Så less! Depression?

Börja se det positiva runt dig!
En god kopp kaffe,kanske läsa en bok(ja killar kan göra det med)
Fundera över vad DU vill,och uttryck det!
Vill du separera? Vill du ha mer uppskattning?
Vad gör du själv för att det ska fungera?
Vad gillar du att göra?

Jobbet ska vi inte prata om. Jag bytte avdelning för ett par månader sedan. Jag känner dock till de flesta där eftersom vi jobbat ihop tidigare. Jag såg fram emot att känna några men det är som att alla kör med någon slags talk-to-the -hand attityd mot mig. De säger inte ens hej till mig i korridoren! Några har tagit bort mig från facebook också, och det är säkert nåt jag gjort eller sagt men jag har ingen aning om VAD?

Julhelgen ska firas med familjen men jag blir mer och mer less för varje år såm går på alla tråkiga sega släktingar utan humor som bara går i samma hjulspår. De bidrar inte alls med en god stämning utan dyker bara upp för att äta och dricka. Hemma var jag alltid nummer två. Det var brorsan som var favorit och det är lugnt för mig egentligen, men jag vet att hann kommer att få en massa berömm för allting medans jag sitter bredvid. Börjar också ledsna på det!

Så trött på allt. Jag har tappat alla rutiner och hetsäter ena dagen och käkar ingenting den andra. Har börjat gå upp i vikt och har ingen motivation till att träna. Trots att "alla" tjataar på mig hela tiden.

Så trött och less.. Känner mig bara misslyckad med ALLT!

Tack för svar! :)

Jag känner mig helt nollställd och har ingen motivation till sånt jag göra. Jag brukade läsa, se på film och träna på gym, samt hänga med gamla kompisar men de har radhus och familjer och inte tid längre.

Funderat har jag gjort. För mycket kanske till och med. Kommer inte fram till nåt annat än att det är som att det är och jag är en mindre lyckad människa än många andra.

Bara att leva med det..

Stopp där! Tankefel. Du är en bra människa.
Du måste bara se till att DU är gladpch nöjd och mår bra!
Nej! Det är inte som det är,vill du må bättre vill det till lite förändring.
Kanske börja gå promenader och fundera över vad DU vill..
Du låter inte lycklig i förhållandet?

Sök vårdcentral och kolla upp om du lider av depression. En obehandlad sådan gör att livet blir uselt oavsett.

Förhållandet är väl OK, det får ett svagt G i betyg.

Jag har gått promenader, vandrat och ägnat mig åt löpträning men de senaste månaderna har jag allt mer suttit still och gått upp 10 kg känns det som.

Klart man vill ha lite uppskattning ibland. Nunkänner jag mig mest utnyttjad. Till lite hushållsbestyr och ett samlag i veckan för hennes skull, så att hon förhoppningsvis får det skönt.

(Det är alltså jag som startade tråden men kommer inte in på min inloggning)

Jag tror jag har trillat in i en depression på ren svenska, men aldrig riktigt haft det förut så jag vet inte hur det känns. Men nu känns det mest bara inget alls. Det är bara en ledssamhet och uppgivenhet.

Andra killar som är i min ålder (32) verkar inte känna efter så mycket men jag har alltid varit en person som tänker, för mycket för mitt eget bästa och reflekterar över allting och grubblar..

Tycker det är bra att du känner efter...tycker det är bra med killar som kan visa känslor,de behöver oxå visa bad de känner. Det är ok att gråta osv...inte vara matcho hela tiden! Kram

Tack!

Jag har inte haft problem med att prata om känslor och om mig själv i tidigare relationer men i den här så har det låst sig. Vi har det bra tillsammans för det mesta, och har bott ihop så länge att vi börjat vänja oss och uppskatta varandras positiva sidor istället för att bara störa oss på det negativa. En det är som att jag inte känner tillit till henne.. Fast jag gillar henne.

Svår grej att bara ta upp! Sen är det inte bara mitt förhållande det handlar om utan en massa annat i mitt liv liksom.

Ok,vad händer i ditt liv då???

Hur mår hon?
Vad gör du för att hon ska känna sig älskad? 
Gör du saker av "rädsla" för att om du inte gör si eller så blir hon arg och gnäller på dig eller gör du saker för att du vet att hon blir glad och då blir du glad när du ser hennes glädje?

Om du inte trivs på ditt jobb så kanske du sprider missnöje omkring dig även hemma som smittar av sig på henne?