Selektiv ätstörning

Hur då selektiv?

Äter inga gröna saker, eller bara godis, eller bara saker som är avlånga?

Jag har hört om vardagen med ett par barn med lindrig diagnos inom autismspektrumet, de kan ha den sortens problem har jag förstått.

Här är en sida om det med länkar vidare till andra källor ( på engelska):

www.selektivatstorning.se/

Inser när jag läser om det att det är det är det sonen har/hade. Vi kallade det för matfobi för det var så det kändes. Jag fick hå hos en barnpsykolog i ett år för att lära mig hantera det och hjälpa sonen på bästa sätt. När det var som värst åt han nästan inget alls. Det var så illa att han blev förstoppad då han inte fyllde på. Då blev har förgiftad av sin egen avföring som inte kom ut. Han blev trött håglös och blek. Vi lyckades tillsist få han att äta lite popcorn och då kom magen igång efter troligen flera dar. (Han blev torr tidigt så jag hade dålig koll) psykologen och jag arbetade fram en strategi och kom på så sätt vidare. Idag äter han begränsat men bräddar sig hela tiden. Mycket för att han själv vill vara som andra. Jag har lärt mig han och kan räkna ut vad han kan tänka sig äta. Han är 10,5 nu.

Usch vad hemskt det låter!

Min son äter bara få rätter och BVC sa åt mig att ge honom mat han äter eftersom han är smal och utan energi. Jag trodde att det skulle bli bättre med åren, men det blir det inte. Matsituationen är jättetråkig och han vill inte leka hos kompisar för risken finns att han blir bjuden på mat. Folk som inte vet hans problem tror att han är bortskämd/kräsen. Jag har sett detta problem hos barn med autism, men inte hos andra barn. Den enda faktan jag hittar på nätet är den sida som du tipsar om där. Jag tänkte att det kanske finns andra som har samma bekymmer och vet lite mer?

Men har ni någonsin fått utrett varför han vägrade från början? Har han haft magbesvär som liten?

Ett barn i vår släkt vägrade till sist allt utom ren pasta och ketchup när han var 3.5 år, och det berodde på att han var laktosintolerant och fick ont i magen varje gång han åt, eftersom de älskade gräddsåser och smör i familjen. Det stackars barnet hade nästan börjat se vuxna som förrädare som bara ville att han skulle ha ont, innan han fick sin diagnos.

Samma sak gällde sonens kusin som fick magbesvär i 7-årsåldern, där de välmenande föräldrarna började tratta i barnet yoghurtprodukter med nyttig bakteriekultur och en massa sånt, vilket det givetvis bara fick ännu värre plågor av under någon månads tid innan de kopplade hur det egentligen låg till.

Själv vägrade jag fisk, eftersom jag fick svår klåda i halsen och illamående av torskfiskar, och fick klåda och kräktes inom två minuter av hasselnötter.

Små barn kan inte verbalisera att de faktiskt mår dåligt av vissa livsmedel, och då blir reaktionen "vill inte ha" samt att man vägrar testa nya saker. Man känner oebhag inför livsmedlet även om man t.o.m. har glömt vad det var som kändes fel från början. I synnerhet gäller detta om föräldrarna är dumma nog att försöka tvinga barnet eller "maskerar" livsmedel och lurar barnet att äta dem. Hur skulle man själv reagera om man lurades att äta något som ger en svåra magplågor?

Så för min del var en del matnojor pga allergi, en del pga konsistens, och en del som jag bara hade kommit att förknippa med obehag, ungefär som att man vanligen inte är sugen på mat som man ätit just innan man fått kräksjuka.

Idag äter jag det mesta, jag har själv lärt mig att komma över mycket av barndomens matfasor. Men det allra värsta var att bli tvingad att äta.

Jag hade önskat att min mamma hade erbjudit mer variation och "försök igen", och att pappa hade lagt ner att kriga om det.

Beroende på hur det presenterar sig, så kan det ju ha olika anledningar. Både det med allergi, som ovanstående sade.

Jag vet också att folk och barn med ASD, eller autismspektrumtillstånd ofta har problem med mat. Om det skulle vara anledningen, så har det ofta att göra med konsistens eller utseende. Finns det någon särskilld konsistens på mat han inte äter? T.ex mjuka saker, som potatis eller mos. Eller hård mat som grönsaker? För mig har bl.a mat med ett hårt yttre men mjukt inre alltid vart svårt. Det är värt att observera.

Hur har det gått för din son? Jag har en son som är 9 år och liknande problem. Har ni fått hjälp nånstans? Jag själv försöker få hjälp för min son men det går trögt. Då han funkar i övrigt med kompisar och skolan samt att vikten är bra så tar ingen problemet på allvar. "Kul" att höra någon med liknande problem.

Jag har en son med autism som har precis så här. Han äter bara pommes strips/klyftpotatis/potatiskroketter, chips, frukostbröd med smör och en viss sorts kakor och ibland mjölk. Väldigt krångligt, speciellt eftersom han får brist på en massa saker. Har ni gjort näringsutredningar på era?

Vår som har INTE autism men det finns i släkten och jag tror att han har vissa drag. Han är mycket osocial med vuxna men MYCKET social med kompisar. Många vill leka med han för han är så snäll lugn och kämpar inte för att få någon ledarroll. Har ett stort kontaktnät som sträcker sig från de blygare till klassens clown. Dock hade han mjölkproteinallergi när han var mellan 1,5 och 3,5 år. Det gick över som läkaren trodde. Det jag tror är orsak för honom är ärftligt. Hans farmor, pappa var likadana som små och värst hans farbror som är mycket värre än sonen.

Nä men han är ALDRIG sjuk. Har kanske vabbat 5-6 gånger sen han föddes. Han är tio nu! Dock äter han Apotekets tuggvitamintabletter iaf för det känns bra.

Här är en till, vår dotter är idag 9 år och hon har alltid haft problem med maten. När hon var riktigt liten åt hon endast vissa livsmedel, typ mamma scans köttbullar och korv, yoghurt och vitt bröd och några få andra saker. Hon var även sjuk jämt. Växte inte och gick inte upp i vikt. Efter mycket om och men kom vi fram till att hon inte tålde mjölkprotein och hon började äta lite mer då var hon 3 år. Hon älskade då att äta soyghurt och det tog till hon var 6 år och ständiga förstoppningar och smärta och panik från dottern innan vi tog bort sojan då blev det genast bättre.
Problemet kring maten kvarstår dock, hon äter fortfarande väldigt få maträtter men det går framåt. Hon är väldigt känslig för konsistens och lukt på maten. Hon får panik när det serveras sånt som Hon inte tror sig gilla, rädd för att smaka nya saker.
Vi går och pratar med psykolog om bla detta, det finns andra saker hos henne som gör att vi misstänker något som tex ADD el Autism.
Nästa steg för oss är BUP, skolan håller på med en pedagogisk kartläggning sen går vi förhoppningsvis komma till BUP och göra en utredning.