Mannen i förlossningsrummet

Jag kommer att ha min man vid mitt huvud. Han har blodfobi och lär inte vara särskilt pepp på att se när bebis kommer ut haha! Sen vill jag ha honom nära så att jag kan få stöd, bli lugnad.

Han stod bredvid mig!

Klart han ska vara uppe vid huvudet, det är ju där han kan vara till hjälp. Nertill är det ju personal som håller på och fixar, karln har inget där att göra och får knappast plats...

Vad skönt att höra! Precis sa har jag ocksa tänkt, i huvudhöjd ungefär.

Beror ju på vilket skede man är i och i vilken ställning man väljer att föda. Jag satt ett tag på förlossningspallen för att barnet var tvungen att komma längre ner trots att jag var helt öppen. Då satt min sambo på en stol bakom mig så jag kunde luta mig mot honom. När det var dags att krysta satt/låg jag i sängen och då var han vid mitt huvud. Där kunde han prata med mig, hålla mig i handen, badda min panna, ge mig dricka osv. Trots det kunde han se ner även om han inte såg rätt in så att säga. Men han såg när bebisen kom ut och han hann uppfatta att navelsträngen låg runt halsen på den innan bm snodde runt den. Det kunde inte jag se och det är jag glad för! Och att sambon inte sa det för än senare när allt lugnat ner sig...

Min sambo kommer definitivt inte att vara nere mellan benen på mig, han får gärna kika om han vill men han skulle nog slå i golvet inom ett par sekunder. Han är lite blodkänslig kan man säga.
Jag jobbar som barnmorska och min erfarenhet är att övervägande del av de blivande papporna står vid kvinnans "övre" del. Jag har frågat min sambo om inte han vill förlösa vårt barn (alltså bara ta emot när kroppen kommer) men han är rädd att göra fel och ffa hans blodkänslighet gör att han inte vågar.

Han ha suttit uppe vid huvudet men kollat ner när huvudet varit ute.

Fjärde barnet förlöste han men inga men för det

Han har stått vid mitt huvud, tror jag, haha. Hade full koll på vad jag själv höll på mig, men han var bredvid mig i alla fall. Tror att han hade lite koll på vad som hände när bebisen kom ut också. 3:an kommer till påsk, så då är det dags igen :)

Min sambo stod brevid mig. Jag var visserligen väldigt borta pga lustgasen, men jag minns ändå att han stod uppe vid huvudkanten. 
Jag hade redan i början av graviditeten sagt att han inte fick titta mellan bena på mig, haha! 
Min syster var även med, hon tittade däremot. Inte lika jobbigt :)

Fast egentligen hade det inte spelat så stor roll, jag var som sagt hög som ett hus och var helt inne i att krysta. Jag skulle inte bry mig om han tittade eller ej. 
Allting gick så bra så! :)

Min man var ute o virrade på parkeringen med sin matsäck större delen av min 16 minuter långa förlossning.När personalen väl fick fatt på honom så fick han försöka hjälpa mig med med lustgasen de 5 minuterna som var kvar innan dottern föddes.

Papporna har suttit vid övre delen i närheten av mig. Första fick serva mig med dricka mellan varje värk under tre intensiva timmar. Ctg-apparaten var för seg för att mina värkar skulle hinna registreras innan jag måste ta lustgasen, annars var det hans tänkta uppgift.

Under den andra hann de bara få ett hjärtljud utan att få fast banden innan sista värken och fosterhinnan punkterades, så bm stod i vatten. Vi var inne 9-11 minuter. Vad papporna hann se söderut spelar mig mindre roll. Någon liten rispa hade jag båda gångerna, men behövde aldrig sys.

Jag sa att han inte fick vara "där nere" och titta, både till honom och personalen, men han erkände efter 1,5 år att han faktiskt sett alltihopa. Personalen hade sagt till honom att titta när huvudet var på väg ut om jag förstod rätt..

Barnens pappa har ju varit där jag haft huvudet så att säga......vad ska han "mellan benen" att göra? Däremot har han ju sett när liten har varit på väg ut. Svårt att missa helt skulle jag tro; det har ju jag sett också . Och nej, inga men för livet. Det är som sagt ett stort bebishuvud mitt i saligheten . 

Jag vill inte att min karl är längre söderut än min midja. Han kommer bara att vara i vägen och hans uppgift är att serva och stötta mig, inte vara en last för personalen vid en eventuell avdäckning

första gången fick han hålla sig vid huvudet, andra gången fick han stanna hemma :)

Ingen aning. Hade inte tid att fundera på det just då.
Hade dock helst sett att han inte var med i rummet öht.

Han satt på en stol bredvid mitt huvud. Utmärkt när jag låg på sidan och hade värkar. Lustgasmasken i ena handen och så halvhängde jag över hans axlar med den andra. Han tittade ner några gånger, bl.a när huvudet syntes. Sedan fick han ta över efter BM när jag krystade och vi hade dragkamp med handduk (ni som gjort det vet vad jag menar). Hade en lång krystningsfas på 90 min. Blev klippt och sambon såg hur det såg ut efter klippet (dvs när pojken fortfarande inte var ute), han såg även när jag bajsade på mig. Inte så pinsamt som man kanske kan tro. Personligen brydde jag mig inte det minsta. Kände när det hände men brydde mig inte. Lite kul var det när pojken nästan var ute, så började sambon må jätteilla (han gillar inte att se blod) och var tvungen att gå undan en stund. Helt plötsligt ropar förlossningsläkaren "nu kommer barnet", så han fick skynda sig tillbaka.

Haha, jaaaa... Vår plan var ju huvudhöjd som de flesta... Min man var lite nervös och hade sagt innan att han inte ens ville klippa navelsträngen då det verkade läskigt. Jag tog det med ro och tänkte det blir som det blir :)

Och det blev det!

Vid öppningsskedet höll han sig vid mig, men då hade jag ju ändå trosor på mig. När det blev dags att krysta så hade jag problem, efter några timmar fick jag ett lakan att dra i vid varje krystvärk, jag i ena änden och bm i andra... Tröttade ut henne fort och då blev enda lösningen att min man fick stå i andra änden och dra , mitt i skottlinjen ;)

Men vad gjorde väl det, mer än en rolig historia? Han har inga men iaf. :)) klippte navelsträng gjorde han med :)

Lycka till TS!