• Wonderchild2009

    Emotofobi (magsjuka)

    Jag har ett jättejobbigt problem.. jag har en fruktansvärd fobi för magsjuka! Jag har två barn på 2 resp 5 år som går på förskola.

    Detta började för ca 3 år sedan.

    Så fort det blir höst och magsjukorna börjar gå får jag en slags inre panik. Hör jag ordet får jag hjärtklappning och det knyter sig i magen på mig..

    Jag går hela tiden på helspänn, ligger och lyssnar på barnen när dom sover och är det någon som vaknar och är ledsen är jag säker på att det är för att dom har kräkts och blir klarvaken på en gång. Jag håller andan när jag möter folk i affären och avskyr platser som vårdcentral, sjukhus och affärer. Dvs ställen där det kan finnas smitta!

    I söndags natt kräktes 5-åringen och jag bara väntar på 2-åringens tur. Klockan är 01.30 och jag ligger i soffan och försöker avleda mina tankar med att se på tv. Jag är så uppe i varv och kan inte slappna av :/

    Jag vet egentligen inte vad det är jag är rädd för, jag tror det är illamåendet som uppstår vid en magsjuka som jag tycker är så fruktansvärt obehagligt..

    Är det någon som känner igen sig? Eller vet vad man ska söka för hjälp? Jag börjar bli ett vrak.

  • Svar på tråden Emotofobi (magsjuka)
  • Barnlangtan

    Här har du en som också är emetofobiker. Denna tid på året är hemsk, vinterkräksjukan står för dörren och jag vet att jag kommer ha ångest till april.

    Skriver mer imorgon, ska sova nu.

  • JazzKermit

    Jag har haft mon fobi sen jag var tio år såvida känner varandra rätt bra vid det här laget... :-/ Jag har blivit lite bättre sen jag fick barn men vintern är alltid ångestladdad.

  • Barnlangtan

    Upplever att min fobi har blivit värre för varje år som gått. Ibland förstår jag inte hur jag klarar av att jobba som sjuksköterska där man stöter på patienter med diverse magåkommor.. Man kanske kan tro att fobin blir lättare ju mer man exponeras, men tyvärr inte. Har funderat på att söka hjälp, men tvekar varenda gång jag står där med telefonen i handen.

    Trots att mitt arbete innebär hantering av kräkningar då och då vill jag inte sluta. Finns så mycket positivt med detta. Så någonstans finns väl en strimma hopp antar jag. Men det innebär fortfarande inte att jag mår bra de gångerna vi har en patient med VKS eller dylikt på akuten eller avdelningen.

    Tycker nog det värsta med denna fobi är att vänner, familj etc. är så oförstående. Får ofta höra "ryck upp dig", "vad är det att vara rädd för".. Tycker det är trist.. Och min syster påstår att även hon är emetofobiker, men när vi diskuterat ämnet så framkommer det att hon helt enkelt har det vanliga ogillandet till kräkningar. Jag menar, det finns ju ingen som tycker om att spy, men alla är ju inte fobiskt inställda till det.


    Mamma till L - 17 april 2014
  • Pojkmamma2

    Här har vi en till, jag e jätte rädd för att spy, och får världens ångest av att höra o se andra spy. Spelar ingen roll om de e av magsjuka el graviditet el so What. Hate it.. Började i 10-års åldern ca pga att mib dåvarande fostermamma söp konstant o jag som liten 10 åring fick torka upp hav av spyor som hon låg i, satt i, halkade i, osv osv.. Ångesten jag upplevde när ja hörde henne kräkas var fruktansvärd o jag flyt ån idag fältet om min sambo får magsjuka då jag verkligen inte klarar av ljudet av hulkningarna.. Ligger på helspänn med huvudet under kudden o fingrarna i öronen. Men med barnen går det bättre, har en jäkla ångest men jag tar dom hellre när dom är sjuk så inte sambon ska riskeras att smittas å den värsta ångesten av alla ska komma igång..

  • JazzKermit

    Men fy vilken uppväxt Pojkmamma2!! :( Händer sånt fortfarande? Att man blir fosterhemsplacerad hos en alkis?? Heja Sverige...! :(

  • Barnlangtan
    Pojkmamma2 skrev 2014-11-27 23:06:41 följande:

    Här har vi en till, jag e jätte rädd för att spy, och får världens ångest av att höra o se andra spy. Spelar ingen roll om de e av magsjuka el graviditet el so What. Hate it.. Började i 10-års åldern ca pga att mib dåvarande fostermamma söp konstant o jag som liten 10 åring fick torka upp hav av spyor som hon låg i, satt i, halkade i, osv osv.. Ångesten jag upplevde när ja hörde henne kräkas var fruktansvärd o jag flyt ån idag fältet om min sambo får magsjuka då jag verkligen inte klarar av ljudet av hulkningarna.. Ligger på helspänn med huvudet under kudden o fingrarna i öronen. Men med barnen går det bättre, har en jäkla ångest men jag tar dom hellre när dom är sjuk så inte sambon ska riskeras att smittas å den värsta ångesten av alla ska komma igång..


    Jag tror nog det är liknande ursprung för min del.
    Min pappa är periodare - än idag - vilket resulterade i att han kräktes väldigt mycket under hans "suparperiod". Mitt flickrum var vägg i vägg med toaletten och det var fruktansvärt att höra honom kräkas där inne..

    Sedan hänger det nog också ihop med att jag har lite bacillskräck och har ett kontrollbehov. Jag har inga problem med att råka ut för en riktigt besvärlig förkylning - det är ju ändå en ganska ren sjukdom om man säger så. Medan magsjuka/VKS innebär att man kräks/har avföring hejdlöst.

    Förkylningar smittar lätt, men är inte det minsta orolig över att bli sjuk av det. Lite snorig/halsont gör ju inte så mycket. Det krävs inte maniskt städande efter det..
    Mamma till L - 17 april 2014
  • Anonym (emetofobiker)

    här är en till med redig emetofobi, två barn i förskoleåldern och en pappa som är borta mån-ons varje vecka. 

    jag dör av ångest, sover inte, har konstant hög puls och mår piss.

Svar på tråden Emotofobi (magsjuka)