Vår familj bor i ett stort hus. Vår son på snart 4 år tycker inte om att sova själv, han säger att han blir rädd. Vi vill inte sätta oss emot honom eftersom vi känner sympati för vår son. Vi har förut erbjudit oss att sova bredvid i hans säng tills han somnat men han vill inte ens det längre. Kommer han någonsin bli självgående eller gör jag rätt när jag respekterar hans rädsla?
Frågat honom vad det är han blir rädd för?
motbevisa honom att det inte finns några monster/spöken under sängen/garderoben, samt låt honom sova med en lampa tänd, så han inte behöver bli rädd för mörkret?
Han är väl antagligen i en fas, som han kommer komma ur och kunna sova i sin egna säng igen, barn är barn med stor fantasi och kan bli rädd för allt möjligt..
Jag är lite osäker på vad du menar. Samsover ni och du undrar om det är rätt eller fel? Vi samsov med våra äldsta pojkar ända tills i somras. De var då 5 respektive 6,5 år. De började sova i egna sängar i egna rum helt odramatiskt när vi flyttade i somras. Vi ligger fortfarande alltid tillsammans med dem tills de somnar. Trivsamt. Yngsta är 1,5 och samsover med oss och kommer att göra länge till 
.
Det jag undrar är väl om det hämmar barnets utveckling
Det jag undrar är väl om det hämmar barnets utveckling
. Trygghet föder trygghet. Det är väl snarare mer hämmande att han sover ensam, oroligt och rädd....
Det jag undrar är väl om det hämmar barnets utveckling
Blev också osäker på vad du menar, undrar du om samsovning skulle hämna ert barns utveckling?
Mitt svar på den är nej i så fall, barnet är fortfarande litet.
Nu menar jag alltså inte att det är så. Personligen tror jag snarare att man riskerar att göra barnet mer otryggt om man inte tar rädslan på allvar.
Tack för svar. Då är det nog ingen fara. Jag är man för övrigt