39 år, barnlös, göra abort?

Vill du ha ett barn så behåll. Gör inget du kommer ångra, du känner i magen vad du vill innerst inne.

har flera kompisar som är ensamstående utan någon direkt pappa i bilden och det går bra.

Stor kram till dig

Gör som känns rätt för dig. Gör inte abort för någon annans skull.

Självklart ska du behålla om du vill ha ett barn! Det ekonomiska kommer att lösa sig och pappan behöver du inte bry dig om. Vill han avsluta kontakten, får han väl göra det.

Du kommer nog att ångra aborten om du lyckas/orkar genomföra den. Din bebis kommer du däremot ALDRIG att ångra, tro mig!

Hade absolut behållt barnet. Det vore inte första barnet som vuxit upp utan en förälder. Det här är troligen enda chansen. Och du verkar inte vilja göra abort. Du verkar önska ett barn.

Säger som ovanstående, gör det som känns rätt för DIG. Gör ingenting som du sedan kommer ångra. 
Barnet kommer må bra oavsett med en pappa som är med i bilden eller ej.

Jag vill inte påverka dig på något vis, men för mig är barn det absolut härligaste som finns, så för mig är svaret på din fråga, ja barn är allt. Jag tror att du vet vad du själv vill göra innerst inne, gå efter det.

Stor kram.

OJ,vilken situation!Här varit med om liknande, en väldigt strulig historia.Vill du ha barn?Ålder ger dig inte många fler chanser...ta den är mitt råd.Eller, vilken sorg är störst tror du:att kanske leva resten av ditt liv utan barn eller resten av ditt liv med barn, där pappan inte är närvarande?

Åh snälla TS, behåll barnet. Bara för feminismen skull. Bara för att visa att kvinnor bestämmer över sin egen kropp liksom. Tänk inte på dig själv och vad du vill, utan tänk på kvinnor i övrigt. Ta ditt ansvar som kvinna. Du måste behålla, så kvinnokampen kan gå vidare.

Givetvis ironi.

Tänk på dig själ och din vän, det som är bäst för er båda.
Det är mitt råd till dig. 

Jag gjorde en abort 37 år gammal, det var hemskt. Men på något sätt gjorde jag upp med mycket gammal sorg i och med den händelsen.

Tänk dig att du just nu ska åka in o göra aborten, skulle du klara det?

Tänk dig att det är för sent med abort, du kommer bli mamma, hur känns det?

Vilket alternativ gör dig glad/lättad?

För mig var det min moral som gjorde det svårt att fatta beslutet om abort, jag ville stå för mina handlingar. Men var ändå inte beredd att bli ensam förälder.

Bestäm detta utifrån dig själv, strunta i "pappan" just nu. Kanske bra att inte träffa honom mer, tills du har bestämt dig.

Lycka till!

Förresten bara 4 månader efter aborten träffade jag mina barns pappa.

Åh vilken svår situation. Känns som du redan har svaret i och med att du inte klarade att ta tabletterna? Jag längtade efter barn i flera år innan jag fick och det var det underbaraste som hänt mig. Kan inte tänka mig en dag utan dem (har två nu) och hade försökt skaffa på egen hand om jag inte haft en partner. Klart det kommer bli tufft som ensamstående men ett barn behöver inte ha en traditionell kärnfamilj för att må bra. Om du är stabil och har ett nätverk kan det gå lika bra. Lycka till och många kramar

Jag har svårt för abort när det handlar om två vuxna människor som skulle kunna ta ansvar. Situationen behöver inte vara perfekt. Men jag har också svårt för när ena parten inte vill: "Ett Nej ska väga tyngst".
Därför har jag försökt finna skäl för mig som ska göra att även jag kan välja abort, vill inte mannen så "måste" kvinnan acceptera detta. Men då blir aborträtten snarare en abortskyldighet, och det var inte riktigt tanken med lagstiftningen heller.

Det är svårt att göra det bästa för oss båda, när det bästa för den ena inte är det bästa för den andra.