Min barnlängtan tar över mitt liv

Anonym (Babytokig)

Äldre 7 Dec 20:05
28 svar

Citera Visa endast Anmäl

Min barnlängtan tar över mitt liv

Jag känner att jag tappat fotfästet lite. Hela mitt liv handlar om min längtan efter barn. Inget annat i mitt liv känns roligt förutom att skaffa barn. Jag och min man har inte ens börjat försöka än. Vi ska börja försöka om några månader, men det hjälper ju inte mig just nu.

- Jag ägnar väldigt många timmar åt att läsa gravidbloggar, inlägg här på fl och att googla allting som har med graviditet att göra. Ser även massor av klipp med söta bebisar.

- Jag går runt och oroar mig för att andra ska bli gravida. Jag vet att jag inte skulle kunna känna glädje för andras skull, vilket känns jobbigt eftersom att jag känner mig som en dålig människa då jag känner som jag gör. Jag är särskilt orolig över att någon av mina syskon eller min partners syskon ska skaffa barn före mig.

- Jag har slutat göra allting som jag tidigare tyckte var roligt, eftersom att det känns meningslöst.

- Jag testar med graviditetstest redan innan bim trots att vi inte försöker. Min man har alltså inte kommit i mig men jag fantiserar ändå om att jag ska vara gravid.

- Brukar titta mig i spegeln och "blåsa ut" magen så att det ska se ut som att jag är gravid.

Vad tycker ni? Har jag spårat ur? Någon annan som känner och håller på som mig?

Någon som har något tips på hur jag ska orka med att stå ut de här sista månaderna innan vi börjar försöka?
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min barnlängtan tar över mitt liv
Anonym (Barntokig..)

Äldre 9 Dec 23:03

#1

Citera Visa endast Anmäl

Är likadan.. Sambon har gått med på att börja om ett år, men med PCO-äggstockar pch eventuell endometrios vill jag inte vänta.. Hur gammal är du?
Anonym (Hon)

Äldre 9 Dec 23:23

#2

Citera Visa endast Anmäl

Du kanske borde läsa lite mer om negativa aspekter som kommer med barn. Visst är det underbart, men det känns lite som att du har en bild av att det ska bli perfekt bara du får barn?

Passa på att ta sovmorgnar, äta vad du vill, dricka ett glas vin när du vill, gå på bio spontant. Slappna av. Jobba över och tjäna extra pengar. Gå ut med barnfria vänner.

Prata med din partner om hur ni ser på barnuppfostran, hur ni ska dela föräldradagar, vakna nätter, vab osv. Ordentligt alltså, för det är ju första åren många föräldrar går isär pga olika uppfattning om saker.

Och återigen; slappna av. Ju bättre du mår när ni väl börjar, desto större är chansen att det går snabbt att bli gravid ;)
Anonym (längtar)

Äldre 10 Dec 10:51

#3

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Babytokig) skrev 2014-12-07 20:05:02 följande:
Jag känner att jag tappat fotfästet lite. Hela mitt liv handlar om min längtan efter barn. Inget annat i mitt liv känns roligt förutom att skaffa barn. Jag och min man har inte ens börjat försöka än. Vi ska börja försöka om några månader, men det hjälper ju inte mig just nu.

- Jag ägnar väldigt många timmar åt att läsa gravidbloggar, inlägg här på fl och att googla allting som har med graviditet att göra. Ser även massor av klipp med söta bebisar.

- Jag går runt och oroar mig för att andra ska bli gravida. Jag vet att jag inte skulle kunna känna glädje för andras skull, vilket känns jobbigt eftersom att jag känner mig som en dålig människa då jag känner som jag gör. Jag är särskilt orolig över att någon av mina syskon eller min partners syskon ska skaffa barn före mig.

- Jag har slutat göra allting som jag tidigare tyckte var roligt, eftersom att det känns meningslöst.

- Jag testar med graviditetstest redan innan bim trots att vi inte försöker. Min man har alltså inte kommit i mig men jag fantiserar ändå om att jag ska vara gravid.

- Brukar titta mig i spegeln och "blåsa ut" magen så att det ska se ut som att jag är gravid.

Vad tycker ni? Har jag spårat ur? Någon annan som känner och håller på som mig?

Någon som har något tips på hur jag ska orka med att stå ut de här sista månaderna innan vi börjar försöka?

Gud vad skönt att läsa någon som gör precis som jag! Jag är helt besatt.. Vi ska börja försöka till sommaren, men jag tänker inte på något annat. Jag har till och med köpt lite barnkläder som jag tar fram och tittar på. Jag kan inte hjälpa det. Känns om om jag har ett hål i mig som aldrig kommer bli helt förrän jag blir gravid och får barn. Jag HATAR att umgås med min killes familj nuförtiden för hans lillasyster har precis fått barn. Jag hatar dom för det!

Jag googlar allt, tittar på barnvagnar, sängar, inredning till barnrum, när man ska börja äta folsyra, läser bloggar, har fotat mig själv med uppblåst mage och allt sånt..

Känner mig helt jävla körd i huvudet :(
Anonym (Babytokig) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 16:29

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Barntokig..) skrev 2014-12-09 23:03:59 följande:
Är likadan.. Sambon har gått med på att börja om ett år, men med PCO-äggstockar pch eventuell endometrios vill jag inte vänta.. Hur gammal är du?

Både jag och killen är 25 år. Själv?

Jag misstänker också pco, har alltid haft problem med väldigt oregelbunden mens. Dock har den helt plötsligt börjat bli mer regelbunden, så jag vet inte. Men jag förstår att du inte vill vänta alltför länge!

Känner din partner att han längtar eller är det mer att han "går med på det"?

På grund av en sprucken kondom har jag dock varit gravid en gång. Så jag kan förhoppningsvis bli det igen! Det var när jag och min partner nyss hade börjat träffas för över 4 år sedan. Jag ville behålla men inte min partner, tror det är lite därför som jag spårat ur med min barnlängtan. Men snart är min partner med på noterna.
Anonym (Babytokig) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 16:38

#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Hon) skrev 2014-12-09 23:23:21 följande:
Du kanske borde läsa lite mer om negativa aspekter som kommer med barn. Visst är det underbart, men det känns lite som att du har en bild av att det ska bli perfekt bara du får barn?

Passa på att ta sovmorgnar, äta vad du vill, dricka ett glas vin när du vill, gå på bio spontant. Slappna av. Jobba över och tjäna extra pengar. Gå ut med barnfria vänner.

Prata med din partner om hur ni ser på barnuppfostran, hur ni ska dela föräldradagar, vakna nätter, vab osv. Ordentligt alltså, för det är ju första åren många föräldrar går isär pga olika uppfattning om saker.

Och återigen; slappna av. Ju bättre du mår när ni väl börjar, desto större är chansen att det går snabbt att bli gravid ;)

Ja jag tänker också att jag har en alltför romantiserad bild av hur bra allting ska bli när vi skaffar barn. Jag känner ändå att jag är medveten om allting som kommer att bli "jobbigt", men jag ser även fram emot de bitarna. Jag gillar utmaningar, senaste åren har jag utmanat mig själv på andra sätt och nu känns det som att det är utmaningen att bli förälder som jag vill uppleva.

Tycker att du har bra tips! Jag försöker göra sådana saker lite då och då. De får mig visserligen att glömma mina tankar för en stund men sedan kommer de tillbaka.

Jag och min partner har diskuterat de flesta sakerna känns det som. Vi vill dela på allting så lika som det går. Vi försöker leva ett jämställt förhållande där båda har ansvar över det gemensamma hemmet. Vi vill även att båda ska få möjlighet till karriär, men är det inte möjligt samtidigt så kommer vi att turas om lite.

Jag ska ta åt mig av det sista tipset särskilt, du har rätt. Jag borde försöka njuta och må bra med all den tid jag har nu!
Anonym (Babytokig) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 16:48

#6

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (längtar) skrev 2014-12-10 10:51:35 följande:
Gud vad skönt att läsa någon som gör precis som jag! Jag är helt besatt.. Vi ska börja försöka till sommaren, men jag tänker inte på något annat. Jag har till och med köpt lite barnkläder som jag tar fram och tittar på. Jag kan inte hjälpa det. Känns om om jag har ett hål i mig som aldrig kommer bli helt förrän jag blir gravid och får barn. Jag HATAR att umgås med min killes familj nuförtiden för hans lillasyster har precis fått barn. Jag hatar dom för det!

Jag googlar allt, tittar på barnvagnar, sängar, inredning till barnrum, när man ska börja äta folsyra, läser bloggar, har fotat mig själv med uppblåst mage och allt sånt..

Känner mig helt jävla körd i huvudet :(

Haha, jag säger detsamma! Skönt att höra att det inte bara är jag som gått och blivit tokig. Den dagen vi har barn så ska jag nog berätta om mina tokigheter för min partner, men fram till dess vill jag inte skrämma honom ;)

Men då ska vi nog börja försöka rätt samtidigt. Min sambo har sagt tidigast mars men senast till sommaren. Så jag antar egentligen att det kommer att bli det senare. Jag har funderat tusen gånger på att köpa något litet klädesplagg, men det har jag inte gjort ännu. Men det är nog bara en tidsfråga innan jag köper en sådan där nalleoverall.

Det är så himla dumt egentligen att man ska behöva tycka att det är jobbigt att umgås med andra som har barn. Egentligen borde man tycka om det. Men jag känner precis som du, undviker gärna situationer där jag träffar vänner med barn. Vi borde nog försöka jobba med våra tankesätt!

Började det kännas lättare för dig när ni väl bestämde ungefär när ni ska börja? Jag trodde att allting skulle kännas bra då men det har det inte gjort. Jag har dock sett en stor förändring hos min partner, tidigare ville han verkligen inte men helt plötsligt sa han att han också börjat längta. Det gav mig iaf ett stort leende! :)
aomj

Äldre 10 Dec 17:20

#7

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Babytokig) skrev 2014-12-10 16:48:36 följande:
Haha, jag säger detsamma! Skönt att höra att det inte bara är jag som gått och blivit tokig. Den dagen vi har barn så ska jag nog berätta om mina tokigheter för min partner, men fram till dess vill jag inte skrämma honom ;)

Men då ska vi nog börja försöka rätt samtidigt. Min sambo har sagt tidigast mars men senast till sommaren. Så jag antar egentligen att det kommer att bli det senare. Jag har funderat tusen gånger på att köpa något litet klädesplagg, men det har jag inte gjort ännu. Men det är nog bara en tidsfråga innan jag köper en sådan där nalleoverall.

Det är så himla dumt egentligen att man ska behöva tycka att det är jobbigt att umgås med andra som har barn. Egentligen borde man tycka om det. Men jag känner precis som du, undviker gärna situationer där jag träffar vänner med barn. Vi borde nog försöka jobba med våra tankesätt!

Började det kännas lättare för dig när ni väl bestämde ungefär när ni ska börja? Jag trodde att allting skulle kännas bra då men det har det inte gjort. Jag har dock sett en stor förändring hos min partner, tidigare ville han verkligen inte men helt plötsligt sa han att han också börjat längta. Det gav mig iaf ett stort leende! :)
Haha, kände mig så dum igår när jag satt och tittade barnkläder på nätet (som jag alltid gör) och han gick förbi bakom. Han bara log och tittade på mig, så sa jag: förlåååt, jag hann inte klicka bort sidan! Men då sa han bara att det behöver jag inte göra. Han sa också häromdan att det ska bli roligt att börja renovera barnrummet också. Känns jättekul. Det är sån skillnad jämfört med hur han var för ett år sedan.

En såndär nalleoverall har jag! Hihi, så himla fin. Bara fantiserar om när det ligger en bebis i den.

Ja, jag blir så arg på mig själv och känner mig så himla elak, men jag kan inte hjälpa det! Kan inte hjälpa att jag sitter och kritiserar dom för mig själv, hur de håller henne, hur de matar henne, hur de beter sig helt allmänt, visar för lite intresse osv. Men det är värst just att träffa min sambos systerdotter, har vänner med barn och det är inte lika jobbigt. Tror mest att det är det faktum att de hann före med något som jag velat i så många år. De snodde det från mig liksom.

Lite bättre känns det nu, men jag är så himla orolig av mig och tänker: ja men min sambo kommer vilja vänta då, och sen kommer jag få gå och vänta ännu längre och så kommer jag inte ens kunna bli gravid då eller så får jag 15 missfall och sen... ja, alla dumma katastroftankar. Samtidigt så försöker jag också tänka på det jobbiga med barn, att jag ska försöka njuta nu och göra saker som jag inte kommer kunna göra sen. Ut och festa, käka brieost, sova till klockan 12.. haha :)
Anonym (Babytokig) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 22:14

#8

Citera Visa endast Anmäl

aomj skrev 2014-12-10 17:20:54 följande:
Haha, kände mig så dum igår när jag satt och tittade barnkläder på nätet (som jag alltid gör) och han gick förbi bakom. Han bara log och tittade på mig, så sa jag: förlåååt, jag hann inte klicka bort sidan! Men då sa han bara att det behöver jag inte göra. Han sa också häromdan att det ska bli roligt att börja renovera barnrummet också. Känns jättekul. Det är sån skillnad jämfört med hur han var för ett år sedan.

En såndär nalleoverall har jag! Hihi, så himla fin. Bara fantiserar om när det ligger en bebis i den.

Ja, jag blir så arg på mig själv och känner mig så himla elak, men jag kan inte hjälpa det! Kan inte hjälpa att jag sitter och kritiserar dom för mig själv, hur de håller henne, hur de matar henne, hur de beter sig helt allmänt, visar för lite intresse osv. Men det är värst just att träffa min sambos systerdotter, har vänner med barn och det är inte lika jobbigt. Tror mest att det är det faktum att de hann före med något som jag velat i så många år. De snodde det från mig liksom.

Lite bättre känns det nu, men jag är så himla orolig av mig och tänker: ja men min sambo kommer vilja vänta då, och sen kommer jag få gå och vänta ännu längre och så kommer jag inte ens kunna bli gravid då eller så får jag 15 missfall och sen... ja, alla dumma katastroftankar. Samtidigt så försöker jag också tänka på det jobbiga med barn, att jag ska försöka njuta nu och göra saker som jag inte kommer kunna göra sen. Ut och festa, käka brieost, sova till klockan 12.. haha :)

Det låter ju helt klart som att din partner också börjat längta lite! Min partner vet att jag tittar på mammabloggar hela tiden, svårt att dölja. Jag har också varit tydlig med att berätta hur jag känner. Det känns verkligen som en dröm att skaffa barn och få längta tillsammans! :)

Min kille sa en konstig kommentar imorse vid frukosten. Han sa "oj vilka stora bröst du har idag, är du gravid?". Fattar inte ens varför han kläcker ur sig det, han om någon borde väl veta att han inte kommit i mig. Men nu går jag nästan runt och hoppas att jag ska vara gravid trots att det inte är särskilt troligt att jag skulle vara det.

Ja jag förstår att du känner som du gör. Det är ju just det du beskriver som jag är orolig över, att de närmaste ska hinna före. Jag vet att en av mina bröder och hans flickvän ska börja försöka snart. Men det allra roligaste vore nog ändå om det blev rätt samtidigt. Man vill ju gärna att människor i ens närhet ska ha jämnåriga barn.

Ja det blir ju lätt att man tänker massa katastroftankar. Jag räknar med att det kommer att ta minst ett år. Men försöker iaf redan nu att "lära känna" min kropp, tänker att det kanske ökar chanserna lite iaf! Vill ju helst att det ska hända direkt! Man kan ju aldrig ta för givet att det ska gå snabbt eller att det ens går, men det är nog dumt att oroa sig innan man vet. Håller tummarna att det kommer gå snabbt för oss båda! :)
aomj

Äldre 10 Dec 23:04

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Babytokig) skrev 2014-12-10 22:14:40 följande:
Det låter ju helt klart som att din partner också börjat längta lite! Min partner vet att jag tittar på mammabloggar hela tiden, svårt att dölja. Jag har också varit tydlig med att berätta hur jag känner. Det känns verkligen som en dröm att skaffa barn och få längta tillsammans! :)

Min kille sa en konstig kommentar imorse vid frukosten. Han sa "oj vilka stora bröst du har idag, är du gravid?". Fattar inte ens varför han kläcker ur sig det, han om någon borde väl veta att han inte kommit i mig. Men nu går jag nästan runt och hoppas att jag ska vara gravid trots att det inte är särskilt troligt att jag skulle vara det.

Ja jag förstår att du känner som du gör. Det är ju just det du beskriver som jag är orolig över, att de närmaste ska hinna före. Jag vet att en av mina bröder och hans flickvän ska börja försöka snart. Men det allra roligaste vore nog ändå om det blev rätt samtidigt. Man vill ju gärna att människor i ens närhet ska ha jämnåriga barn.

Ja det blir ju lätt att man tänker massa katastroftankar. Jag räknar med att det kommer att ta minst ett år. Men försöker iaf redan nu att "lära känna" min kropp, tänker att det kanske ökar chanserna lite iaf! Vill ju helst att det ska hända direkt! Man kan ju aldrig ta för givet att det ska gå snabbt eller att det ens går, men det är nog dumt att oroa sig innan man vet. Håller tummarna att det kommer gå snabbt för oss båda! :)
ja precis! haha nämen! jag får känslan av att ni kör avbrutet precis som jag och sambon, men jag har kanske fel? ja, alltså, hans systerdotter hade berättat att de tänkt börja på nästa bebis i augusti typ, och då blev jag skitförbannad för NÅGOT KAN MAN VÄL FÖRFAN HA FÖR SIG SJÄLV MEN NEJ, DET SKA DOM OCKSÅ SNO! wops. sorry för den, haha. men som min sambo sa då: det är ju jättekul om vi får samtidigt som dom, så kan du och syrran vara lediga tillsammans och hitta på saker, och vårt barn kommer få en jämnårig kusin och allt. det är ju jättekul!

ja, jag tror inte vi kommer börja till sommaren heller ens.. lär dröja, men jag ska verkligen försöka jobba på mina tankar kring allt det här. avundsjukan, besattheten osv.

typ skriva en lista på vad jag vill göra innan jag får barn! det ska jag fan göra! du får också göra det, så ska vi bocka av det under tiden, och vips så är det bebisbakande! hahah är du på? :D
Anonym (Bebistokig)

Äldre 11 Dec 12:07

#10

Citera Visa endast Anmäl

aomj skrev 2014-12-10 23:04:43 följande:
ja precis! haha nämen! jag får känslan av att ni kör avbrutet precis som jag och sambon, men jag har kanske fel? ja, alltså, hans systerdotter hade berättat att de tänkt börja på nästa bebis i augusti typ, och då blev jag skitförbannad för NÅGOT KAN MAN VÄL FÖRFAN HA FÖR SIG SJÄLV MEN NEJ, DET SKA DOM OCKSÅ SNO! wops. sorry för den, haha. men som min sambo sa då: det är ju jättekul om vi får samtidigt som dom, så kan du och syrran vara lediga tillsammans och hitta på saker, och vårt barn kommer få en jämnårig kusin och allt. det är ju jättekul!

ja, jag tror inte vi kommer börja till sommaren heller ens.. lär dröja, men jag ska verkligen försöka jobba på mina tankar kring allt det här. avundsjukan, besattheten osv.

typ skriva en lista på vad jag vill göra innan jag får barn! det ska jag fan göra! du får också göra det, så ska vi bocka av det under tiden, och vips så är det bebisbakande! hahah är du på? :D

Ja vi kör också med avbrutna. Vi har gjort det i rätt många månader nu. Av olika anledningar så slutade jag med mina p-piller och då kom vi överens om att min partner skulle ta ansvar över att kondom används. Han var noga med det första månaden men sedan slutade han helt. Han har inte sagt något om det utan slutade bara helt plötsligt. Ibland tror jag att det nästan gör det hela jobbigare, för då tänker jag ju hela tiden "tänk om". Men samtidigt är det lite kul att känna att chansen finns! :) Det gör ju att jag blir extra sugen när jag vet att jag har äl, haha. Nämen han är ju medveten om att det finns en risk och händer det så vet jag att han kommer att bli glad!

Ja oj, din sambos syster verkar ha bråttom med nästa. Men kanske lika bra att du vet det, då hinner du ju bearbeta det innan iaf. Men jag hoppas att ni hinner före ;) Bara för att man blivit gravid en gång så betyder ju inte det att det går direkt nästa gång. Ja det är ju egentligen positivt att ha flera i sin närhet som skaffar barn ungefär samtidigt! Mina föräldrar skulle bli överlyckliga om de helt plötsligt fick två barnbarn. Vet att de längtar, så det kommer att bli så härligt att berätta. Brukar sitta och klura på roliga sätt att berätta det på, haha. Ja den här besattheten, du vet ;)

Är det något särskilt som gör att din partner vill vänta? Tänkte om det har att göra med livssituationen i övrigt? Det är det som gör att min sambo är en bromskloss. Vi har pluggat i många år. Men i januari är det över. Så egentligen vore det bästa om vi iaf väntade till sommaren, för att vara säkra på att ha arbetat 8 mån innan. Men han säger också att han vet att vi skulle klara det bra ändå. Vi har rätt mycket sparat så det skulle inte vara en katastrof om jag fick låg föräldrapenning första halvåret. Våra utbildningar kommer dessutom göra att vi kommer ha det rätt bra ställt i framtiden, så att vara lite fattigare ett tag till gör inte så mycket.

Det låter bra att försöka arbeta med dina tankar. Jag försöker också, men det är inte enkelt att ändra sitt tankesätt. Vet faktiskt inte hur jag ska lyckas med det!

Jag är på med listan!! Nu måste jag klura! :D

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min barnlängtan tar över mitt liv

Min barnlängtan tar över mitt liv

INNEHÅLL