Hur mycket tid "ska" man spendera tillsammans som sambos?

Nej du är inte löjlig. Tveksamt om det här går ens att kalla för ett förhållande. Känns som ni lever helt och hållet var och en för sig.

Ställ honom bara en fråga:

-"Är jag viktig för dig i din relation?" 

Uppenbarligen är du inte det utan du kommer inte ens i andra hand utan 3:e eller 4:e hand. Nej! Funderar på vad du ser värdet i relationen. Ta det sedan från det. 

Jag och min man tillbringar inte så mycket tid tillsammans heller längre tyvärr. Han jobbar borta på veckorna, så han åker runt 19 på söndag kväll. Sen kommer han tillbaka runt 16 på fredag eftermiddag. Vi pratar i mobilen kanske 30-60 min om dagen, men vi ses som sagt inte på veckorna. Helgen tillbringar vi tillsammans. Åker tex och handlar, träffar vänner ibland, eller bara sitter hemma och tar det lugnt.
Vi har varit tillsammans i drygt 7,5 år och har två barn, tredje kommer till påsk.

Innan han sov borta på jobb så pendlade han i någon månad till samma jobb, men då gick han upp runt 03 och kom hem runt 18-19, åt och la sig vid 20-21. Det var inget vidare att ha det så. Det är bättre nu, när han sover borta, för då orkar han umgås när han väl är hemma.

Måste han träna varje dag?

Måste han laga mat varje dag? Kanske kan göra storkok som räcker fler dagar?

Eller du kanske kan laga maten ett par dagar i veckan? Så att han kan äta när han kommer hem och ni sedan umgås?

Han kanske i gengäld kan storhandla innan jobbet eller några andra sysslor?

Kan ni boka upp tid umgås tillsammans på helgen?

Kan du sova middag en timme eller så när du kommer hem så att du orkar vara uppe längre någon dag i veckan?

Bara lite frågeställningar.. Vill man umgås och vårda relationen så hittar man sätt att göra det på..

Ni verkar ju inte ens vara ihop, ärligt talat. Du sköter  bara inköp (och städning och tvätt?) och ger honom sex ibland (förmodligen). Det är ju något helt annat än en relation. Han är ihop med dig för att det är praktiskt och underlättar hans liv. Av vilka skäl ställer du upp på det här? Jag hade ställt ett ultimatum för länge sedan. Och förmodligen dumpat honom för länge sedan också...

Nöj dig inte med det här! Du är för värdefull och ditt liv är K O R T! Det här ska föreställa dina bästa år, och du kastar bort dom på en karl som inte ens har vett att uppskatta umgänget med dig... Du kan ha det så mycket bättre.

Var det inte du som skrev nästan ett exakt likadant inlägg igår? I så fall minns jag att din kille var ung och du lite äldre

Jag lagar ALLTID mat, det finns alltid i kylen som han kan ta. Men han vill inte ha den, för han måste ha specialmat när han tränar, eller så blir han akut sugen på nåt annat som han inte kan säga när jag lagar mat, utan måste ha när han kommer hem.

Han måste tydligen träna varje dag, han har en hel del övervikt som han precis börjat ta tag i och jag vill inte hindra honom från att bli hälsosam liksom, även om jag tycker några dagar i veckan räcker.

Sova middag funkar tyvärr inte för mig, då kan jag inte vakna utan blir ännu tröttare.Jag har sagt det också, "men jag då? Vill du inte vara med mig?" och han säger "men vi är ju ALLTID tillsammans, vi BOR ju ihop herregud". Så säger hans föräldrar också. Jag tycker det är lite onödigt att åka dit ett helt dygn varje vecka, men när han säger det till sin mamma säger hon "men du BOR ju ihop med henne, ni umgås ju dygnet runt!". Att "umgås" för dem är tydligen att man sover i samma hus.

Nej, det var inte jag. Vi är jämngamla.Jag "ger" honom inte sex... jag vill ha sex men han orkar inte eftersom han är trött från träningen eller inte ens hemma.

Känner också så egentligen, att han kanske bara är här för att det är praktiskt och det har jag sagt till honom, men han blir ledsen och säger att det absolut inte är så. Jag försöker se det från hans sida också. Han kan inte påverka sina arbetstider. Han tränade mycket innan vi blev ihop, och JAG "får" ju faktiskt gå och träna på eftermiddagen när jag kommer hem från skolan, då vill jag inte hindra honom - även om jag absolut tycker han borde gå INNAN jobbet istället. Han träffar inte sina kompisar så mycket längre pga att han börjat jobba och jag vill inte vara nån jobbig tjej som tar honom från hans kompisar, men samtidigt vill jag ju vara med honom. Samma med föräldrarna. Hade jag inte "fått" åka till min mamma hade jag blivit jätteupprörd, men det finns liksom en gräns för hur ofta/länge man är borta.

Kan han kanske träna innan jobbet då?

Och om ni äter samma mat blir det ju inte så mycket dubbeljobb?

Jag skulle aldrig stå ut med att ha det så. Jag bor med min sambo för att jag älskar honom och vill spendera mycket tid med honom, att vara sambo men inte hinna umgås känns väldigt meningslöst.

Skrev ovan ang maten. Han ska ha speciell mat och jag kan inte vänta till kl 23 med att äta middag för att äta det han lagar.