Hur mycket tystar ni era barn?

Jag har också en 10-åring. Om jag ska prata i telefonen, så brukar jag be henne vara tyst. Plus när hon ska sova. Annars är det bara hon surrar. Jag kopplar bort ljudet om det blir för mycket.

Jag är allergisk mot höga ljud. Är på dem om det alldeles för ofta. Ute får de dock gorma hur mycket de vill.

Alltså, hos oss är det aldrig okej att skrika eller prata väldigt högt. Däremot är det i princip alltid okej att prata eller sjunga. Så tystar ungen(snart tre år) gör jag inte direkt, men jag dämpar henne ofta.

Jag uppmanar till lägre volym rätt ofta, och sen ibland får man ju säga åt dem att vara tysta, om man ska prata i telefon, eller jag och maken behöver reda ut något eller så. De är 4 och 6 år.

Ofta. Sonen är 2,5 och dels har min man svårt för höga ljud, dels har vi grannar att ta hänsyn till. Sonen har en förkärlek för höga gälla skrik, av glädje eller bara för att prova rösten. Brukar säga att han gärna får vara glad och springa, men inte behöver skrika.

Är väldigt känslig för både höga ljud, och för många olika på samma gång. Har en 1-åring och en 4.5-åring, så det låter en hel del hemma hos oss. Säger till väldigt ofta att tysta ner, eller hyschar mot ettåringen.

Något som är väldigt effektivt (framför allt på kvällen) är att jag själv pratar tystare och lugnare. 4-åringen sänker sin egen röst på en gång, utan att jag behöver säga till.

Vi har en 4-åring som ibland utstöter skärande höga falsettskrik om han blir arg eller frustrerad. Inte okej. Då ber vi honom såklart dämpa sig.

Men sång, prat och "lekeffektljud" tystar vi inte ner.

Säger ofta till min son att inte prata så högt. Hör till uppfostran att ljudnivån ska vara på en behaglig nivå. Det har han nytta av senare i livet. 

Jag får hyscha åt min 7 åriga dotter ganska ofta, hon pratar hela tiden, är högljudd och sjunger hela tiden. Men hon är hyperaktiv och märker inte själv när det blir för mycket och andra tycker det är jobbigt.

Sen får jag göra detsamma med min 2.5 åring, han bara skriker till emellanåt, bara för att. Då får man påminna om att det gör ont i öronen på andra. Har aldrig behövt tysta ner mina två äldre barn, men de har heller inte varit hyperaktiva.

En del barn har gräsligt gälla röster och då tycker jag att man ska hjälpa barnet att tänka på att inte "skrikprata". Jag brukar be mitt ena barn att låta bli att göra en massa ljud. Helt ok att han sjunger, men när det görs med exempelvis kalleankaröst, så är det inte trevligt efter en stund.

"Du får gärna prata men inte göra oljud eller sjunga nu när vi äter" händer det att jag säger vid matbordet.

Men vad skönt att höra att det ändå är rätt vanligt förekommande. Jag har nog fått med mig i min uppfostran att man visar hänsyn genom att inte vara för högljudd eller störa andra. Men med tanke på att det är så ofta man måste påpeka det då han inte tänker sig för i vissa lägen så känns det tjatigt och man blir trött på att höra sig själv säga till. Han är också lite hyper emellanåt och det är då det är som värst.