Ni som haft förhållanden och sex

mitt sexliv har bara blivit bättre ju äldre jag blivit. jag är 40 + och har aldrig haft så mkt sex som jag har nu, och då klagade jag verkligen inte tidigare heller, då jag oftast tyckt mitt sexliv har varit bra i alla mina relationer. Och inte bara mycket utan just att det är så underbart, fint och bra på alla sätt. 

mao, ge inte upp! 

Det är väl en smaksak, men för min del har sex alltid varit bättre med en person jag är kär i. One night stands har alltså inte gett mig något, och det är mest sånt jag tänker mig skiljer sig mellan att vara 20 och 35.

Vad är det du tror att du missat?

Vad jag TROR att jag har missat? Jag skrev det i inledningen. Jag kysste en tjej när jag var 14, sen dröjde det 18 år, tills jag var 32, innan jag gjorde det igen.
Det är det jag har missat. Att ha sexuella äventyr i ungdomsåren, som många, kanske de flesta, har. Jag måste fråga, lyckades du helt missa att jag skrev det i första inlägget. Kanske är så svårt att sätta sig in i nåt sånt om man själv inte har de erfarenheterna?

Som du själv skriver; det finns ändå inget du kan göra nu. Om du känner att du inte kan hantera det och att det upptar för mycket av dina tankar kanske du ska söka hjälp och stöd från någon professionell så att du kan gå vidare med livet och njuta av det du har nu istället?

Det framgår inte av trådstarten. Du kan ju (om man endast utgår från trådstarten) ha kysst en ny tjej varje dag under dessa 18 år. Ja, du verkar ha missat detta. Och vad i detta är det du känner så stor saknad över? Missat sex? Att du missat något fönster i livet där sexet är som bäst? Fysisk närhet med andra människor? 

Du är ju en rätt bitsk och otrevlig snubbe på nätet - vilket du borde vara medveten om vid det här laget. Det handlar nog mer om det än att människor har svårt att sätta sig in i din situation. Det känns som att du hela tiden vill vara missförstådd.

Ja, eller rättelse - det framgår faktiskt att du inte kysste någon mellan 14 och 32 års ålder - ber om ursäkt. 

Men du har ju kysst människor sen dess? Så igen - vad är det du tror du missade just mellan dessa åldrar?

Jag har blivit bitter. Jag tror inte det är helt ovanligt att människor blir det, när man  haft mycket motgångar. Jag har försökt med så många tjejer genom åren, och fick till det först när jag var 35 år.
Jag har dåligt självförtroende nu och har blivit misstänksam. Några tjejer har visat intresse det senaste året men jag törs inte dejta. Kan bara tänka på hur de kommer bli besvikna sen, att jag inte är tillräcklig.
I vår ålder, runt 40, förväntas man ha erfarenhet av sex och relationer. Mitt track record är knappast nåt att skryta med.

Att leka av sig, som det så fint heter. Man är ju rätt kåt i 20-års åldern och det hade varit kul att ha haft lite flirtar.
Tror du själv att du hade saknat det om du inte fått det i den åldern?

Det har inte gått hand i hand det där med kärlek och sex genom åren. Kring 20 så var ju kärleken lätt och harmonisk, däremot tyckte jag då att sex var överskattat. Något som gynnade killar, då var det bästa sexet det man hade med sig själv.

Efter 30 så har ju relationer varit mycket mer komplicerade, jag är själv mer komplicerad pga tung ryggsäck och likaså åbäkena till karlar. Men banne mig vad det blir roligare i bingen med åren, så din bästa tid är nu.

Fram tills jag träffade min nuvarande sambo, när jag var en bit över 30, så var sexet ingen hit. Man ställde upp, men kunde lika bra vara utan.
Det är först med min sambo som jag tycker det blivit något att ha. Och med åldern så blir det bättre.
Jag är kvinna, 50+

Men tagga ner, du låter galet otrevlig.

Du har inte haft sexuella äventyr i ungdomen, men vad du tror (!) att du missat kan vara väldigt varierande saker. Typ "jag tror att jag haft ett bättre självförtroende", "jag tror att jag hade vågat ta för mig mer i livet", "jag kan inte tävla i antal ligg med mina jämnåriga".

Jag gömde mig, stängde in mig, för jag led av akne. Jag var med på några fester och på krogen, men inte alls i samma utsträckning som kompisarna.
Antar att jag inte exponerade mig tillräckligt för att nåt skulle hända. Inget kanske hade hänt ändå, för jag kände mig osäker, ful och ofräsch på grund av mina hudproblem.
Jag blev av med de värsta problemen när jag var 24, och fick medicinsk hjälp.
Men det har suttit i, skadan var redan skedd tror jag. Är fortfarande osäker på mig själv, och har dåligt självförtroende och låg självkänsla.
Jag borde försöka lägga det gamla bakom mig nu, och ta chansen när tjejer visar intresse.
Men det är svårt.

Har inte haft det i närheten lika illa, men oavsett så måste man se framåt. Den tid du använder för att älta det förflutna är tid som du också kommer ångra att du slösat bort sen. Tänker jag då. Livet är (förhoppningsvis) långt, så du har tid att ta igen mycket av det du missat. Och om du frågar mig så är det mesta faktiskt bättre nu efter 40 än innan.

Nja, jag tror nog att jag hade saknat föreställningen om detta mer än vad jag saknat själva händelserna, och jag tror att det är det som även du gör. 

"Leka av sig" låter för mig som att man fokuserar på sexet. Det som skulle saknas mig mycket mer är däremot de människor som varit mig nära under dessa år. De flickvänner jag haft mellan 14 och 32 har haft mycket mer inverkan på vem jag är som person än tillfälliga sexuella förbindelser. 

Som många andra skriver så har du din möjlighet nu - och så kommer det alltid att vara. Väldigt många, inklusive de som får ha sex och är i förhållanden, har väldigt svårt att se när de är lyckliga. Tyvärr är detta något som är lättare att se i efterhand. Samma sak med något man tror eller känner att man saknar. Man hittar förklaringar till detta i dåtiden när den direkta orsaken är i nutiden. 

Någonting verkar ju ha hänt. Kvinnor ger dig uppmärksamhet nu. Jobba på det istället för att fokusera på en tid när det inte var så. Och för sakens skull - jag tror nog att du har chansen att i slutändan titta tillbaka på ett lika tillfredsställande sexliv som de flesta andra, men då gäller det ju att du inte fortsätter att hela tiden titta på en tid som kommit och gått. 

Ja, det kan mycket väl vara så. Att jag inbillar att jag hade varit lyckligare om jag haft sex med lite fler tjejer. Personligen så tror jag att jag hade känt mig mer vanlig, normal, you name it.
Ja, nåt verkar ha hänt. Det kanske är det att jag inte anstränger mig längre, smörar för tjejer, just don't give a fuck.
Det är ju lite det, alla år som jag försökte och fick noll tillbaks. What's the point?
Kanske att jag utstrålade desperation som yngre, jag vet inte.
Jag märker att jag utvecklat nåt slags förakt för tjejer ibland. Nu när tjejer visar intresse så tänker jag: vad fan skulle jag vilja vara med dig för?
Jag dög inte förut, varför duger jag nu helt plötsligt? 
Det är barnsligt och tjurigt, men det är så jag känner ibland. Kanske en mur jag byggt upp för att skydda mig, efter alla år av noll uppmärksamhet från tjejer och att ständigt få nobben.

Jag är kvinna nästan 50 år. Rent sexuellt har jag varit kåtast i två perioder ; kring 17 årsåldern och efter 45. Men "lekt av mej" vet jag inte, jag har haft långa förhållanden och har lekt sexuellt i dessa. Jag har aldrig känt att jag vill ha många olika bara för att det ska vara olika.

Jag tänker mest att du missat känslan av att vara älskad som du är alla dessa år och att jag själv tycker jag är privilegierad på den punkten. Men man kan ha haft 100 ons eller haft ett långt halvdåligt förhållande och ändå känna sej ensam och oälskad!

Se framåt är det enda du kan göra. Du hinner fortfarande komma ikapp många jämnåriga på lyckofronten , även om du inte kommer ikapp de värsta casanovornas antal sexpartners.

Du har inget missat. Fördelen för dig nu är att du är vuxen. I ungdomsåren kommer alla sexuella misstag upp till ytan i kompisgängen. En belastning som kan vara rätt tung.

Och du har ganska många år på dig att ligga. Tror kanske du har lättare än de som legat mer att inte fastna i ett tråkigt standardligg 3 ggr i månaden och det kan nog uppskattas av en partner.

Så, ut o knulla!

Ja, exakt så är det. Jag är arg och bitter för att jag inte har blivit älskad för den jag är, jag dög tydligen inte.
Det är nog det jag måste försöka komma över, känslan av att vara otillräcklig.

]Paino skrev 2014-12-20 09:10:39 följande:[]Ja, exakt så är det. Jag är arg och bitter för att jag inte har blivit älskad för den jag är, jag dög tydligen inte.

Det är nog det jag måste försöka komma över, känslan av att vara otillräcklig.[/quote]

Tyvärr är du inte ensam tvärtom. I ditt fall var det kanske acne som startade en ond cirkel , för någon annan är det övervikt, mobbing, dyslexi, sträng uppfostran. Finns många orsaker till utanförskap o mobbing och sen kan man vara blyg eller socialt osäker utan acne också eller bara ha otur.

Jag vet exempel på folk som varit singel till 35 , i senaste bonde söker fru hade en blyg man varit singel hela livet fram tills nu när han fann kärlek.

Den som fått mest lycka när man dör vinner fast all lycka kommer inte av sexuell eller ens romantisk kärlek.