Frågar eftersom min mamma har bara mig och har varit ihop med min sambo i 10 år. Vi vill ha barn senare men inte än och den enda som inte vill acceptera det är min mamma. Fler i samma sits?
Nej inte direkt men så är jag fortfarande så pass ung. Men jag har alltid sagt till min familj att barn vill jag aldrig skaffa så dom vet det. Min biologiska pappa tror och hoppas väl att jag kommer ändra mig med tiden, det är nog fler i släkten som tror jag kommer ändra mig. Men dom "låter mig vara" än så länge vilket är skönt.
Mammas nya man är ju väldigt oförstående iof... tror inte riktigt på mig vilket är irriterande.
Har möts av oförstående och "du kommer ändra dig" men inget tjat än så länge iaf...
Såg nu dock att du ville ha barn i framtiden..
Min mamma är smärre besatt. Kommentarer jag fått är - men ska du inte adoptera ett barn då, har ju Angelina Jolie gjort och det skulle nog passa dig också(WTF)? En annan favorit är - men varför gjorde du slut med honom så fort, kunde du inte väntat och sett till att bli gravid innan? Den tredje är - se till att gå ut på krogen rätt tid i månaden, det är väl bara att säga att du äter p-piller? Kan du inte skaffa barn med en gayman då om du inte vill göra det själv? Och såhär fortsätter hon, helt befängda kommentarer!
Skämtar tyvärr inte, kärringens barnbarnslängtan har tagit galna proportioner och gjort henne galen. Det är ett under att man själv faktiskt har en någorlunda bra moral ändå, får jag barn så blir ungen mer efterlängtad än självaste Jesusbarnet. :-/
Nope. Mina föräldrar har aldrig tjatat. Jag vet att dom gärna skulle få barnbarn. Men dom har vetat att jag aldrig velat ha barn, och nu är det fysiskt omöjligt (steriliserade mig för fyra år sen). Men dom hade inte tjatat ändå. Det är inget som ligger för dom. Svärföräldrarna tjatar inte heller av naturliga anledningar, min sambo har redan barn och är så pass gammal att dom definitivt inte förväntar sig fler barnbarn.
Nej,mamma gav upp hoppet om att jag skulle få barn flera år innan jag gifte mig och ens kunde försöka. Svärmor vet att vi har svårt,men tror nog vi gett upp så hon frågar inte. Ingen av de andra som vet heller.
Ja min mamma tjatar ofta, som att mina framtida barn är hennes mening med livet typ. Hon har tjatat sedan jag var typ 17-18år och nu är jag 23. Jag vill ha barn men inte på flera år till. Jag brukar bara svara kort att "ja om 5+år kanske". Är hon riktigt tjatig kan jag svara drygare saker "ska ni inte skaffa barn snart?" - jaha och vara arbetslös, utan utbildning och med lägsta föräldrarpenningen?. Sånt brukar få henne att skämmas lite men hon lär sig ju inte. Om jag vaknar upp och inte vill ha barn kommer hon väl dö av förtvivlan, och då har jag ändå syskon som har barnsugna flickvänner.
Ingen logik någonstans
Ja min mamma tjatar ofta, som att mina framtida barn är hennes mening med livet typ. Hon har tjatat sedan jag var typ 17-18år och nu är jag 23. Jag vill ha barn men inte på flera år till. Jag brukar bara svara kort att "ja om 5+år kanske". Är hon riktigt tjatig kan jag svara drygare saker "ska ni inte skaffa barn snart?" - jaha och vara arbetslös, utan utbildning och med lägsta föräldrarpenningen?. Sånt brukar få henne att skämmas lite men hon lär sig ju inte. Om jag vaknar upp och inte vill ha barn kommer hon väl dö av förtvivlan, och då har jag ändå syskon som har barnsugna flickvänner.
Ingen logik någonstans
Ja det är konstigt att bröder blir förskonade från det där och är samma i min familj. Men herregud, du är bara 23 så det låter ju väldigt konstigt?! Då höll min kära mor tyst om sånt, men är typ 10 år äldre än dig så nu har det eskalerat. Är det några spädbarn som kidnappas på BB kring jul och dyker upp i mitt paket så vet man vem den skyldiga är, lovar dock att återlämna bebisen isåfall.
Mina föräldrar har redan barnbarn men ibland kommer någon fråga/pik ändå. Men min svärmor, hon vill hemskt gärna... Är gift och har varit ihop med mannen i åtta år, men vi är bara inte sugna ännu.
Ja jo hon fick ju mig när hon var typ 21 och hon började tjata när jag var 17 och inte ens hade gått ut gymnasiet. Hon kan prata om små flick klänningar och hur hon ska bo hos oss när barnen kommer. Helt sjuka grejer. Jag brukar tona ut det mesta nu för tiden.
Mina föräldrar har accepterat att dom inte kommer att få några barnbarn av mig. När jag var yngre så tyckte mamma att jag var fånig när jag sa att jag inte vill ha barn. Nu har hon fattat att jag verkligen inte vill ha barn.
Nu har ju både jag och mina syskon barn. Så många så min mamma äntligen gått ut med ett dekret om att de vuxna ( barnen) inte få julklappar eftersom hon har så många barnbarn att köpa till. Men hon fick vänta till alla fyllt 30 innan barnbarnen började ramla in. Och hon knystade inte ett pip om att det skulle vara någon brådska med att få några barnbarn. Ser man henne hantera ett smärre dagis idag så kan man inte fatta att vi förvägrade henne barnbarn så länge. Hon måste vara den bästa mormor som fått på denna jord. Både för sina egna barn och barnbarnen.
Jag är 35 och närmar mig 36, inget tjat här. Jag har dock ett väldigt nytt förhållande vilket min mamma vet om. Hon är redan mormor sedan 8 år tillbaka eftersom min yngre syster har två ungar.
Min mamma brukade hinta lite fint angående barnbarn. Hon har pratat om det vid flera olika tillfällen så jag vet att hon har en stor längtan. Men hon har nog aldrig riktigt tjatat eller så. Mer sagt något "skämtsamt" men som man förstår att hon egentligen menar. Har två äldre bröder, var av den äldsta inte riktigt lyckas hålla sig i ett förhållande och näst äldsta som trevat fram och tillbaka i förhållanden och sagt till henne att han inte har något intresse av egna barn.
Är däremot gravid nu (oplanerat) och min mamma är nog lyckligare över det hela än hon vill visa. :)
Vad glad jag blir att det finns fler som inte vill ha barn och som står för det! Själv känner jag mig ofta som ett freak, bland vänner som är fixerade och kollegor som berättar om sina ointressanta förehavanden med sina ungar (som jag ju inte känner å inte känner för) och tittar med medlidsam blick som säger "å stackars henne, hon är steril men önskar att hon hade mitt liv". Nej jag är verkligen inte steril, men min kropp är min egen och vi är i Sverige, alltså borde jag få välja själv om jag vill lägga alla mina pengar samt all min tid och mina tankar på någon som är helt beroende av mig i massvis med år. Världen går inte under om jag inte för mina gener vidare. Jag låter istället få någon annan få ta den platsen i vårt samhälle, och drömmer om en lätthanterlig hund. Tack för ordet.