Hur mycket klarar era 5-åringar?

Puttar upp tråden lite. Hoppas på svar!

Åh, tagga ner lite. Alla barn är så olika. Vår 5-åring har noll bollkänsla. Han är springer långsamt och har noll kontroll på en boll. Däremot så är riktigt duktig på judo. Vig som en katt, stark och fattar snabbt instruktioner. Alla kan ju inte var bra på allt, eller hur. Vi såg tidigt att vår son var totalt ointresserad av bollar och att han helt enkelt inte verkar kunna springa så snabbt. Då serverade vi honom andra sporter istället, så han kunde växa i det istället, och han älskar det. Nu ska han även få börja på simskola och även där slipper han ju bollarna.... Hans lillebror däremot älskar bollar, och kan redan som 2,5-åring hantera en innebandyklubba jättebra. Som sagt barn är olika. Jag tror på att försöka fånga deras intressen och låta dem växa i det.

Kan även säga att vår 5-åring är ganska dålig på att hoppa på ett ben. Lillebror gör det nästan bättre. Men storebror kunde cykla när han var bara 3-år. Jag tror inte det är någon fara med din 5-årings motorik. Språk och motorik brukar inte gå hand i hand, utan utvecklad omvartannat ( jag har jobbat som förskollärare i 12 år)

Tack snälla för dina svar!! Ja vår son kunde ju cykla när han var fyra och det är väl inte jätte sent heller. Jag själv var mobbad som barn och då hjärnan mest var fokuserad på att vara skräckslagen mestadelenav tiden, så var jag lite sen i det mesta. Men som tonåring så märkte jag att trots att jag suttit still mestadelen av min barndom, väldigt lätt blev bättre i idrott. Visst fick jag kämpa men jag upptäckte att jag var trots min ringa vikt, väldigt mkt starkare fysiskt än andra tjejer, snabb

...typiskt!! Råkade trycka på skicka-knappen för tidigt!! :D

...snabbare på lite längre sträckor i löpning och kunde snabbt bli smidig. Idag gör jag chins och dips och har vunnit större tävlingar i idrott...så idrotten blev en räddning för mig som du säkert förstår. :) Min son är inte mobbad över huvud taget. Han har god självkänsla. Men han är sen i språket och kommer pga det med stor sannolikhet hamna i underläge i många fall.

Jag vet att han inte är jag - iaf på ett medvetet plan, och att det kanske inte behöver vara så att det är viktigt för honom att prestera för att kunna älska sig själv. Känner han så, så är det ju det absolut bästa!!!

Men jag vet också att det inte är så kul att inte vara bra på nåt!! Hur god självkänsla man än har, så sporrar det inte direkt det roliga när man alltid halkar efter.

Så tja... Kanske skulle låta honom göra ngt som inte är lagsport. Lite irriterande och störande dock, tycker jag att det är, att den mesta skolidrotten (iaf när jag var ung), baseras på lagidrott!!

Jag tror säkert han är bra på något. Fråga personalen på förskolan (om han går på fisk) de har säkert en hel del som de kan berätta att han är bra på. De ser andra saker än vad du kan se. Sedan är det ju så att barn utvecklas i olika takt. Det finns olika sorters intelligenser. Läs på lite om det. Får du upp ögonen för det så kan du lättare se, vad din din är bra på och sedan bygga på det. Min son är väldigt logisk och kan se en legobild och sedan bygga ihop det som är på bilden (lättare byggen) men han är totalt ointresserad av bokstäver. Jag har en flicka på förskolan som inte ens fyllt 4 år. Hon läser, men hon pratar långt ifrån rent..och hon är livrädd när hon t ex ska balansera på något. Barn är väldigt olika. Jag har alltid trott att jag inte är så smart, jag läste t ex ganska sent och var inte bra på matte, de låste sig i skolan pga prestationsångest. Nu vet jag att jag är långt ifrån dum, får alltid ganska bra på iq-test... Ofta handlar det om hur uppgifter läggs fram och precis dom du skrivit om rädslor, prestationsångest och lite naggat självförtroende.

Är du fortfarande orolig så be förskolans personal kolla med en specialpedagog.

Cykla när man e fyra?! Jag va åtta och cyklade alltid omkull efter några meter. Simma lärde jag mig när jag var tio, och bara för att jag hade drunknat om jag inte simmade. Kunde gå när jag var nio månader men sen var det typ slut på den fysiska framgången. Jag kan inte lära mig koreografi och bollsporter är inte att tänka på. Men jag är bra ändå, smart och har tävlat internationellt i dressyr. Alla har nåt dom är bra och dåliga på. Har jobbat med barn på ridläger och vissa kan omöjligt lära sig en galoppfattning men är kungar på gymkhana, medan andra är skitbra på sidvärtsrörelser men vet inte vad en grimma är.