Hur är det för er med barn mellan 3-8 år?

Ingen?

Mina barn är 4 och 6 år. Och det som verkligen gör mig så trött ibland just nu är gnäll och tjafs. Mellan barnen och till oss föräldrar. Plus alla prylar som slängs överallt, jag blir tokig på allt plockande.

Känner så väl igen mig. Mina är snart 7.
Gnäll på varandra, oss, tjafs om allt från att syrran nog fått större clementin till vem som skall duscha först osv. Nej, det är nog så det är, är bara glad över att det verkar vara i perioder och denna har varit lååång så hoppas på lite lugn snart.

Tack för svar! Men känner ni er totalt utslitna i huvudet ibland? Har funderat på om det är nåt fel ibland på mig, kanske ADD el liknande. Jag blir så matt o det krävs hela min ork att hålla mig från att bli jättearg.

Både jag och sambon är helt slut just nu. Allt plockande och tjatande. Jobbigt att handla hela tiden, maten slut jämt, alla aktiviteter mm mm.

Fyra barn mellan 2-9.

Har man bara ett barn blir det lugnare,då har de ingen att tjafsa med. Så det hör till lite med åldern och lite med att det finns någon att bråka med :)

Får man inte bli jättearg ibland som vuxen?

Jag blir jättearg och där emellan absolut sur och irriterad, hotar och mutar. Vet inte vad man ska vara för ängel annars?

Nej, det är svårt. Har vuxit upp i ett med mycket destruktivitet. Min mamma har en svagbegåvning bl.a. Jag vill bara vara mjuk, pedagogisk och förstående. Men till sist blir jag jättetrött, less och otålig.

Men ts, det är viktigt att visa känslor också, alla känslor! Annars lär du ju barnen att man inte får bli arg, ledsen, trött, sur osv. Och det tycker jag är mänskliga känslor.

Jag har det som du. Barnuppfostran suger musten ur mig. Måste hela tiden tänka efter före, lägga band på mig själv och hålla nerverna under kontroll. Jag har ADHD och min egen barndom var kass och tror att det är de två sakerna som gör allt så svårt.

Det är min ADHD som gör att jag har svårt att hålla humöret under kontroll och vara pedagogisk och kärleksfull istället för att bara löpa amok och gorma för varenda sak.

Min egna kassa uppväxt gör att jag måste basera all min barnuppfostran på medvetna och välplanerade strategier. Om jag skulle lita på min magkänsla eller på vad som sitter i ryggmärgen så skulle jag slå och skrika på mina barn hela tiden. Human barnuppfostran faller sig tyvärr inte naturligt för mig tyvärr.

Det enda jag någonsin hört är att mina barn känns så harmoniska och välmående. Så någonting måste jag ju göra rätt. Men jag måste erkänna att grejen ta hand om mina barn och uppfostra dom faktiskt tar ALL min energi.