Hur är det för er med tonåringar

Försök att vara en ''kompis'' mer än att fokusera på mamma rollen.

Jag själv är då 14, snart 15. Bråkar aldrig med någon av mina tot 6 syskon (inkl bonus syskon) o jag bråkar aldrig med min mamma heller. Eller ja, alltså jag skriker aldrig, gapar aldrig, gör aldrig riktiga upplopp och river hela huset. 

Jag tror att det beror mycket på att hon alltid fokuserat på att vara som en vän och en mamma, vi hade dålig kontakt under 5 år och de 7 år innan de 5 åren så minns jag ärligt talat ingenting. Så vi har nu haft 2.5 år på oss, tror att det gjorde mycket då vi verkligen fokuserar på att ta vara på dagen.

Sen är det de här med gränser, jag hade gränser - jag bröt dom och lärde mig den hårda vägen gällande alkohol etc. Så något sådant sysslar jag inte med. Oftast är det tyvärr de strikta föräldrarna som skapar ''busiga'' barn. Misstolka inte, regler är bra! MEN för mycket leder ofta till en lite bakvänd effekt och tonåringarna pressas för hårt och gör ett par rejäla upplopp.

Lycka till underbara du! Försök bara att inte vara den genomsnittliga mamman, den perfekta frun eller något sådant. Fokusera på glädjen! 

Jag tror man ska vara en mamma :) en förälder som finns där i vått och torrt men som sätter gränser.
Man säger ju inte till sina vänner på samma sätt som sina barn.

Min äldsta är 14år..men jag upplever inte det andra pratar om..så jag vet inte riktigt :)
Tror du att det beror på ditt tålamod..är inte barn olika individer bara? Vissa testar mer.

Tack för det svaret, roligt att höra någon från deras "sida", tycker allt vi är kompisar oxå men det är jobbigt ganska ofta, speciellt mellan mig och 15 åringen och mellan dom två!

Det är nog olika. Sambons barn var OK mot varandra, den största tiden, när de var tonåringar, visst kunde de ryka ihop, men då endast vanligt småtjafs, mig veterligen har de aldrig slagits som tonåringar.
Tonåringen har väl varit väldigt pubertal emellanåt, men fysisk har han aldrig varit, verbal däremot. 

Jo dom är olika, som sagt med mina äldre upplevde jag inte heller det här, tror dom "små" är hetsigare men sen är jag äldre också, var en ung tonårsmamma för mina stora, orkar inte med bråk egentligen! Blir så ledsen varje gång vi har bråkat jag och 15 åringen! Försöker iallafall säga att jag alltid finns för dom!

Säger självklart att man inte får slåss men dom kan slå till varandra eller dra i håret eller nåt men även skrika typ du är värdens värsta syster, jag hatar dig och som mamma gör det så ont! Hoppas dom blir kompisar som stora, sina storasyskon ser dom upp till!

Min syster och jag kunde inte vistas i samma rum, tonåren var vi förjävliga mot varandra, nu trivs vi väldigt bra ihop.

precis som med små barn så gäller detta även för tonåringar - man måste välja sina fighter. Vissa fighter får dom faktiskt lösa själva bäst det går och vissa saker är bara aldrig acceptabla.  Samma sak gäller när tonåringar tjafsar med dig som förälder. Vissa saker får helt enkelt bara passera och andra saker är aldrig nånsin diskuterbart. 

så fundera igenom vad tjafs och bråk egentligen handlar om.  Är det så viktigt att du som förälder alltid får din vilja igenom så att det är värt att tjafsa om småsaker?  Förmodligen inte... 

Samma sak gäller ju för tonåringarna. Prata med dom och säg att vissa konflikter skiter du högaktningsfullt i men att dom kan fundera på om det verkligen är värt att bråka så stickorna yr om saker som faktiskt inte betyder något. 

och så är det ju inte farligt att bli osams. Man måste inte mäkla fred hela tiden. Det är en del av att växa upp och ta lärdom, att lära sig hantera konflikter och att lära sig att livet inte alltid blir som man vill. Och att lära sig att själv ta en konflikt och att veta att vuxna faktiskt inte alltid kan eller vill eller bör lägga sig i. 

Dessa små enkla regler har vi hemma för våra  tonåringar och dottern som nu är 20 år. Har alltid fungerat. 

Försök vara lugn du. Behåll tålamodet. Låt de lösa lite själv..
Vill de slå ihjäl varandra får de göra det på rummet ;)

Sant!