När är det "okej" att förlova sig?

Jag förlovade mig efter 6 månader. Gifte mig efter 6 månader igen. 6 månader efter bröllopet blev jag gravid. Idag har jag en 9 månaders dotter. Och vi är lyckliga.

Känns det rätt så är det rätt

Ja, ska ni gifta er, så friar ena parten så är ni automatiskt förlovade inför brölloppet, vad är annars vitsen med att enbart förlova er? Gör det på riktigt vettja, giftemål "light" som alla envisas med är så onödigt....

Vilket snack!
Många vill inte gifta sig och då är förlovning perfekt.
Utan frieri blir man precis lika förlovad.

Personligen tycker jag man förlovar sig när man bestämt datum för bröllop dvs man gifter sig inom ett år efter förlovningen.

Men vad är vitsen? ett förhållande är lika starkt utan att man måste ha en ring på fingret och vara förlovad..

att förlova sig innebär att man blivit friad till och därmed ska gifta sig inom ett år...

Är folks förhållanden så svaga i sig att man måste "förlova sig" för att visa folk utåt att det är "starkt" för man har en ring på fingret?

Förklara för mig varför en förlovning är så "perfekt" när man inte vill gifta sig, vad är vitsen med det hela, går det inte bara och vara tillsammans då?

Min make friade efter att vi bott ihop i ett år och hade varit ett par i 3 år. ( storslaget, överraskande och på knä med ring,champagne, choklad och rosor. Väldigt klassiskt)

Ett år efter att han friat så gifte vi oss :) Ett fantastiskt bröllop! 9 månader efter bröllopet kommer vårt barn.

Man blir förlovad när man bestämmer sig för att gifta sig. Sen behövs varken ringar eller frieri. Förlovningen betyder bara att man bestämt sig för ett bröllop tillsammans.

Att förlova sig utan att planera bröllop betyder egentligen ingenting idag, tyvärr. Varenda 15 åring har ju redan förlovat sig med 3-4 partners. Då blir förlovningen bara som ett nytt sätt att "fråga chans". Förlovningen i sig har ju lyckligtvis inget juridisk betydelse och registreras inte alls av myndigheter. Då behöver man varken ett stabilt förhållande eller liknande i ryggen. Man tar bara på sig en ring och tar av den när man tröttnat på varandra. En tråkig trend som urholkar traditionen och gör att ingen tar förlovningar på allvar längre.

Förlovar man sig för att man bestämt datum för bröllop så är det plötsligt en helt annan sak. Då förbereder man sig för att ingå äktenskap med alla dom regler, skyldigheter och rättigheter som medföljer. Då krävs det stabilitet, mognad och medvetenhet.

Lycka till med bröllopsplanerna!

Just därför jag kallade det giftemål light ovanför, för dagens människor förlovar sig hit och dit, utan ens att ta det på allvar, en förlovning betyder inte mycket mer än att visa en ring på fingret utan vad det egentligen innebär, dvs giftemål... tills dom tröttnar och vips är förhållandet över och ringen åker av, samt folk ger upp för minsta lilla istället för att faktiskt kämpa och få saker och ting funka!

För mig betyder en förlovning att man inom en kort framtid ska gifta sig, med den man älskar och dela livet tillsammans med familjen, i både med och motgångar...

Vi förlovade oss efter ett år, sen var vi förlovade i tio år innan vi gifte oss.

Alla sätt funkar :)

Jag och min sambo träffades första gången när vi var 14 år. När vi var 19 övergick vänskapen till kärlek och på vår tvåårsdag förlovade vi oss. Det var ett gemensamt beslut som vi pratade om tillsammans, alltså ingen som friade. Vi har inga planer på att gifta oss för tillfället men för oss kändes det rätt att förlova oss ändå. Det är ett löfte mellan oss att vi vill leva tillsammans resten av våra liv men inget vi känner att vi måste lova inför vittnen eller ha papper på. Vi har våra ringar och det räcker för oss i nuläget. Vi har varit förlovade i 6 år och har en son på 1,5 år. Precis som vi inte har några planer på att gifta oss nu har vi definitivt inga planer på att gå isär heller. Vår kärlek är stark och skulle det knaka i fogarna skulle vi kämpa för vår familj. Det har ingen betydelse om vi är gifta eller inte för det. Sen att andra väljer att göra på det gamla traditionella viset med frieri och giftemål inom ett år har jag inget emot. Alla får göra som de själva vill och vad som passar dem men att säga att de som "bara" förlovar sig utan att gifta sig inte menar allvar tycker jag är dumt. Finns ju de som gifter sig och sedan skiljer sig efter bara någon månad. Skulle de då ha en starkare relation och mena mer allvar med sitt förhållande än några som struntat i att gifta sig men håller ihop? Skulle inte tro det!

Ts, gör det som känns rätt för er. Fria, förlova er, gift er eller strunta i alltihopa om ni hellre vill det. Det viktiga är att ni trivs ihop och känner er säkra på varandra och er relation.

Vi förlovade oss ca 3 månader efter att vi träffades första gången, gifte oss ca 6 månader efter det och första barnet kom ca 1 år efter att vi gift oss. Idag har vi vart gifta i 4 år, planerar barn nr 2 och är mycket lyckliga. 
Ingen kan säga när det är "okej" att förlova sig eller gifta sig. Känns det rätt så kör.
Men jag tycker som en del andra att om man förlovar sig så bör man planera att gifta sig.Annars känns en förlovning väldigt meningslös.

Jag tycker det beror på hur gamla personerna i förhållandet är.

"Dagens människor förlovar sig hit och dit"?
Vilka menar du är "dagens människor?

När jag läser vad ni skriver ( ja, de andra också) får jag uppfattningen att ni är ganska unga och fortfarande håller på att bygga era familjer.
Ni lever i tron på evig kärlek och det är väl fint, facit i livet stämmer dock ofta inte in den den mallen.

Jag har också varit där, gifte mig ung och fick två barn. Det höll i en hel del år men sedan gick vi åt skilda håll. Efter ytterligare en del år träffade jag en ny partner och vi förlovade oss efter en tid, har inga planer på äktenskap.

Jag förstår mig inte på dem som gifter sig gång efter gång, vad tycker ni vi skulle gjort?
Strunta i att förlova oss eller?

Jag vill defintivt inte gifta mig igen, vill inte ha försörjningsskyldighet för en vuxen människa.

Så vad menar du med "dagens människor", skulle inte förvåna mig om jag gifte mig redan innan en del av er ens var påtänkta!
Det ni propagerar för är ett gammalt tänk som av dagens unga glorifieras och ingenting annat.

Jag tycker att det är okej att förlova sig när som helst, men självklart tror jag inte att det är lika seriöst när två 14-åringar gör det jämfört med två vuxna. Trotts att det självklart KAN vara det.
Jag och sambon träffades när vi var 16 och 17, vi bodde mer eller mindre ihop efter 6 månader. Förlovade oss efter två år när vi då var 18 och 19. Vi har alltid haft planer på att gifta oss men sambon har velat ha det där storslagna sagobröllopet så vi har väntat tills vi haft ekonomin till det. I sommar gifter vi oss efter 6 år tillsammans.
Jag tror inte att någon trodde att vi var så seriösa när vi förlovade oss :)

Vi förlovade oss efter 2 år och gifte oss 4 månader senare.
Vi hade dock känt varandra i 2 år innan vi blev tillsammans.

Uppenbarligen så var du inte redo för äktenskapet.

Ditt påstående om att äktenskap/evig kärlek osv inte håller är inte riktigt sant. Om du tittar på SCB så ser du hur verkligheten ser ut. Dom som skiljer sig mycket är lågutbildade och människor som gifter sig innan dom fyllt 25 år. Bland lågutbildade/ unga så är skilsmässostatistiken stor och det är vanligt med flera äktenskap bakom sig och särkullsbarn.

MEN

Bland högutbildade och människor som gifter sig första gången ( och inte har särkullsbarn) efter dom fyllt 25 år så är skilsmässor ovanliga. Dessa grupper håller ihop i mycket stor grad och kärnfamiljen väldigt vanlig.

Det är fakta, statistik. Inte antagande eller gissningar.

Så genom att vänta tills man är vuxen och utbilda sig innan man gifter sig och skaffar barn så ökar chanserna markant att man gör ett bra val och får ett framgångsrikt äktenskap.

Du undrar "vad tycker ni vi skulle gjort?

Strunta i att förlova oss eller? " Jag undrar Vad hade hänt om ni inte förlovat er? Ni kan ju lika gärna bära ett brythjärta runt halsen. Hade ert förhållande varit annorlunda om ni inte hade använt en tradition utan att respektera dess betydelse? Hur skiljer sig era ringar från ett brythjärta eller kompisarmband?

Besserwisser där!
"Inte redo för äktenskapet", tillåt mig småle.
Jag gifte mig när jag var 27 och utbildad lärare, min man var 32,
Vi var gifta i nästan 20 år och växte ifrån varandra.

Att kolla det du skriver hos SCB bryr jag mig inte om, antar helt enkelt att det du påstår stämmer.
Men, det finns undantag. Bland annat jag.

Nästa tanke blir då, ska inte lågutbildade gifta sig?
Jag missunnar då inte vår städerska på jobbet att gifta sig, trots låg utbildning.
Man kan vara en klok och förståndig människa utan högre utbildning också, även om du kanske inte tror det.

Tycker ärligt talat att du låter rätt så otrevlig.

Vad vi skulle ha gjort är precis det vi gjorde.
Jag är 50+ och tycker att vårt val är alldeles utmärkt. Det passar oss perfekt.
Du tror väl inte att man i vår ålder håller på med tonårssaker som brythjärtan eller kompisband? Ärligt?
I vår ålder skaffar man inte gemensamma barn, gifter sig mindre ofta och har sina barn från förr och vill således inte krångla till det för dem när dagen kommer när man ska lämna.
Det går att skriva, jag vet. Men för oss var det inget alternativ.

Du borde vidga dina vyer och se att andra inte tänker som du gör.
Du kanske skulle må bra av det.

Nej du min unga vän, kul för dig att du är gift och hoppas det håller.
Om inte så påminn dig själv om det du skrev här ovan.

Här kan fru Besserwisser se att dina gamla traditioner är förlegade idag.
Beklagar.

www.vett-och-etikett.com/vett-och-etikett.asp

förlovade oss när vi varit tillsammans i ett år. Jag var 18 då. Nu har vi varit tillsammans i 7 år och väntar vårt första barn. Så för att svara på din fråga: När det känns rätt :)

Jag kände mig redo väldigt tidigt, men det är inte förrän nu efter 3 år som vi äntligen kommer förlova oss Vi håller på att försöka enas om ringar, men det är inte det lättaste xD

varför är det så många som ska "gnälla" i tråden? Folk får väl förlova sig om de vill, gifta sig om de vill eller inte. Who cares? 
Det traditionella, att man skulle gifta sig inom ett år efter förlovning, det gällde ju förr men har ingen faktiskt betydelse nuförtiden (förutom i vissa kretsar kanske) 

Jag vet folk som varit förlovade i 20 år, levt tillsammans lika länge och har vuxna barn. Har de gjort "fel" som inte gift sig? De kanske inte hade råd med ett bröllop utan ville hellre satsa på ett rejält hus?