• Anonym (Vilse­n i tänket­)
    Äldre 18 Dec 22:50
    12705 visningar
    135 svar
    135
    12705

    hur hade ni reagerat?

    Jag= gift, bonusbarnet är tonåring, har funnits med länge, mamma till gemensamma barn.
    Situation= bonus har på senare tid börjat tyckt att jag inte ska närvara vid vissa samtal och jag ska inte ta beslut rörande bonus. Min man har hakat på och går på bonus linje. Jag ska alltså inte få tycka,lägga mig i och inte heller ta beslut.
    Hur skulle ni reagera?
    Jag känner mig vilsen i situationen. Från att vara en familj där allas lika har varit i fokus så ska jag helt plötsligt stänga inne med åsikter och ej få säga ifrån. Jag kan inte ta det riktigt så jag har stängt av. Jag är trevlig men inget mer. Har ingen som helst lust att bli "utnyttjad" att vara välkommen att vara delaktig när tonåringen själv vill det och sen inte ha ett skit att säga till om.
    Är jag omogen? Är mitt sätt att agera felaktigt? Hur skulle ni tänka och göra?

  • Svar på tråden hur hade ni reagerat?
  • Påven Johann­a
    Äldre 18 Dec 22:54
    #1

    Beror på vad det rör sig om. Allt behöver man inte som bonusförälder lägga sig i, tycker jag. 

  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 18 Dec 22:55
    #2

    Beslut gällande bonus tas av föräldrarna. Du kan vara en positiv person i bonus liv men inte en med bestämmanderätt. Så tänker jag..

  • Anonym (Vilse­n i tänket­) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 23:00
    #3

    Ja men jag känner att får man inte vara med och då tänker jag på vardags grejer inga stora beslut då har jag ingen lust att räknas med när bonus själv har lust. Ex hoppa in om pappa inte kan.

    Känns väldigt utnyttjande. Är det den nivån barnet vill ha så är det väll så.

  • Anonym (Eva)
    Äldre 18 Dec 23:03
    #4
    Anonym (Vilsen i tänket) skrev 2014-12-18 22:50:23 följande:

    Jag= gift, bonusbarnet är tonåring, har funnits med länge, mamma till gemensamma barn.
    Situation= bonus har på senare tid börjat tyckt att jag inte ska närvara vid vissa samtal och jag ska inte ta beslut rörande bonus. Min man har hakat på och går på bonus linje. Jag ska alltså inte få tycka,lägga mig i och inte heller ta beslut.
    Hur skulle ni reagera?
    Jag känner mig vilsen i situationen. Från att vara en familj där allas lika har varit i fokus så ska jag helt plötsligt stänga inne med åsikter och ej få säga ifrån. Jag kan inte ta det riktigt så jag har stängt av. Jag är trevlig men inget mer. Har ingen som helst lust att bli "utnyttjad" att vara välkommen att vara delaktig när tonåringen själv vill det och sen inte ha ett skit att säga till om.
    Är jag omogen? Är mitt sätt att agera felaktigt? Hur skulle ni tänka och göra?


    Det är en svår situation och jag förstår din känsla. Hur länge har ni levt tillsammans och hur gammalt är bonusbarnet? Jag har själv två bonusbarn som har hunnit komma upp i tonåren och när det gäller det ena bonusbarnet så är det jobbigare än med det andra. Jag är inte med i alla samtal och när det gäller henne så har min sambo alltid samtal med stängd dörr. Han berättar för mig vad de har pratat om men jag är inte med. Jag kan förstå om de behöver och ska ha samtal ensamma för jag är inte hennes mamma. Jag känner mig givetvis utanför men det kan jag hantera så länge som min sambo delger mig vad det handlar om. Det som jag däremot ser är att hon är den av barnen som har minst respekt för mig när det gäller annat och jag tror att det kan ha ett samband. Samtidigt så vill jag inte ta deras pappa och dotter tid från dem för jag förstår att pappa fyller en roll och att hon vill anförtro sig till honom med sånt som hon inte vill göra med mig. Men följden blir, precis som jag förstår att den är för dig, att jag stänger av och också bara är trevlig men inte något mer. Det är helt annorlunda med det andra bonusbarnet där jag alltid är med i stort sett...
    Jag tycker inte att du är omogen men det är en svår situation. 

    Vad tycker din man om du pratar med honom? Vilken typ av samtal är det som du inte får vara med på? Delger han dig det? 

  • Anonym (jaru)
    Äldre 18 Dec 23:04
    #5

    Ja, du är faktiskt lite omogen. Bonus har samma rätt som vem som helst att själv få bestämma vad hon ska hålla privat. Och du har ingenting att göra med det som hon inte vill dela med sig till dig.

    Och varför skulle du bli sur över det? Hon har ju inte gjort dig någonting. Varför inte vara trevlig som förut liksom?

  • Anonym (Eva)
    Äldre 18 Dec 23:05
    #6
    Anonym (Anonym) skrev 2014-12-18 22:55:23 följande:

    Beslut gällande bonus tas av föräldrarna. Du kan vara en positiv person i bonus liv men inte en med bestämmanderätt. Så tänker jag..


    Förstår hur du tänker men i det gemensamma hemmet måste båda vuxna ha bestämmanderätt och vara överens om hur det ska fungera. Annars fungerar det inte alls. Så tänker jag...
  • Anonym (jaru)
    Äldre 18 Dec 23:07
    #7
    Anonym (Eva) skrev 2014-12-18 23:03:17 följande:

    Det är en svår situation och jag förstår din känsla. Hur länge har ni levt tillsammans och hur gammalt är bonusbarnet? Jag har själv två bonusbarn som har hunnit komma upp i tonåren och när det gäller det ena bonusbarnet så är det jobbigare än med det andra. Jag är inte med i alla samtal och när det gäller henne så har min sambo alltid samtal med stängd dörr. Han berättar för mig vad de har pratat om men jag är inte med. Jag kan förstå om de behöver och ska ha samtal ensamma för jag är inte hennes mamma. Jag känner mig givetvis utanför men det kan jag hantera så länge som min sambo delger mig vad det handlar om. Det som jag däremot ser är att hon är den av barnen som har minst respekt för mig när det gäller annat och jag tror att det kan ha ett samband. Samtidigt så vill jag inte ta deras pappa och dotter tid från dem för jag förstår att pappa fyller en roll och att hon vill anförtro sig till honom med sånt som hon inte vill göra med mig. Men följden blir, precis som jag förstår att den är för dig, att jag stänger av och också bara är trevlig men inte något mer. Det är helt annorlunda med det andra bonusbarnet där jag alltid är med i stort sett...

    Jag tycker inte att du är omogen men det är en svår situation. 

    Vad tycker din man om du pratar med honom? Vilken typ av samtal är det som du inte får vara med på? Delger han dig det? 


    Men kan det inte helt enkelt vara så att relationerna till de två bonusbarnen alltid sett olika ut. Och att det ena barnet aldrig känt sig lika nära dig (eller bara har en annan personlighet) och därför inte vill ha dig lika nära just nu?
  • Anonym (jaru)
    Äldre 18 Dec 23:10
    #8
    Anonym (Eva) skrev 2014-12-18 23:05:12 följande:

    Förstår hur du tänker men i det gemensamma hemmet måste båda vuxna ha bestämmanderätt och vara överens om hur det ska fungera. Annars fungerar det inte alls. Så tänker jag...


    Det enda man har rätt att bestämma över själv är sin egen kropp. Allt annat måste förhandlas och kompromissas fram med andra. Det gäller vuxna såväl som barn.
  • Anonym (dd)
    Äldre 18 Dec 23:13
    #9

    Jag skulle vilja veta mer om vilka vardagliga beslut det gäller men jag tror att jag skulle reagera som du. Och jag skulle nog börja säga nej till att utföra vissa tjänster även fast det känns tråkigt.

  • Anonym (Eva)
    Äldre 18 Dec 23:14
    #10
    Anonym (jaru) skrev 2014-12-18 23:07:55 följande:
    Men kan det inte helt enkelt vara så att relationerna till de två bonusbarnen alltid sett olika ut. Och att det ena barnet aldrig känt sig lika nära dig (eller bara har en annan personlighet) och därför inte vill ha dig lika nära just nu?
    Visst är det så. Det är två barn och två olika individer. Det är en dels det och även en lång historia bakom varför det blivit så. Inget konstigt alls. Bara lite synd men något som troligtvis inte kommer att förändras hur mycket jag än skulle vilja. Men det är inget som jag lägger någon större energi på. Det som kan vara jobbigast är att hon inte är så delaktig här hemma. Det är tråkigt och ibland frustrerande. 
Svar på tråden hur hade ni reagerat?