Kräver JAG för mycket

Nä, det hade jag inte tyckt va ok. Vill gärna hitta på saker men den jag är tillsammans med. Ta en timeout, sov inte tillsammans på ett tag, (antar att du har pratat med honom ofta och mkt ang detta). Låt han få sakna dig lite!

Ni måste kompromissa.

Men man måste ju heller inte umgås 24/7 ens om man bor ihop. Jag som har haft tenta idag har pluggat hela tiden senaste veckorna, så jag har "träffat" min sambo vid en 15minuters middag varje dag och lite kel i sängen mellan 22-23.

Du får väl boka in något så som han gör med andra, och kan han inte hålla en bokning så är han kanske inte så intresserad. Men du måste ju också inse att han kanske inte vill hoppa direkt in i familjeliv och sitta ihop i höften. Om han spenderar nätterna med dig så behöver du ju inte oroa dig för vad han gör om nätterna. Han kanske har ett stort behov av egentid, kanske haft tidigare förhållanden där damen tagit upp mycket tid och han tappat kontakten med många vänner och inte vill att det ska bli så igen?

Känner igen det där med min fd sambo...vi träffades när vi var ca 40 år. Jag hade levt familjeliv i 12 år och han hade aldrig varit ihop med någon mer än några månader i taget. Hans idé om familjeliv var att man gjorde saker ihop efter kl.21, innan dess var det "egentid" om man inte bestämt något annat. Fungerade ju inte för mig som hade en dotter sen tidigare (han hade inga barn) som gick och la sig kl. 20 på kvällarna. Sedan bokade han in massa grejor utan att stämma av med mig, och det var ju mycket jag inte kunde hänga med på då jag hade dottern.

Jag antar att ifall man verkligen vill ha familjeliv och är någorlunda "attraktiv" så hade man säkert haft det. Har man ändå varit singel nästa hela livet så är det kanske pga att man inte tycker det där med förhållanden är så viktigt och gillar frihet, eller att man har andra issues.

Jag ville umgås mycket mer än honom vilket resulterade i gräl varannan dag till slut.

Kontentan är att folk är olika, hade han träffat nån som var likadan så hade det säkert funkat jättebra (iaf tills de skaffade barn...). Nu har jag träffat en man som vill umgås med mig precis jämt, det tycker jag är förträffligt Fast han vill verkligen ALDRIG vara ensam på kvällarna, inte ens ett par timmar och det hade säkert nån annan kunnat tycka var jobbigt.

Är väl just där vi har så olika syn. Som sagt, han har ingen jätteerfarenhet på detta med förhållanden. Och jag kommer ur ett äktenskap, så lite olika bakgrunder. Det jag kan reagera på är att han inte fattar att ett förhållande kan "flätas in" i övriga livet. I hans värld är det så att antingen är han med mig eller så gör han något annat. Tanken att gå på bio med mig OCH kompisarna finns till exempel inte, antingen är han med mig ELLER med kompisarna.

Han har träffat samtliga mina vänner, jag har inte träffat EN av hans vänner. Efter alla dessa månader tillsammans. De vet att jag finns, men vi har som sagt inte sett varandra.

Jag menar som sagt inte att man som par ska tillbringa ALL tid tillsammans, det skulle inte jag heller orka med. Men här tycker jag det är löjligt LITE tid tillsammas, så här långt in i förhållandet.

Men blir då osäker, är det så här ett "vanligt förhållande" ser ut och jag som är färgad efter alla år i ett äktenskap?

Han låter väldigt ung o osäker....

Just det, den stora skillnaden mellan mig och fd sambon var att "defaultläget" för honom var att man inte umgicks, om man inte hade bestämt det innan. Mitt "defaultläge" när man är sambos är att man umgås efter jobbet om man inte sagt något annat.

Jag har ju extremt stort umgängesbehov och hatar och vara ensam, så för mig har det bara funkat med killar som är likadana (finns inte så många, iaf inte som är singlar vid 40+). Då har vi gjort det mesta ihop, men jag har många kompisar som jag också vill umgås med...då har han fått följa med helt enkelt. Och vice versa.

Jag gissar dock att de flesta ligger nånstans mitt emellan, att man träffar kompisar/tränar etc ibland själv och ibland tillsammans. Och att man stämmer av med varann innan man bokar in saker. Har man dessutom barn ihop så måste man ju faktiskt stämma av med varann Fast det ÄR svårare ifall bara den ena har barn, då har man ju olika förutsättningar för vad man kan göra. Jag (rätt eller fel) vill ju att sambon/mannen ska vara hemma på kvällarna mina barnveckor (eller göra nåt ihop med mig och barnet), däremot behöver han inte betala för barnet eller ta något ansvar i övrigt.

Jag håller med dig.. Men om man kanske bara hinner ses 1h innan läggdags och 1h på morgonen är något galet i mina ögon.. Särskilt när förhållandet ändå är så pass nytt.. Man behöver inte vara med varandra hela tiden men han skulle gott kunna göra saker med dig 2 dagar på vardagar och sen 1 dag på helgen iaf.. Det är att kompromissa..

Eller att ni faktiskt gör saker tillsammans.. Både ni och kompisar

Ni resonerar precis som jag gör. En detalj till värd att nämna är nog att jag är 36 år och han bara 24 år. Är rädd jag "skrämmer bort" honom om jag ställer för stora krav. Men tycker inte jag gör det. För mig är detta självklarheter. Men det är det inte för honom.