Ung, utan egna barn och vill adoptera, finns det fler?

Hej,
Vad glad jag blev över ditt inlägg!

Ofta börjar man fundera om adoption när det är för sent. Jag håller med dig - din ålder passar bra för att skaffa barn. Det spelar inte så stor roll om man föder eller adopterar, tycker jag.

Jag flyttade till Sverige när jag var 26 år gammal. Sedan gifte jag mig och ville ha barn, men kunde inte bli gravid. IVF accepterar jag aldrig, så blev jag beredd för adoption efter ett år. Jag och min man försökte börja adoptionprocessen i Sverige, men det var jobbigt. Först är vi inte svenska, sedan kostar det mycket och dessutom väntetider är långa.

Jag valde att åka till mitt hemland (Vitryssland) och adoptera där. Det tog mig ett år och kostade ingentig. Nu är jag 29 och har världens sötaste barn! Älskar min dotter så som jag födde henne. 

Lycka till!

P.S. Jag ber om ursäkt om det finns grammatiska fel i mitt meddelande.

Så härligt att höra att ni fått ert älskade barn nu! Skönt att fick bra hjälp i ert hemland.

Är medveten om att det är en lång process så det känns lika bra att komma igång, 3 års väntan redan i bagaget ju..!

Tack för ditt svar

Känner tyvärr igen det där med att "ni är ju så unga..." Vi hade väntat 5 år när vi till slut fick ett barn genom IVF (tredje o sista försöket) när vi var 25 år. Lagen säger att ingen får adoptera innan den fyllt 25 åe så adoption var du inget alternativ för oss men lillebror är adopterad 5 år senare och även då fick vi höra att "ni är ju så unga..." och ja vi är unga i adoptionssammanhang men inte är vi sämre föräldrar eller har längtat mindre för det!

Stå på er och anmäl er till medgivande utredning och fråga vilken adoptionsutbildning er kommun vill att ni går (obligatoriskt). Ställ er också i kö till en eller helst fler adoptionsorganisationer, du hittar länkar till den på webbsidan mia.eu, om ni vill förkorta er väntan så mycket som möjligt.

Stå på er, jag vet hur det känns!

Stort tack för svar och tips fabbeman! Vi har tänkt sätta upp oss på kö redan nu, ingen tid att förlora!

Får jag fråga hur gammal lillebror var när ni adopterade honom och vilket år detta var? Från vilket land kommer han? Det verkar tyvärr otroligt svårt att adoptera och antal adopterade sjunker för varje år. Vi vet inte riktigt hur vi ställer oss till äldre barn eller om vi känner oss redo att ta hand om ett barn med svår sjukdom/funktionshinder, vilket ofta verkar vara fallet numera.. Ett barn är ett barn och givetvis älskar man det och gör allt för barnet, men förutsättningarna känns ändå svåra.

Jag svarar gärna på lite mer privata frågor om du inboxar mig men generellt kan man säga att tiden från det ni har ett medgivande att skicka till organisationen till det att ni får möta ert barn beror på just det du skriver. Ett barn över 6 år eller med stora särskilda behov, eller syskongrupper är det nästan ingen väntetid för att få adoptera. Allra fortast tror jag att det går att adoptera något av alla barn som organisationerna söker föräldrar till bland alla medlemmar.

Det är dock många barn med SN, som särskilda behov benämns inom adoptionsvärlden (frånengelskans Special Needs), som adopteras där deras föräldrar inte räknar dem som barn med SN när de kommit hem. Det är olika "skavanker" som behöver lite extra läkarbesök, kanske medicinering eller lite extra träning i vardagen, någon eller några operationer eller extra blodprovstagningar, behoven varierar med diagnosen.

Vårt barn har en i mångas ögon ganska avancerad diagnos men har inga symptom i vardagen. Hans diagnos innebär ca 4 läkarbesök/år och det faktum att han levt sina första år på ett barnhem och språkbytet är det som varit hans största SN. Språket jobbar han fortfarande med men annars är han nu efter snart 4 år hemma nästan i kapp på alla plan utvecklingsmässigt. MEN han är vår son, inget SN-barn. Samma stund som vi fick honom i vår famn så blev han bara vår son och läkarbesöken är liksom bara något som vi måste genomgå. Snabbt räknat känner jag nog runt 20 SN- barn ganska väl och jag lovar, det är helt vanliga underbara ungar, de är barn i sina familjer och deras föräldrars barn precis som du skriver :)

Roligt att ni funderar på adoption!
Vi adopterade vår son när vi båda var 26. :)
Nu väntar vi på nästa barn.
Fråga på om du vill veta nåt!

Men ni måste ju förstå att ni har tur som är unga! Ni har tid! Jag och min man är 40 båda två, och det är precis så vi hinner att adoptera ett barn om inte något oförutsett händer. Vi önskar att vi hinner med två adoptioner, men tyvärr är det tveksamt. Ni har inte tiden emot er.