTE GRAVID???
Så jag vet att genom att dela med mig av mina erfarenheter säkert kan hjälpa någon som var i min sits.
Akupunkturen fortsatte jag med fram till det att vi satte tillbaka äggen. Kaffe har jag inte druckit på säkert 3 år. Har detta något med det hela att göra?? Vem vet.
Många säger att vi var ju klara för att adoptera och hade säkert tankarna på ngt annat just vid denna tidpunkt, jag tror inte på det. Förhoppningen om att bli gravid varenda gång man har sex, varje gång man har satt tillbaka ägg - den lämnar en inte.
Tanken på att vi kanske aldrig blir föräldrar har upptagit så mycket av min tid de senaste åren. När alla ens vänner får barn till höger och vänster ökar pressen på en och tankarna om att man snart är för gammal.
Jag fann det dock aldrig svårt att glädjas med mina vänner som fick barn.
Detta var min historia! Lev väl! Tro på er själva!
//kram