Abort v15 " vill hjälpa alla er som går igenom en svår tid med ett lugn "

Till alla er som ska gå igenom en lite senare abort, genomgick själv en igår pga kromosomavvikelser. Det var och är en stor sorg att behöva lämna sitt lilla hjärta, tänkte på vårt barns bästa och försökte in i det sista att minst tänka på mig själv då jag helst av allt inte ville släppa taget.
Gick igenom dem två värsta veckorna i mitt och min sambos liv. Ifrån att få besked ifrån kubtest och sedan besked ifrån moderkaksprov. Man var som i en dvala av sorg och förtvivlan,läste en del här på familjeliv. Att läsa gjorde att jag fick känna att jag inte var ensam men ändå en viss rädsla.
När allt var ett faktum det beslut som jag minst av allt ville skulle besannas var att vårt lilla hjärta var sjukt.
Då jag varit med om en svår förlossning med min dotter, så var det redan bestämt att jag inte skulle behöva gå igenom en vanlig förlossning igen men nu gick det inte utan jag var tvungen att föda fram mitt lilla barn i v 15. Började läsa här en del igen fick läsa skräckhistorier till det bättre, läste om smärta som var obeskrivlig. Man ska kanske inte läsa allt men på något sätt ville man veta hur det gått för andra vad man har att vänta sig.
Igår genomgick vi vår abort. Så till alla er som är oroliga som läser för att kanske hitta svar som jag. Vill här delge min upplevelse för att försöka att lugna alla som kommer i den svåra tid som mig.
Två dagar innan fick jag en tablett, väntade två dagar. Igår blev jag inlagd på morgonen fick ett fint eget rum, fick först ett lugnande samtal, sedan 4 st cytotec som jag satte in vaginalt, fick även smärtlindring och lugnanande. Sedan låg jag och vilade i sängen nästan somnade min kära sambo satt vid sidan om, kände ingenting. Trodde hela tiden att nu skulle smärtorna komma, men inget. Gick ner till cafeterian tog en liten fika runt 11, var lite trött pga medicinerna. Efter la jag mig i sängen vilade kände inget, fick ytterligare två cytotec, smärtlindring och lugnande man kunde få så mycket som man ville och behövde. kl blev ett och då började jag känna små lätta mensvärkar kände att det började dra ihop sig lite men ingen smärta nu heller. Vid två ringde jag till sköterskan för bara en liten koll hon kände lite och då kom vattnet, sa lugn och stilla nu kan du gå till toaletten och försöka att trycka lite, trodde då i allt att nu kommer smärtan så bad om morfin fick två. Gick in på toaletten satt fem min tryckte lite lätt och då bara kom det på en gång. Ingen smärta alls som jag så befarat och heller inga krystningar över huvudtaget. Men efteråt blev jag aldeles yr av morfinet, sprang till sängen. Och kräktes, så till er som väljer morfin var försiktiga. Jag hade inte behövt morfinet, sedan tog sköterskan ut moderkakan ingen smärta alls. Efteråt tog jag en varm skön dusch, var tvungna att stanna kvar en timme men redan efter 45 min kände vi oss redo att lämna, begärde om ett foto på vårt lilla barn då känslomässigt vi inte kunde se det live.
När vi kom öppnade jag kuvertet, såg vårt lilla barn. Så fin så välskapt men så sjukt, i allt svåra gjorde vi det bästa för vårt barns skull han eller hon kommer för alltid att finnas i våra hjärtan.
Jag hoppas att jag med min upplevelse kan hjälpa fler som går igenom samma svåra tid som vi gjort och att en abort inte alls behöver göra ont.

Till er alla en stor kram.