Var söker jag hjälp för pappans osanitära hem?

Har du möjlihget att komma dit en helg och hjälpa honom börja? Det kanske är allt som behövs?

Men allvarligt talat, ska man verkligen behöva åka hem och städa hos sitt vuxna ex? Han får ta tag i det där själv. Är han för deprimerad får hansöka hjälp.

Fan vad man daddar med män alltså. Aldrig någonsin hört talas om en man som åker hem till sitt (tex) 35-åriga ex och städar för hon inte orkar. Har däremot en 45-årig man i min stad vars pappa CYKLAR fram och tillbaks med hans smutstvätt genom hela stan trots att sonen har körkort, och lilla mamma hon tvättar den hon. Vet flera män som är såhär utan att vara deprimerade alls. Vad i helvete

Allt handlar ju om huruvida han vill ha hjälp eller inte. Trivs han i sin lya är det inte mycket du kan göra. Om han inte trivs med sitt hem och sitt liv kan du ju alltid tipsa om boendestöd eller hjälp inom psykiatrin, men du kan inte tvinga. Soc blir inte inkopplade för att någon har stökigt hemma, om det inte finns andra problem (hur mycket skulle de inte ha att göra annars?!).

Sedan kan man ju också ha olika känsla för vad som är "rent och fint". Den ena är pedant, den andra bohem. Inget fel i det, man får respektera varandra och så länge miljön inte är direkt skadlig för barnet (smutstvätt etc är inte skadligt), så kanske du ska lugna ner dig, helt enkelt.

Vill han ha hjälp? Om inte så blir det svårt. Och det lär dröja tills han får hjälp även om han skulle söka idag.

Det enklaste vore att helt sonika åka hem till honom och storstäda åt honom. Men det tror jag bara är kontraproduktivt då det både kort- och långsiktigt minskar sannolikheten att han själv tar tag i sitt problem. Han kommer sannolikt först att söka hjälp när nackdelarna med att ha en sanitär olägenhet i sitt hem överstiger fördelarna.

Om han med är vårdnadshavare till barnet eller ni har fastställt umgängesschema är det bästa att du gör en orosanmälan till socialtjänsten. Då blir han socialtjänstens huvudvärk istället för din.

Ja du och vänner kan se till att sanera hans lägenhet.

Då kan han mycket väl komma ur sin situation.  

Jo, soc kan bli inkopplade för man har det för stökigt hemma. Såg till och med att fall där sonen blivit sjuk och mamman ringt ambulans. Ambulanspersonalen kontaktade soc pga att de tyckte att de hade det för stökigt (de hade tvättdag har jag för mig och det låg ovikt tvätt över allt). Soc tog det på allvar.

Det är folk som pratar om att man inte ska vara pedant som inte fattar att 3 års tvätt är 3 års tvätt och ingen överdrift.

TRE ÅR gammal tvätt.

Sängkläder som inte är bytta på 3 år ÄR skadligt. Klädhögar där både damm, mögel och olika skadedjur frodas ÄR skadligt. För barn och miljön.

Jag har hjälpt vad jag orkar. Med städ och tvätt och tel nr till psyk. Nu orkar jag inte mer. Och ska man kunna ta hand om ett barn får man kunna ta skäligt hand om ett hem. Därför vill jag ha kontakt med nått ställe där någon annan hjälper.

Jag ska kolla upp vad boendestöd är. Tack för tipset.

Boendestöd är endast aktuellt för den som har svår och långvarig diagnostiserad psykisk ohälsa.

Du kan inte tvinga honom att söka hjälp för ev. depression och du kan inte söka åt honom.

Tycker du att han allvarligt brister i sin föräldraroll ska du anmäla honom till soc och rådgöra med dom. Du har ju redan själv försökt hjälpa honom utan framgång.

Känner du så kan du ju tala om för ditt ex att du kommer att göra det om ingen förändring sker inom en viss tidsintervall.

Förslå honom att han kontaktar en städfirma som även gör sanering. Sedan får han väll fortsätta med städfirma om han inte klarar att hålla rent själv. Med RUT-avdrag är det ofta en rätt rimlig kostnad.

Men om han inte förstår att man inte kan bo hur skitigt som helst , hur fungerar han i övrigt som förälder?  

Du kan inte bestämma över honom utan bara råda honom.

Boendestöd vore såklart bra men det är ingenting man fixar bara sådär. Och han behöver nästan ha en diagnos av något slag för att få det beviljat. Och det är ingen ide om han ändå inte själv vill ha hjälp.

Det absolut bästa vore såklart om han fick hjälp med att gå till botten med sitt problem (för det har han, av något slag). Därför är det rätta stället han egentligen borde vända sig just psykiatrin. Du har försökt att få iväg honom dit men misslyckats. Jag tror att endast socialtjänsten kan hjälpa honom just nu. Vänd dig till dem och förklara situationen och fråga 1) om du ens bör skicka barnet dit just nu med tanke på den sanitära olägenheten och 2) om det finns någonting de kan hjälpa till med.