Hej alla roliga medlemmar här på familjeliv! På senare tid har jag kommit på mig själv med att tänka onda tankar om alla i min omgivning.. Jag drömmer om att mörda, knivhugga, misshandla och tortera de jag känner och bryr mig om. Jag säger ingenting men tankarna finns ständigt i min hjärna och plågar mitt psyke. Hur ska jag sluta tänka dessa tankar så att alla i min närhet går säkra?
Är jag en psykopat?
Du är en riktig psykopat blir rädd för dig
Du borde läggas in på psyk!!!
Nej, du behöver inte vara psykopat. En psykopat kännetecknas bland annat av bristen av empati. Han/hon behöver däremot inte vilja göra andra illa för det. En sadist är en person som njuter av att göra andra illa. Tror du att du skulle njuta av att göra det som försegår i dina fantasier kanske du är sadist (och psykopat samtidigt, är ju inget som säger att du inte kan vara bägge delar). Tänker du däremot på att mörda närstående och liknande och känner ångest och starka negativa känslor inför det samt ej vill göra det men samtidigt inte kan sluta tänka i sådana banor kan du kanske ha någon form av tvångstankar.
I vilket fall som helst bör du gå och prata med någon om det. Ring öppenpsykiatrin i din stad.
Nej, du behöver inte vara psykopat. En psykopat kännetecknas bland annat av bristen av empati. Han/hon behöver däremot inte vilja göra andra illa för det. En sadist är en person som njuter av att göra andra illa. Tror du att du skulle njuta av att göra det som försegår i dina fantasier kanske du är sadist (och psykopat samtidigt, är ju inget som säger att du inte kan vara bägge delar). Tänker du däremot på att mörda närstående och liknande och känner ångest och starka negativa känslor inför det samt ej vill göra det men samtidigt inte kan sluta tänka i sådana banor kan du kanske ha någon form av tvångstankar.
I vilket fall som helst bör du gå och prata med någon om det. Ring öppenpsykiatrin i din stad.
En person som anses uppfylla kriterierna för psykopati vet sällan om att han/hon själv gör det då de inte har förmågan att se vart de brister (en del av deras problematik är en grandios självbild) Det där tyder snarare på annan problematik, sadism tex som tidigare nämnts. Många människor uppfyller vissa av kriterierna men det ska mer till innan man klassas som psykopat av psykiatrin. En sådan diagnos bör inte ställas av någon annan än en behörig inom psykiatrin så vänd dig till dem för hjälp.
Jag har läst både psykologi och psykiatri och har du själv också ghort det bör du veta att för att diagnoseras (diagnosen heter dock inte psykopat, som du kanske också vet då) skall man uppfylla vissa punkter på diagnoslistan. Personen KAN vara benägen att göra andra illa eller manupulera osv men BEHÖVER inte vara det för att få diagnos. Men det vet väl du redan, som är insatt. En person som är sadist njuter däremot av att tillfoga andra smärta. Tänker man sådana tankar kan man också ha tvångstankar. En psykolog bör med andra ord utvärdera och hjälpa honom. Är du så beläst i området bör du veta detta.
Förstår inte varför du tycker att JAG bör prata med någon enbart på grund att att jag inte är beredd att diagnosera någon som psykopat efter att ha läst ett par meningar personen skrivit på ett familjeforum.
Haha. Jaha. Trodde du tyckte att jag var så störd efter min kommentar att det var jag som behövde gå och prata med nån.
Ja, håller med sig. En psykopat brukar ju inte direkt ha god självkännedom och tycka att det är något fel på honom/henne. Vi får hoppas att TS söker hjälp om det i trådstart är sant.
Instämmer med ovanstående, prata med någon! Det psykologer/psykiatriker (?) på vårdcentralerna :)
Jag har en vän med sådana tankar, han har gått i terapi i omgångar. Stod med honom ute i en märk gränd en gång när han berättade att han drömde om att mörda en kvinna i en mörk gränd.
(lite lätt obehagligt, jag föreslog att vi skulle gå in till de andra igen men jag var nog mer nyfiken än rädd)
Han har aldrig gjort en fluga förnär än så länge, snarare har han varit alldeles för snäll i flera situationer där jag hade skällt folk ut ur mitt liv för evigt, och jag tror inte han kommer att göra det heller. Jag tror mer att hans kuvade undermedvetna gör revolt mot hans kontrollerade överjag med dessa fantasier, och att det skulle krävas något verkligt spektakulärt för att trigga honom.
Så länge empatin finns och du inte tänker göra verklighet av dina tankar så behöver du nog inte vara orolig. Men prata med nån kunnig i ämnet.
Jag har en vän med sådana tankar, han har gått i terapi i omgångar. Stod med honom ute i en märk gränd en gång när han berättade att han drömde om att mörda en kvinna i en mörk gränd.
(lite lätt obehagligt, jag föreslog att vi skulle gå in till de andra igen men jag var nog mer nyfiken än rädd)
Han har aldrig gjort en fluga förnär än så länge, snarare har han varit alldeles för snäll i flera situationer där jag hade skällt folk ut ur mitt liv för evigt, och jag tror inte han kommer att göra det heller. Jag tror mer att hans kuvade undermedvetna gör revolt mot hans kontrollerade överjag med dessa fantasier, och att det skulle krävas något verkligt spektakulärt för att trigga honom.
Jag har en vän med sådana tankar, han har gått i terapi i omgångar. Stod med honom ute i en märk gränd en gång när han berättade att han drömde om att mörda en kvinna i en mörk gränd.
(lite lätt obehagligt, jag föreslog att vi skulle gå in till de andra igen men jag var nog mer nyfiken än rädd)
Han har aldrig gjort en fluga förnär än så länge, snarare har han varit alldeles för snäll i flera situationer där jag hade skällt folk ut ur mitt liv för evigt, och jag tror inte han kommer att göra det heller. Jag tror mer att hans kuvade undermedvetna gör revolt mot hans kontrollerade överjag med dessa fantasier, och att det skulle krävas något verkligt spektakulärt för att trigga honom.
Allt beror väl helt på egentligen, känner du empati och har impulskontroll så borde det väl vara lugnt? Gäller att skilja på det och vanliga "tvångstankar", typ - tänk om jag skulle nita till den där jobbiga tanten i kön, eller tänk om man skulle tappa bästa kompisens bebis i golvet? Alltså nej det skulle man ju aldrig kunna (eller vilja) göra, men huvudet kan alltid spela en ett spratt. Nu tog jag dumma exempel här ovan, oftare finns det väl mildare varianter av fantasier.
Men hör du röster och funderar på att sätta fantasierna i verklighet så tycker jag definitivt att du ska söka dig till psykiatrin.