• Anonym (bitte­rfitta­n)
    Äldre 18 Dec 11:05
    2352 visningar
    12 svar
    12
    2352

    Hjälp jag har blivit bitter...

    Jag har skrivit trådar här förr. Om min sambo som ständigt var otrogen och som skyllde allt på mig, att jag misshandlade honom psykiskt samtidigt som var jag för tråkig och intetsägande mm mm mm (kan hålla på länge).

    Till slut blev det separation. Jag klarade inte av att vara intim med honom på grund av hans otroheter, och han ville inte ha ett förhållande utan sex. Så han lämnade mig.

    Det tog lång tid innan vi flyttade isär (svårt med bostad) och under den tiden började han dejta andra. Jag hade tillgång till hans mejl och såg några gånger i den. Om hur han bad på sina bara knän till flera olika tjejer om att de skulle gifta sig och skaffa barn (när de träffats i några månader?!), att han skulle göra vad som helst för dem, han lovade att han skulle bry sig mer om dem och deras framtida barn än sina äldre barn (som han har med mig) och annat som lät totaldesperat. De flesta dissade honom ganska fort för att han bodde ihop med mig fortfarande, men ett par träffar han fortfarande vad jag vet.

    Till slut ordnade det sig med bostad och jag tänkte att jag skulle kunna andas ut och börja skapa ett nytt liv.

    Men det nya livet (som pågått ungefär ett halvår) gör mig deprimerad. De allra flesta vännerna har svikit. Barnen är nästan bara hos mig, men säger att det är bättre hos pappa eftersom han är glad och jag är ledsen och det påverkar dem.(Jag gör mitt allra bästa för att vara positiv och jag har julbakat och ordnat gran och allt som vanligt, har attityden "nu fixar vi tillsammans, vad kul") Jag känner mig inte redo för internetdejting, men jag har varit ute en del med bekanta. Och där har jag fått bekräftat att jag är totalt ointressant för alla män. Mina vänner blir uppvaktade och får i princip freda sig, medan jag är som osynlig. (Vi är alla runt 45 och ser ungefär lika bra ut skulle jag säga. Vi går på ställen med "äldre publik" så det är inte bara en massa 25-åringar som letar milfs). Det enda som fungerar är jobbet och träningen. Jag har fått svårt att sova för att jag vaknar och känner den extrema ensamheten som kommer vara resten av livet. Att aldrig höra ihop med någon igen. 

    Jag vill inte ha någon kk eller liknande. Jag längtar efter en relation med någon som älskar mig och som bryr sig om mig, som vill mig väl. Jag känner som att jag har mycket att ge...men på grund av min ålder är det ingen som vill ha mig.

    Mitt ex har glidit vidare som på ett moln. Han fick ett uppvaknande när vi skiljde oss och har fått flera nya bra vänner i nya sammanhang och är eftertraktad av kvinnor 10-15 år yngre än honom. Han dejtar mycket och har ett förhållande med nån kvinna som kanske verkar på väg att bli mer seriöst. Han har återfått glädjen och motivationen i livet och säger att det var mitt fel att han mådde dåligt under många år och gjorde dumheter.

    Jag har försökt minimera kontakten med honom eftersom det ändå känns lite lugnare när jag slipper träffa honom och prata med honom. Försöker att inte tänka på honom och hans nya underbara liv. Pratar bara väl om honom med barnen!

    Vill inte vara bitter. Vill ha det bra. Hur tusan gör man när det känns omöjligt att vara lycklig när man är ensam? Jag går och pratar med en psykolog och visst, det avlastar på nåt sätt men det hjälper inte mot min grundkänsla av att sakna att "höra ihop" med någon...

    Någon annan som känner likadant? Eller som har någon solskenshistoria om att bli lycklig på egen hand? Orkar inte med det här nattsvarta...

  • Svar på tråden Hjälp jag har blivit bitter...
  • Drottn­ingen7­0
    Äldre 18 Dec 11:38
    #1

    Släpp lyckokravet. Omfamna det svarta en tid. Bitterhet är klart underskattat.

  • Anonym (K)
    Äldre 18 Dec 11:45
    #2

    Min braiga lista på hur man blir lycklig på egen hand!

    Börja träna en eller samtliga av följande: Pilates, Pole Fitness, magdans. Dvs sexiga, starka och kapabla saker som bygger upp kroppskännedom och självkänsla. Det går att träna hemma framför datorn, men jag rekommenderar lektioner - det är inte ens vidare dyrt, och lärarna jag träffat hittills har full förståelse för att man har olika fysiska förutsättningar. 

    Skriv dagbok.

    Gör en "100 saker jag ska göra inom de kommande 1001 dagarna" och börja sedan beta av sakerna.
    (Min lista innehåller, som inspiration/exempel saker som - ta sånglektioner, skriva en bok, rida en häst, krama min lillebror, komma på vad jag VILL jobba med, odla egna potatisar, måla en tavla, göra en tatuering, lära mig spela ett instrument, besöka Disneyland, vandra vid höga kusten, se norrsken, sitta vid en öppen eld och dricka te - och så vidare)

    Gå till en riktigt bra frisör.

    Gå på en riktigt bra konsert.

    Hitta EN välgörenhet att fokusera på.

    Lär dig ett nytt språk.

    Få en helkroppsmassage av ett proffs.

    Optional, eftersom jag VET att den här mathållningen inte passar alla: Testa LCHF i minst två veckor - efter socker-abstinensen gått över ser man (iaf jag) att psyket och kroppen mår mycket bättre, oavsett om man behöver gå ner, upp eller stå still i vikt)

    SJUNG. Varje jävla dag - sjung! Och dansa. 

    Efter...vaddå, drygt 100-150 dagar (vilket ändå måste anses vara en kort tid, ställt mot hur lång tid bitterheten tog att bygga upp) så ville jag inte HA någon partner - jag var migsjälv tillräcklig. ...och naturligtvis var det då jag gick och träffade min sambo, men han var aldrig en del av planen - planen var att lära mig att älska att leva själv. Och det fungerade den ypperligt till!

  • sextio­talist
    Äldre 18 Dec 11:54
    #3

    Har ju aldrig varit i din situation. Men jag tror nog det viktigaste är att du ska må bra själv, inte söka bekräftelse hos andra.

    Att må bra måste komma inifrån, kan ytterst sällan komma utifrån

    Självklart får du deppa ihop ibland, svära över ödet, men det viktiga är inte fastna i detta.

    Titta på de små sakerna du har idag, som är bra, du kommer hitta massor. Hitta något du mår bra av att göra och gör det.

  • Anonym (bitte­rfitta­n) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 12:19
    #4
    Drottningen70 skrev 2014-12-18 11:38:34 följande:

    Släpp lyckokravet. Omfamna det svarta en tid. Bitterhet är klart underskattat.


    Åh menar du typ "Bryta ihop för att sen komma igen"?
  • Anonym (bitte­rfitta­n) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 12:20
    #5

    Anonym (K) tack! Skrattande Ska försöka ta till mig en hel del av det du skriver! Kan börja på den listan när jag kommer sitta ensam i helgen...

  • Anonym (bitte­rfitta­n) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 12:24
    #6
    sextiotalist skrev 2014-12-18 11:54:02 följande:

    Har ju aldrig varit i din situation. Men jag tror nog det viktigaste är att du ska må bra själv, inte söka bekräftelse hos andra.

    Att må bra måste komma inifrån, kan ytterst sällan komma utifrån

    Självklart får du deppa ihop ibland, svära över ödet, men det viktiga är inte fastna i detta.

    Titta på de små sakerna du har idag, som är bra, du kommer hitta massor. Hitta något du mår bra av att göra och gör det.


    Du har förstås helt rätt. Det måste komma inifrån. Men varifrån ska det komma, liksom...det finns inget inuti mig. Jag känner mig så halv eller hur man ska uttrycka det... Jag har många små saker som är bra, absolut. Och vissa dagar känner jag stor tacksamhet över barnen, att jag är frisk, att lunchen var god och sånt. Vissa dagar klarar jag av att fokusera på det som är "framför näsan" (metod från min psykolog för att komma bort från ältande) och vissa dagar är jag energisk och städar och sånt. Så jag är inte helt nere hela tiden, men grundkänslan är dyster numera...
  • Anonym (bitte­rfitta­n) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 12:26
    #7

    Har tänkt lite mer. Bitterhet och offerkofta. Det är de ord jag minst av allt vill identifiera mig med i hela världen tror jag. Och nu är jag där! Sk*t. Måste tro på att jag kommer ur det så småningom.

  • Anonym (01)
    Äldre 18 Dec 12:34
    #8
    Anonym (K) skrev 2014-12-18 11:45:21 följande:

    Min braiga lista på hur man blir lycklig på egen hand!

    Börja träna en eller samtliga av följande: Pilates, Pole Fitness, magdans. Dvs sexiga, starka och kapabla saker som bygger upp kroppskännedom och självkänsla. Det går att träna hemma framför datorn, men jag rekommenderar lektioner - det är inte ens vidare dyrt, och lärarna jag träffat hittills har full förståelse för att man har olika fysiska förutsättningar. 

    Skriv dagbok.

    Gör en "100 saker jag ska göra inom de kommande 1001 dagarna" och börja sedan beta av sakerna.
    (Min lista innehåller, som inspiration/exempel saker som - ta sånglektioner, skriva en bok, rida en häst, krama min lillebror, komma på vad jag VILL jobba med, odla egna potatisar, måla en tavla, göra en tatuering, lära mig spela ett instrument, besöka Disneyland, vandra vid höga kusten, se norrsken, sitta vid en öppen eld och dricka te - och så vidare)

    Gå till en riktigt bra frisör.

    Gå på en riktigt bra konsert.

    Hitta EN välgörenhet att fokusera på.

    Lär dig ett nytt språk.

    Få en helkroppsmassage av ett proffs.

    Optional, eftersom jag VET att den här mathållningen inte passar alla: Testa LCHF i minst två veckor - efter socker-abstinensen gått över ser man (iaf jag) att psyket och kroppen mår mycket bättre, oavsett om man behöver gå ner, upp eller stå still i vikt)

    SJUNG. Varje jävla dag - sjung! Och dansa. 

    Efter...vaddå, drygt 100-150 dagar (vilket ändå måste anses vara en kort tid, ställt mot hur lång tid bitterheten tog att bygga upp) så ville jag inte HA någon partner - jag var migsjälv tillräcklig. ...och naturligtvis var det då jag gick och träffade min sambo, men han var aldrig en del av planen - planen var att lära mig att älska att leva själv. Och det fungerade den ypperligt till!


    Mycket bra skrivet !
    jag tror också att du behöver sysselsätta dig med mycket och ta hand om dig alltså total fokus på bara dig själv och inte ränna in i ett nytt förhållande direkt.
    Utan pausa lite och se efter vad du tycker om och vad som är viktigt för just dig !

    Lycka till ;)
  • Anonym (K)
    Äldre 18 Dec 13:02
    #9
    Anonym (bitterfittan) skrev 2014-12-18 12:20:51 följande:

    Anonym (K) tack! Skrattande Ska försöka ta till mig en hel del av det du skriver! Kan börja på den listan när jag kommer sitta ensam i helgen...


    Utmärkt :) 

    ...jag kom på att kanske finns det fler som kan ha nytta av det, så jag gjorde en separat tråd för just 101-saker, om du vill kika in (jag har märkt att man tenderar att hålla sig till den bättre om man skrivit det offentligt :p )

    Den tråden finns här (om du är intresserad - det skulle, tycker jag, vara jätteroligt om hela FL deltog, så att folk kan inspirera och uppmuntra varann) www.familjeliv.se/forum/thread/74541037-101-saker-pa-1001-dagar

    Oavsett - ensam-helger kan vara rätt underbara. Det är ju då man kan göra Precis vad man vill! Man KAN tillochmed lalla runt naken hela dagen, eller åka till en stad man aldrig besökt eller göra pärlplattor hela dagen eller...ja, du fattar - det är helt ens egen tid att göra vad knas man vill med ^_^ 
  • Anonym (jodå)
    Äldre 18 Dec 14:00
    #10

    Har varit där du är. Är där möjligen fortfarande.
    Ja, det var inte alls meningen att han skulle få det bättre. Känns som det är på min bekostnad, också.
    Jag bröt all kontakt med honom. (Möjligt eftersom vi har vuxna barn).
    Flyttade fokus från honom til...mig själv. Det var svårt!
    Det har nu gått två år. Jag har haft några "affärer", men inget allvarligt.

    Jag har vant mig vid att vara single och har insett att jag nog kommer att leva ensam resten av livet.
    Det är OK. Det är faktiskt rätt så bra. Glad

    Detta är kanske inte en solskenshistoria. Kanske mest en uppmaning att flytta fokus. Att ha en partner är inte det viktigaste i livet. Men vänner är! Och nu vet du vilka vänner som är riktiga vänner.

    Att nätdejta kan vara jättebra för självkänslan, men samtidigt skall man vara ganska tuff. Där är många lögnare.

  • Anonym (bitte­rfitta­n) Trådstartaren
    Äldre 22 Dec 10:45
    #11

    Uppdatering efter helgen ...när jag var ensam i fredags kväll och i lördags mådde jag sk*t rent ut sagt. Jag städade lite men sen blev jag som handlingsförlamad och satt och stirrade och kände att livet är slut. Drog mig ut på en promenad i det vackra vädret, underbart vackert var det. Allt lättade lite. Men sen när jag kom hem igen, föll jag tillbaka. Åt ingen vettig mat (=bara godis och jag tål inte det så bra) och blev yr och mådde illa. Sov hela eftermiddagen fast jag tänkte tränat.

    Neh det går inte bra för mig när jag är själv. Jag hatar att göra saker själv, det är som att man har en stor skylt ovanför huvudet med en blinkande pil "Här går en som är ensam".

    Så den där listan blev det inte mycket av.Men jag tänker att jag inte ska ha sådan press på mig själv, listan är en bra idé och den idén finns kvar, jag kan tänka på den när det kommer en lust att göra det helt enkelt.

    Sen igår gjorde jag det dummaste man kan göra, sökte stöd hos exet. Som sa såna där uppmuntrande saker som "Du måste kolla efter män som är minst 10 år äldre än dig, du har ingen chans med jämnåriga" och "Du måste själv söka upp tillfällena, se på mig jag hittar dejter överallt i vardagen" och "skärp dig och var inte så egoistisk hela tiden" och "du måste själv se till att bli attraktiv"

    Så då gjorde jag en ännu värre sak, ringde mamma för stöd. Och hon blev så arg på exet (hon är jättearg på honom) så jag var tvungen att försvara honom hela samtalet istället för att prata om mig eller nåt annat.

    KräksSkrikandesGråter

  • Äldre 22 Dec 11:18
    #12

    Du kanske måste acceptera att livet kommer att kännas skit ett tag innan det kan bli bättre, och att det inte går att forscera vissa saker. Som någon skrev så kan du inte hoppas på att någon ny man hjälper dig att må bättre, utan det måste komma inifrån (och det kanske tar sin tid). Jag tror att ditt kroppspråk och din utstrålning avslöjar att du inet mår så bra och att det är därför du inte får några ragg på krogen. Ta det inte som en bekräftelse på att du inte är attraktiv utan snarare en bekräftelse på att du egentligen inte är redo än. För risken är rätt stor att det där krogragget bara vill "leka" lite eller att ni helt enkelt inte passar ihop, och du kanske inte är redo att ta den smällen just nu?

    Det kommer att ordna sig, det kanske bara tar lite tid!! Och du....prata inte mer med ditt ex om du inte måste, ok?! Sköt om dig!

Svar på tråden Hjälp jag har blivit bitter...