Oron för att dottern är funktionshindrad äter mig levande

Verkligen orättvist hur det kunde slumpa sig så att två av dina tre barn är utvecklingsstörda, samt ev. det fjärde också. Hur kommer det sig? Har man inte krävt att inleda någon utredning?

Men du har alltså en son, mellan sonen, som är "normal"?

Vad gäller talet så skulle inte jag oroa mig speciellt mycket om allt annat är som det ska.
Men jag förstår samtidigt att du försöker leta fel, med tanke på er historia.

Nånstans kan man ju tycka att eftersom att ni har två utvecklingsstörda barn, så borde ni ju få vad ni kräver vad gäller utredningar och annat. Även om det visar sig inte vara något, så kan det ju iaf stilla din oro.

Stå på dig.

Jag kanske var lite otydlig i min trådstart. Jag har en son på 14 med högfungerande autism, han är normalbegåvad. En son på 10 år som är normal. En son på sex år med utvecklingsstörning och autism och så lillan på 2 år. Det är definitivt genetiskt. När jag börjat forska i släkten har jag hittat många med Asperger. Bland annat min farbror, två kusiner och min systerson. Jag önskar att jag vetat det tidigare men det har varit locket på om mycket i familjen. Ärftligheten är hög.

Jag kommer krävs utredning vid 2,5 årskollen på BVC i april om hon inte tagit ett kliv fram till dess. Men väntan är jobbig.

Okej, jag förstår.
Nej, du var inte otydlig det var jag som läste slarvigt (ser jag nu när jag läser om din trådstart). Sorry!

Jag tycker iaf att du bör ha RÄTT till olika småtester, fler regelbundna kontroller, osv, osv, osv - OM det är det du vill. För att kunna stilla DIN oro.
Du är säkert en toppenmamma, men liksom alla andra är du faktiskt "bara" en simpel människa och för vilken människa som helst, att tvingas gå med en ständig oro, kan göra en till en liiiiiite sämre mamma. Sämre tålamod, närmare till gråt, hopplöshet, osv, osv, osv.
Jag säger inte att du är där NU, men får du ingen respons och ingen hjälp att räta ut alla frågetecken, så kan du - liksom vem som helst - hamna i den sitsen där allt bara faller omkring dig.

Så, som sagt, stå på dig.

Bra! Ge dig inte förns du fått som du vill!

Min näst äldsta dotter hade ett fint samspel och vi förstod allt hon visade genom att gestikulera och peka på. Hon kunde säga mamma, pappa, titta och där sedan hon var ett år men plockade inte in nya ord och använde inga nya ord. Hon var 2,1/2 år när hon började tala och pratade i fyra, fem ords meningar omgående. Hon hade studerat oss och språket antagligen men ville inte använda det förrän hon själv kände sig mogen. Många barn börjar med ett ord och utökar till två ords meningar medan endel går från ett till flera men då brukar talet komma senare.

Visst kan det vara så men med två autistiska barn ser jag hennes sena språkutveckling som ett stort varningstecken, särskilt eftersom flickor ofta är tidigare än pojkar.

Jag förstår din oro och med ditt bagage borde bup göra utredning redan nu

Vi har en flicka i släkten som var väldigt sen i talet, enstaka otydliga ord vid 2 1/2, otydliga enklare meningar vid 3, men vid 3 1/2 pratar hon som sjutton, långa korrekta meningar (om än lite otydligt), så det kan gå bra även om man är sen. Jag håller tummarna för dig och din dotter!