Har fått MS

Här kommer en solskenshistoria! Min kompis bror fick ms för tio år sedan, när han var 30. Sedan dess har han fått två barn. Han lever ett aktivt liv, jobbar heltid, åker på skidresor osv. Han tränar flera ggr per vecka. Han vägrar att låta sin ms ta plats i hans liv. Jag tror att den mentala inställningen betyder mkt. Lycka till ts!

Vet att de finns en lång(många trådar) om just MS här. 

Min man fick diagnosen för 6 år sen (mindre än ett år efter vi träffats, då var han 23). Han har haft ett par skov men de har gått tillbaka helt varje gång. Om han inte säger något så märks de inte alls utåt. Han får dessutom ingen bromsmedicin sen snart 2 år tillbaka. 

De var jäkligt tufft i början när vi inte visste något om sjukdomen och vi bara goolade och läste skräck historier. Så behöver de verkligen inte bli! och många har bra hjälp av bromsmedicin, samt att de forskas mycket och nya framsteg sker hela tiden.

Här är en till med MS! jag fick också det när jag var 27 nu är jag 37 och mår jättebra måste jag säga. Finns så bra mediciner nu. Jag har barn och vi planerar ytterligare en det kommer bli bra! det är inte som o man skulle fått det för 20 år sedan. Forskning går framåt o det forskas intensivt.

Tack så mycket. Känns skönt att höra att han har det bra ändå. Just nu känns det som att allt i kroppen håller på att haverera men så är det väl under ett skov. Jobbar för att inte låta sjukdomen ta över livet.

Jo Gud vad Google går flitigt när man funderar mycket. Finns såklart bra saker att läsa men väldigt mycket skräck också.

Är så skönt att höra om personer med sjukdomen som lever bra liv ändå. Vi vill också skaffa fler barn. Just nu är det ett helvete bara. Varken syn eller benen fungerar riktigt. Går bara in i saker precis hela tiden.

Varför får han ingen bromsmedicin? Behöver han det inte. Vad jag förstått så lever sjukdomen på i kroppen även om det inte syns så bromsmedicinen är nödvändig ändå? Ska träffa läkaren på måndag för att få reda på mer. Har inte börjat med min bromsmedicin än.

Vad kul för er. Så skönt att höra. Tack för de vänliga orden.

De är klart de är skittufft att få en sådan diagnos. Man behöver ta lite tid att vara arg, ledsen, orolig. Prata, läsa på och acceptera de hela. De kan ta sin tid innan man hittat dit. Speciellt när man är mitt i ett skov och mår dåligt. Min man tycker de är väldigt jobbigt psykiskt att vara sjuk. rädd att folk ska se på honom och tänka "ååh staackars honom". Men nu tror jag alla har sett att allt är precis som vanligt.

De enda som påverkar nu är att han oftast får skov när han stressar riktigt mycket (han jobbar egentligen aaaalldeles för mycket). Ca 1gång per år. Men de är som sagt utan bromsmedicin.

Kan nog vara bra att hitta något forum för människor med MS eller kanske ditt sjukhus har någon stödgrupp eller så om de skulle kännas bra. Kan ju vara skönt att få prata med andra som har gått igenom hela de där med att få diagnosen och allt de medför. Och att få träffa lite människor som lever helt vanliga bra liv trotts sjukdomen. 

Som sagt forskas de mycket och vi har ganska stort hopp på att man kommer hitta vad de beror på och bota MS så småningom.

Här är en till med MS. Fick diagnosen i juni och sattes på behandling så fort alla prover var gjorda så i juni fick jag första droppet. Med facit i hand så har jag haft MS i något år (är 24 år nu) men inte tänkt destomer på olika symptom förrän jag i våras vaknade upp blind på höger öga - synnervsinflammation.

Men jag fick en bra läkare och underbar sköterska som gav bra info, även olika sidor där det finns bra info. Bla www.msliv.se, www.multipelskleros.se.

Har under tiden jag haft MS fått barn och det enda som stör är min djuriska trötthet som varit hemsk i några månader. Men jag har kämpat på ändå och mår ändå bra. :)

Hej. Tror faktiskt nu när jag läst om symptomen att jag har haft det ganska länge också. Tröttheten är något som jag haft svårt med i säkert 10 år utan att veta varför.

Vad kul att höra att ditt liv har fortsatt mer eller mindre som vanligt och tack för tipsen på hemsidorna. Ska kika på dem så snart yrseln har givit med sig.