• Anonym (mamma­n)
    Äldre 25 Nov 13:27
    9732 visningar
    138 svar
    138
    9732

    Gränssättning för barn

    Ni som har småttingar hemma.

    Jag har en dotter på 2,5 år och har nu en enmånadsbebis. Jag var hemma med min dotter 2 år och 3 månader och har haft massor av tid för henne. Nu har hon börjat förskolan och lite senare fick hon ett syskon.

    Eftersom jag har haft så mkt tid för henne så inser jag nu att vi inte haft några gränser för henne. Det har funkat så bra ändå. Men nu behövs gränser! Vi har börjat sätta det men fyfasen så jobbigt det är för oss alla att vänja oss :(. Vi känner inte igen varandra.

    Nu verkar jag så arg hela tiden och tjejen ledsen hela tiden. Det verkar ta sin tid att vänja sig :( men det är nödvändigt.

    Jag behöver era åsikter om gränssättning och gärna i vår situation.

  • Svar på tråden Gränssättning för barn
  • Äldre 25 Nov 13:49
    #1

    Jag vill gärna veta oxå för jag kommer vara i samma situation snart. Har en härlig precis fyllda 2 åring och kommer i februari få en bebis. Jag har varit hemma med sonen ända tills mitten av augusti, då han började dagis men bara 15 tim i veckan. Så jag har haft all tid i världen att ta alla separationfaser och allt annat. Men hur får man till det sen? Har börjat sätta lite mer gränser men det är mest för att han sedan dagis blivit betydligt mer envis och desperat och mitt mitt mitt ljudar plötsligt mellan väggarna.

  • Anonym (Slite­n)
    Äldre 25 Nov 13:57
    #2

    Där ser man hur viktigt det är.....

    Jag kan bara peppa er att jobba vidare och stå på er. Och samtidigt ge stora barnet tid när det går, utan konkurrens med lilla. Så att hen också känner sig älskad och betydelsefull. Och så att det inte hela tiden går ut på att få stora "ur vägen" eller slänga åt henne/honom något så att hen håller sig lugn. Utan att verkligen engagera sig och ge av sin tid. Tex. på kvällen när den andra föräldern kommit hem.


    Det är ett jäkla slit men det ger utdelning så småningom, jag lovar. Hela syskonskapet är ju ett OS i att dela med sig men det är såklart att det är ovant för alla i början.

  • Anonym (mamma­n) Trådstartaren
    Äldre 25 Nov 14:06
    #3
    Anonym (Sliten) skrev 2014-11-25 13:57:26 följande:

    Där ser man hur viktigt det är.....

    Jag kan bara peppa er att jobba vidare och stå på er. Och samtidigt ge stora barnet tid när det går, utan konkurrens med lilla. Så att hen också känner sig älskad och betydelsefull. Och så att det inte hela tiden går ut på att få stora "ur vägen" eller slänga åt henne/honom något så att hen håller sig lugn. Utan att verkligen engagera sig och ge av sin tid. Tex. på kvällen när den andra föräldern kommit hem.


    Det är ett jäkla slit men det ger utdelning så småningom, jag lovar. Hela syskonskapet är ju ett OS i att dela med sig men det är såklart att det är ovant för alla i början.


    Var orolig att första kommentaren skulle vara att det är försent att sätta gränser nu när hon har fått göra som hon vill så länge :) men nu känns det mer hoppfullt. 
  • Anonym (Slite­n)
    Äldre 25 Nov 14:17
    #4
    Anonym (mamman) skrev 2014-11-25 14:06:49 följande:
    Var orolig att första kommentaren skulle vara att det är försent att sätta gränser nu när hon har fått göra som hon vill så länge :) men nu känns det mer hoppfullt. 
    Det är aldrig för sent!!
    Men det är såklart att det äldre barnet är van vid att ha det på ett visst sätt och måste lära sig att det är nya förutsättningar som gäller nu. Samtidigt som man själv är mör och känslig och allt sånt där med det nya lilla barnet....
  • sextio­talist
    Äldre 25 Nov 14:22
    #5

    Vad menar du med gränssättning. Ju större världen bli för de små liven, desto mer motgångar kommer det naturligt och det är svårt för barn att hantera detta.

    jag har resonerat som så, gränserna kommer ofta av sig själv, inget man behöver sträva efter. Och så ska man välja sina strider

    Ge gärna exempel på vad som orsakar bråken hemma och vad som gör dig så arg

  • Äldre 25 Nov 14:25
    #6

    Skulle gärna vilja veta mer om vad du menar med "gränssättning".

    Är det att du väljer fler strider istället för att jobba runt problemet och slippa konflikt?

  • Anonym (Hjälp­)
    Äldre 25 Nov 14:32
    #7

    Hur hade ni gjort med ett barn som inte vill sätta på sig ytterkläderna eller skor, utan vrider på sig och vrålar som om någon gör barnet illa? Vet varken in eller ut.

    Barnet är ganska bestämd ochgråter om barnet inte får det denne vill, tex en sak eller annat som denne fått upp ögonen på. Men det är kläderna som är största problemet!

  • sextio­talist
    Äldre 25 Nov 14:37
    #8
    Anonym (Hjälp) skrev 2014-11-25 14:32:35 följande:

    Hur hade ni gjort med ett barn som inte vill sätta på sig ytterkläderna eller skor, utan vrider på sig och vrålar som om någon gör barnet illa? Vet varken in eller ut.

    Barnet är ganska bestämd ochgråter om barnet inte får det denne vill, tex en sak eller annat som denne fått upp ögonen på. Men det är kläderna som är största problemet!


    Min grabb fick vara utan ytterkläderna i¨såfall. Jag hade inte ens drivit det så långt att det blev en kamp.
    Det hände att han inte ville sätta på sig mössa eller vantar, då tog jag med mig vantarna eller mössan och efter ett tag så frågade han efter dom.

    Nej, man behöver inte göra en strid av det. Man tar med sig kläderna och när barnet fryser, så sätter man på barnet kläderna. Problemet löst
  • nozpa
    Äldre 25 Nov 15:01
    #9
    sextiotalist skrev 2014-11-25 14:22:22 följande:

    Vad menar du med gränssättning. Ju större världen bli för de små liven, desto mer motgångar kommer det naturligt och det är svårt för barn att hantera detta.

    jag har resonerat som så, gränserna kommer ofta av sig själv, inget man behöver sträva efter. Och så ska man välja sina strider

    Ge gärna exempel på vad som orsakar bråken hemma och vad som gör dig så arg


    +1 på detta.

    Vi har alltid tagit allt som det kommer. Vill 3 åringen dansa på middagsbordet helt plötsligt så tar vi det då. Inget vi behöver ta innan det uppstår.
  • Äldre 25 Nov 15:01
    #10

    Jag förstår inte riktigt. Gränser sätter man för att det behövs, inte för saken skull. Jag skulle tippa på att ni sedan länge satt en massa gränser men ju äldre de blir och desto fler andra personer och saker som blir en del av livet ju fler konfliktsituationer finns det risk att hamna i.

Svar på tråden Gränssättning för barn