• Äldre 27 Nov 00:24
    664 visningar
    6 svar
    6
    664

    Hur mycket ska man orka?? Går snart under

    Vet egentligen inte vad jag vill med denna tråden men jag känner att jag måste släppa på trycket lite.. Var ska man börja?! Börjar med mig jag har råkat ut för tre allvarliga rid olyckor har brutit det mesta i kroppen men den sista va värst fem brutna revben punkterad lunga spricka i levern och en sprucken njure, tillbringade 2mån på sjukhus blev beordrad stillhet i ett halvår

    Gick från att vara väldigt aktiv till att inte få göra något, gick upp trettio kilo sen när de äntligen var över utvecklade jag fibromyalgi troligtvis efter traumat.

    Hann jobba i 2.5 år sen började karusellerna med sjukskrivning osv jag va då 21 år

    Här nånstans fick min mormor sin första cancer i lungan och fick behandlas mamma fick i samma veva en autoimmun leversjukdom som gör henne väldigt sjuk

    Två år senare får mormor bröstcancer och min syster får svår epilepsi

    Året efter får mamma bröstcancer med allt vad det innebär. Jag får diagnos dercum

    Tre år senare mormor får cancer i tarmen och blir väldigt sjuk samtidigt som mammas leversjukdom trappas upp, hon utvecklar också fibro troligtvis av utbrändhet

    4år senareMormor får cancer igen denna gången i sköldkörteln och får opereras. Jag märker att jag mår sämre o sämre i kroppen orkar ingenting och börjar bli gul men tänkte aja de går över

    Sökte tillslut för det och de visar sig att jag har också fått den autoimuna leversjukdomen, illa dessutom den vill inte svara på behandling trots jättehöga doser cortison och cytostatika 09-12 åkte jag in o ut på sjukhus inne 3-4 veckor hemma nån vecka in igen, men nu äntligen börjar de stabilisera sig värdena är inte i närheten av bra men står i alla fall still. Har haft oförklarlig feber sedan 09 feber dagligen

    Nu i veckan kom nästa smäll mormor har tumörer i lungorna o tarmen igen och min mamma blir inlagd imorn för att allt verkar vara på väg att rasa, lever, njurar och hjärta

    Och så här och mycket mycket mer har det hållt på dom senaste 15 åren det tar inte slut, vågar knappt svara i telefonen för va är de nu som har hänt

    Hur ska man orka när man inte får en chans att hämta andan mellan smällarna

    Ja biter ihop o håller masken men de börjar bli svårt!!!

  • Svar på tråden Hur mycket ska man orka?? Går snart under
  • Äldre 27 Nov 08:00
    #1

    Har du ingen vän att prata med? Någon partner som kan stötta?

    Har du inte det så sök en samtalskontakt via vården. De kan så klart inte hindra att eländet händer, men de kan hjälpa dig att hantera alla känslor kring allt.
    Det är inte bra att bära allt inom sig!


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Äldre 27 Nov 09:48
    #2

    Jo jag har vänner o en underbar sambo som stöttar mig utan honom så hade ja inte stått ut men hur roligt är de o komma hem från jobb o bara få höra negativt? Jag mår illa, jag har ont idag har detta hänt osv så de blir ett stelt leende o jodå de är bra :( vet ju innerst inne att han vet hur det är

    Jag har blivit den som alla kommer till med sina problem som tröstar, stöttar o kommer med råd men själv vågar jag inte släppa på mitt, är så rädd att bryta totalt o inte kunna samla ihop mig själv igen.

    Känns som nånting inom mig spänns åt hårdare o hårdare hela tiden. Ja vill inte bli kall o bitter men har märkt på mig själv att ja börjar få svårt att inte bli irriterad på folks småproblem, lite: kom här ska ja ge dig nåt att gnälla för. Och det är inte jag! Jag vet inte vad jag ville med denna tråden kanske bara få skriva av mig lite

    Tack för att du svarade

  • Äldre 27 Nov 09:55
    #3
    Starka skrev 2014-11-27 09:48:22 följande:

    Jo jag har vänner o en underbar sambo som stöttar mig utan honom så hade ja inte stått ut men hur roligt är de o komma hem från jobb o bara få höra negativt? Jag mår illa, jag har ont idag har detta hänt osv så de blir ett stelt leende o jodå de är bra :( vet ju innerst inne att han vet hur det är

    Jag har blivit den som alla kommer till med sina problem som tröstar, stöttar o kommer med råd men själv vågar jag inte släppa på mitt, är så rädd att bryta totalt o inte kunna samla ihop mig själv igen.

    Känns som nånting inom mig spänns åt hårdare o hårdare hela tiden. Ja vill inte bli kall o bitter men har märkt på mig själv att ja börjar få svårt att inte bli irriterad på folks småproblem, lite: kom här ska ja ge dig nåt att gnälla för. Och det är inte jag! Jag vet inte vad jag ville med denna tråden kanske bara få skriva av mig lite

    Tack för att du svarade


    Kanske just därför som du ska söka en professionell kontakt.
    Då slipper sambon höra allt och du får förhoppningsvis även hjälp med att hantera bitterheten.
    Sitter själv fast i bitterträsket så jag vet hur det är... Jobbar dock på att ta mig ur det! 
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Äldre 27 Nov 10:08
    #4

    Ja för jag vill inte fastna i detta. Just nu känns det som allt ligger på mig, alla ser till mig att jag ska hålla ihop allting. Måste få hämta andan

    Ska ringa på måndag o be att få prata med nån

  • Äldre 27 Nov 10:16
    #5
    Starka skrev 2014-11-27 10:08:16 följande:

    Ja för jag vill inte fastna i detta. Just nu känns det som allt ligger på mig, alla ser till mig att jag ska hålla ihop allting. Måste få hämta andan

    Ska ringa på måndag o be att få prata med nån


    Lycka till!
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Äldre 27 Nov 11:00
    #6

    Tack du också

Svar på tråden Hur mycket ska man orka?? Går snart under