Barnets pappa missbrukar droger

Det är nog bättre att säga att pappa är sjuk än att han missbrukar. Gör pappan något för att komma ur sitt missbruk? Vill han ha kontakt med sitt barn när/om han blir frisk? 

Han svara bara mig att hon får ta han som han är och att jag inte ska se problem i allt bara det finns kärlek och han mår bra nu

Beror väl mycket på barnet, hur moget han el hon är. Hade själv sagt i klartext åt min 11åring vad saken handlar om. Bättre så än att hon får veta det via någon annan en dag, vilket kommer ske.

Fast dottern kan ju faktiskt fortsätta träffa pappa, fast tillsammans med dig eller

Någon annan pålitlig person.

Bara för man råkar använda droger, så betyder inte att man är opålitlig.
Gillar inte att man ger såna här generealliserande.

Sen kan ju det vara så att han är opålitlig, men då har man lärt sig detta än bara anta.

Man ska inte ensam ha ansvar för barn när man missbrukar. Att vara påverkad och att vara pålitligt går ej att vara samtidigt.

Han kanske är nykter när han får besök.
Jag vill inte att man generaliserar, det gynnar INGEN.

Såklart man kan vara pålitlig och vara påverkad, var nog det dummast jag läst i mitt liv.
Sen kanske denna grupp har mer som inte är pålitliga, men bara konstatera att alla är inte pålitliga är fel.

Ni som tycker det är ok att ha med sig en ansvarsfull person när min dotter åker dit tycker jag är så fruktansvärt hemskt!!! Jag vill inta att min dotter ska se sin pappa vara påtänd och se han hur han förändrad och förstör dit liv...

Har man valt droger så har man valt bort sin dotter...

Jag vill inte ha något med någon missbrukare å göra för det är lortigt och äckligt... Den dagen han söker hjälp så finns jag där ....

Förändras och förstör sitt liv ska det stå

Grejen med missbruk är ju att den fria viljan är satt ur spel på många sätt, och det är inye så enkelt som att han valt bort sin dotter. Framförallt så kommer det att vara oerhört plågsamt och skadligt för barnets självkänsla om du förmedlar i ord el handling till barnet att "pappa har valt bort dig" Ingen missbrukare är konstant påtänd, för barnets skull är jag säker på att det går att hitta luckor där barnet kan träffa sin far under trygga former. Även om pappa har ett allvarligt missbruk och kanske aldrig kommer att fungera som förälder i ordets rätta bemärkelse så kan det vara av oerhörd betydelse att barnet får växa upp med vetskapen om att pappa i alla fall ville träffa henne, utifrån de premisser han klarade av. Detta är alltså inte för pappans skull utan för barnets bästa.

Så sant!

Amfetaminet gör att nervcellerna i hjärnan skickar ut mer/tar upp mer dopamin. Dopamin har många funktioner i hjärnan. I just de områden i hjärnan där det är ett påslag av dopamin när man missbrukar amfetamin, finns motivation och belöning. Dessa system finns naturligt hos oss alla. När vi är hungriga utsöndras det dopamin för att vi ska söka efter att få i oss mat, alltså vi motiveras till att äta så snart som möjligt. När vi ätit är det istället belöningssystemet i hjärnan som får extra dopamin, vilket får oss att känna oss mätta, glada och nöjda.
Amfetaminet påverkar cellerna, som i sin tur påverkar missbrukaren att motiverat försöka få i sig mer amfetamin. Därefter kommer belöningen.
Detta är alltså ingenting man styr över själv, utan det är en process i hjärnan.

Men om man väljer att missbruka efter man har fått barn så är man inte lämplig förälder el om man missbruka och skaffar barn... Inget barn ska behöva se sina föräldrar påverkas på ett el annat sätt.

Jag anser att när man har valt drogen för första gången har man därefter valet att fortsätta el inte göra om det igen, och genom att fortsätta droga så har han valt bort sin dotter... Självfallet kommer jag aldrig säga så till min dotter utan det kommer hon förstå själv senare i livet.

Jag skulle aldrig utsätta min dotter för något så hemskt och vad vet jag om att det bara är amfetamin och spice det kan ju va vad som helt mer. Och tänk på alla missbrukar kompisar som kanske kommer och går el om polisen kommer och gör något tillslag... Det kommer vara men förlivet för henne. Istället ställa ett ultimatum att söka hjälp och va en ansvarsfull pappa som ska vara ett gott exempel och en ledande förebild genom hela livet

Håller helt med ts här, hade inte heller skickat mitt barn till en missbrukarlägenhet. Noup.

Har inte sett att nån anser det lämpligt att "skicka barnet till en missbrukarlägenhet" tycker inte heller att det är lämpligt att barnet träffar en "påtänd" eller abstinent förälder, däremot anser jag inte att ett pågående missbruk i sig omöjliggör kontakt. Många missbrukare är "kroniker" dvs att de aldrig lyckas ta sig ur sitt missbruk tyvärr. Då skulle det betyda att flickan aldrig mer fick träffa sin pappa? Jag är faktiskt övertygad om att det är ett väldigt dåligt alternativ utifrån barnets behov.

Det är sant att

Missbruk och föräldrarskapet är en dålig kombination, men likförbaskat så ÄR denna pappa både förälder och

Missbrukare och den enda pappa ditt barn har. Du säger att barnet kommer att få "upptäcka det själv" när hon blir äldre. Vad? Att pappa valt bort henne för drogerna?? Varför inte stället förklara för barnet under uppväxten på ett åldersadekvat sätt vad ett missbruk handlar om så att hon slipper tro att hon i pappas ögon var mindre värd än drogerna? För det är inte det som det handlar om. Ett barn gör ingen drogfri och det är fel att lägga den bördan på ett barn direkt eller indirekt. Jag tror att du skriver utifrån frustration ilska och förtvivlan, och jag tror att du skulle må bättre och skulle kunna hjälpa ditt barn bättre om du sökte anhörigsstöd och fick kunskap omkring vad ett missbruk handlar om.